Jakub Rozalskis (Facebook, Twitter) namn dyker ibland upp i diskussioner om Simon Stålenhag. Man kan förstå varför, både arbetar med realistiska bilder med ett främmande element som kastar om tolkningen av bilden.
Men där slutar likheterna, istället för Stålenhags 80- och 90-tals miljöer utspelar sig många av Rozalskis bilder i en tid han kallar 1920+, en fiktiv steam punk-influerad centraleuropeisk mellankrigsperiod. Många av bilderna avbildar polska, tyska eller ryska trupper understödda av jättelika krigsmaskiner som rör sig genom ett landskap befolkat av fredliga bönder.
Tydligen är Rozalski populär som illustratör av böcker och spel i fantastiska miljöer. Det är lätt att förstå varför: hans bilder med varulvar och tolkningar av folksagor är mycket suggestiva.
"Howling at the moon" är såvitt jag kan förstå Rozalskis första bok med samlade bilder.
Sidor
▼
onsdag 26 december 2018
lördag 22 december 2018
Tolkien i Oxford
Under hösten besökte jag Oxford och besåg där Bodleianska bibliotekets utställning om JRR Tolkien (som var professor i Oxford): Tolkien Maker of Middle-Earth. Tyvärr rådde fotoförbud inne på den lilla men mycket intressanta utställningen, annars hade detta inlägg blivit mycket längre, men jag kan ändå inte låta bli att dela en del bilder publicerade på nätet och berätta om några av de utställda föremålen.
Kanske mest fascinerande för mig av de uppvisade dokumenten var det tidiga handskrivna manuskript till "The Hobbit" där Tolkien med blyerts noterat att manuskriptet ska ändras så att karaktären Bladorthin i fortsättningen ska heta Gandalf, att karaktären Gandalf ska heta Thorin Ekenskölde och att Medved ska heta Beorn. Vi kunde alltså mycket väl haft en resa dit och tillbaks igen där trollkarlen Bladorthin hjälper dvärgledaren Gandalf på en resa där de stöter på halv-björnen Medved. Trots denna ändring finns det fortfarande kvar en Bladorthin i Bilbo, nämligen den store kung Bladorthin vars spjut med vackra guldinläggningar ligger i nedre hallen under Berget eftersom de aldrig betalats eller levererats.
Bland övriga fascinerande saker fanns naturligtvis flera kartor, som till exempel den nedan som var Tolkiens personliga karta under arbetet med Sagan om ringen-triologin. Lappad och lagad efter flitigt användande.
Beskåda också denna annoterade karta där man bland annat kan lära sig att Hobbiton ligger på samma breddgrad som Oxford.
Andra intressanta saker var de illustrationer av Kalevala som Tolkien gjorde som tonåring. Han var djupt fascinerad av det finska nationaleposet, stal det exemplar som fanns på hans skolbibliotek och ska ha försökt lära sig finska för att kunna läsa det i original.
Man fick också lära sig att Tolkien själv använda en matris med de olika tidslinjerna för att hålla reda på alla karaktärer efter att Ringens brödraskap skingrats och de hobska måttenheter (från "nail" till "longmile") han uppfann för att hålla ordning på att ingen karaktär färdades för långt på en dag i böckerna. Naturligtvis fanns en del läckra saker att köpa i museibutiken.
Kanske mest fascinerande för mig av de uppvisade dokumenten var det tidiga handskrivna manuskript till "The Hobbit" där Tolkien med blyerts noterat att manuskriptet ska ändras så att karaktären Bladorthin i fortsättningen ska heta Gandalf, att karaktären Gandalf ska heta Thorin Ekenskölde och att Medved ska heta Beorn. Vi kunde alltså mycket väl haft en resa dit och tillbaks igen där trollkarlen Bladorthin hjälper dvärgledaren Gandalf på en resa där de stöter på halv-björnen Medved. Trots denna ändring finns det fortfarande kvar en Bladorthin i Bilbo, nämligen den store kung Bladorthin vars spjut med vackra guldinläggningar ligger i nedre hallen under Berget eftersom de aldrig betalats eller levererats.
Bland övriga fascinerande saker fanns naturligtvis flera kartor, som till exempel den nedan som var Tolkiens personliga karta under arbetet med Sagan om ringen-triologin. Lappad och lagad efter flitigt användande.
Beskåda också denna annoterade karta där man bland annat kan lära sig att Hobbiton ligger på samma breddgrad som Oxford.
Andra intressanta saker var de illustrationer av Kalevala som Tolkien gjorde som tonåring. Han var djupt fascinerad av det finska nationaleposet, stal det exemplar som fanns på hans skolbibliotek och ska ha försökt lära sig finska för att kunna läsa det i original.
Man fick också lära sig att Tolkien själv använda en matris med de olika tidslinjerna för att hålla reda på alla karaktärer efter att Ringens brödraskap skingrats och de hobska måttenheter (från "nail" till "longmile") han uppfann för att hålla ordning på att ingen karaktär färdades för långt på en dag i böckerna. Naturligtvis fanns en del läckra saker att köpa i museibutiken.
måndag 12 november 2018
David Icke i Stockholm
På utsatt tid, efter en lite video om ett fredsprojekt i Jerusalem där människor sjunger tillsammans, träder David Icke ut på scenen inför cirka 400 förväntansfulla åhörare. Han börjar med att anknyta till första gången han talade i Stockholm i början av 90-talet. Jag såg honom föreläsa även då. Då var han en mycket kontroversiell person vars föreläsning var som en skenande berg-och-dalbana med djärva kast, oväntade fakta och högre och högre hastighet ända in i mål. Denna gång, inte så mycket.
Icke är fortfarande kontroversiell. Platsen för föreläsningen (Folkets hus i Stockholm) hölls hemlig för besökarna till samma dag för att inte riskera avbokning. Men av det djärva och oväntade finns nästan inget kvar. Under de fyra timmar föreläsningen varade nämndes blodslinjer två gånger och ödlor refererades det till en gång mycket kort.
Första timmen eller så ägnades åt en genomgång av studiematerialet i en Teoretisk filosofi A kurs med fokus på epistemologi. Kants insikter gicks igenom och även frågan om det hörs när ett träd faller i skogen fick en ordentlig behandling. Icke ägnar sig också åt en karakteristisk misshandel av vad kvantfysiken har att säga om till exempel observatörseffekten.
David Icke är idag en gammal man och när han är arg på något så är han arg på sådant som gamla personer är arga på: unga håller på för mycket med sina mobiltelefoner (själv äger han ingen smartphone alls), man kan inte se skillnad på pojkar och flickor längre, det pratas alldeles för mycket om transpersoner nu för tiden. Ibland är det djupt motsägelsefullt som till exempel rörande genus-teori. Icke lär att kön bara är en "I-am-a"-kategori som de som styr tvingat på människor för att hålla dem separerade (precis ras, religion och så vidare är det). I en mycket stark mening hävdar han att kön inte bara inte finns utan att det är farligt och ondsint att prata om kön. Att då samtidigt klaga på akademisk genusteori och unisextoaletter är inte rimligt.
Samma sak med smartphones: innan dessas genombrott fick alla människor all sin kunskap från mainstream media. Människor satt klistrade vid dumburken där linjär programmering styrde deras liv. Det är genom smartphonen och det nya internet människor fick en möjlighet att söka sin egen kunskap bortanför vad eliten vill att du ska tro.
Huvudpunkten i Ickes föreläsning, och i hans nya bok(?), är att DE som hittills har kontrollerat oss genom att kontrollera de intryck vi får från vår fysiska omgivning nu har tröttnat på detta omständliga sätt och därför vill ansluta oss till en virtuell verklighet som är lättare för dem att styra. Problemet är inte bara att detta är handlingen i populära filmserien Matrix, Icke har själv i flera år hävdat att redan nu är den fysiska verklighet vi tror oss uppleva i själva verket virtuell. Så elitens nya stora plan för framtiden som Icke nu avslöjar har Icke själv i flera år påstått redan är genomförd. vem ska man tro?
David Icke på Folkets Hus i Stockholm.
Köer vid ingången till föreläsningen.
Några av de kanske 400 åhörarna.
Lila armband till alla besökare.
Första timmen eller så ägnades åt en genomgång av studiematerialet i en Teoretisk filosofi A kurs med fokus på epistemologi. Kants insikter gicks igenom och även frågan om det hörs när ett träd faller i skogen fick en ordentlig behandling. Icke ägnar sig också åt en karakteristisk misshandel av vad kvantfysiken har att säga om till exempel observatörseffekten.
Elitens olika organisationer gicks igenom.
Om ett träd faller i skogen hörs det ett ljud?
David Icke är idag en gammal man och när han är arg på något så är han arg på sådant som gamla personer är arga på: unga håller på för mycket med sina mobiltelefoner (själv äger han ingen smartphone alls), man kan inte se skillnad på pojkar och flickor längre, det pratas alldeles för mycket om transpersoner nu för tiden. Ibland är det djupt motsägelsefullt som till exempel rörande genus-teori. Icke lär att kön bara är en "I-am-a"-kategori som de som styr tvingat på människor för att hålla dem separerade (precis ras, religion och så vidare är det). I en mycket stark mening hävdar han att kön inte bara inte finns utan att det är farligt och ondsint att prata om kön. Att då samtidigt klaga på akademisk genusteori och unisextoaletter är inte rimligt.
Ett sällsynt omnämnande av elitens blodslinjer.
Frimurarnas huvudloge i London som även jag besökt.
Samma sak med smartphones: innan dessas genombrott fick alla människor all sin kunskap från mainstream media. Människor satt klistrade vid dumburken där linjär programmering styrde deras liv. Det är genom smartphonen och det nya internet människor fick en möjlighet att söka sin egen kunskap bortanför vad eliten vill att du ska tro.
George Soros fick ett omnämnande eller två.
Att vi lever i "Matrix" har Icke hävdat i ett antal år.
onsdag 24 oktober 2018
Bilder från ComicCon
Under hösten besökte jag ComicCon Stockholm. Jag har tidigare skrivit om Simon Stålenhags framträdande och här kommer lite fler bilder.
Man kan inte ha ett konvent utan köer. Till exempel för att komma in.
Det första jag såg var Therese Larsson som ritade en drake på sin Wacom.
Imponerande slutresultat.
En besökare på konventet.
Världsrekord i antalet personer i Spindelmannen-dräkt.
En sällsynt selfie på bloggen.
Naturligtvis fanns det robotar.
Kejsaren anländer.
Drakar var det gott om.
Och så fanns det cosplayers överallt.
Som denne unge Space Marine.
Man kan inte ha ett konvent utan köer. Till exempel för att komma in.
Det första jag såg var Therese Larsson som ritade en drake på sin Wacom.
Imponerande slutresultat.
En besökare på konventet.
Världsrekord i antalet personer i Spindelmannen-dräkt.
En sällsynt selfie på bloggen.
Naturligtvis fanns det robotar.
Kejsaren anländer.
Drakar var det gott om.
Och så fanns det cosplayers överallt.
Som denne unge Space Marine.
lördag 6 oktober 2018
Resultatet för svenska partier
De som följt bloggens serie intervjuer med svenska partier är naturligtvis spända på att få en genomgång för hur det gick för dessa partier i valet.
Även om Vetenskapliga partiet inte verkar ha fått några röster så fick det mycket närstående Valsamverkanspartiet sju röster i riksdagsvalet. Läkare och Media Partiet verkar inte överlevt fram till valdagen men Dr. Thomas Jackson var också engagerad i POPULISTERNA som fick hela 23 röster.
Naturens parti ställde som bekant inte upp i riksdagsvalet men fick sex röster i kommunvalet i Västra Götaland.
Slutligen så verkar Absolut Saltfria Vägpartiet inte ha lämnat några spår efter sig i årets val.
Även om Vetenskapliga partiet inte verkar ha fått några röster så fick det mycket närstående Valsamverkanspartiet sju röster i riksdagsvalet. Läkare och Media Partiet verkar inte överlevt fram till valdagen men Dr. Thomas Jackson var också engagerad i POPULISTERNA som fick hela 23 röster.
Naturens parti ställde som bekant inte upp i riksdagsvalet men fick sex röster i kommunvalet i Västra Götaland.
Slutligen så verkar Absolut Saltfria Vägpartiet inte ha lämnat några spår efter sig i årets val.
Den förfalskade världen
Måndagen 24 september 2018 var det världspremiär för Jüri Linas nya film ”Den förfalskade världen”. Den film han talade om redan 2012 när jag hörde honom föreläsa. Filmen visades på stor duk i en riktig biosalong inför sammanlagt 100 åskådare.
Premiären skedde på hemlig plats i Stockholm.
Filmen behandlar en mängd olika ämnen. Vi får bland annat lära oss att barn behandlades illa på barnhem i Sovjet under Stalins tid, om hur Kalifornien blev en del av USA och om det återkommande påståendet att sex miljoner judar har dödats.
Jüri Lina berättar filmen.
I filmen berättas också om hur vissa vill förfalska sanningen om djurs intelligens, vad chemtrails egentligen är och generalissimo Francos kamp mot frimurarna i Spanien skildras.
I Stockholm är duvorna så intelligenta att de tar tunnelbanan istället för att flyga.
Ett annat ämne som tas upp är lögnen att människor ska ha besökt månen. Att påstådda bilder från dessa resor är falska bevisas av nytagna fotografier från en obemannad farkost där jorden ser mycket mindre ut.
Jorden sedd från månen.
I filmen berättas också om vita slavar och judiska slavägare i USA. ”Den förfalskade världen” är en dokumentärfilm med figurativa inslag som här då svarta och vita fåglar, en fyr och det allseende ögat symboliserar övergrepp på vita kvinnliga slavar utförda av svarta slavar.
Att människor idag inte vill se sanningen utan hellre dansar i sina säckar skildras i ”Den förfalskade världen”.
Harlekin är en klassisk sanningssägare som förekommer flera gånger i filmen men idag flyr människor undan sanningen, så Harlekin tvinga jaga dem.
Jüri Lina avslutade med att berätta att han hade tänkt att detta skulle bli hans sista film men under arbetet med dem har han kommit över spännande uppgifter om ett fruktansvärt dåd begått av Churchill och engelsmännen 1942 så det måste bli en film till.
Premiären skedde på hemlig plats i Stockholm.
Filmen behandlar en mängd olika ämnen. Vi får bland annat lära oss att barn behandlades illa på barnhem i Sovjet under Stalins tid, om hur Kalifornien blev en del av USA och om det återkommande påståendet att sex miljoner judar har dödats.
Jüri Lina berättar filmen.
I filmen berättas också om hur vissa vill förfalska sanningen om djurs intelligens, vad chemtrails egentligen är och generalissimo Francos kamp mot frimurarna i Spanien skildras.
I Stockholm är duvorna så intelligenta att de tar tunnelbanan istället för att flyga.
Ett annat ämne som tas upp är lögnen att människor ska ha besökt månen. Att påstådda bilder från dessa resor är falska bevisas av nytagna fotografier från en obemannad farkost där jorden ser mycket mindre ut.
Jorden sedd från månen.
I filmen berättas också om vita slavar och judiska slavägare i USA. ”Den förfalskade världen” är en dokumentärfilm med figurativa inslag som här då svarta och vita fåglar, en fyr och det allseende ögat symboliserar övergrepp på vita kvinnliga slavar utförda av svarta slavar.
Att människor idag inte vill se sanningen utan hellre dansar i sina säckar skildras i ”Den förfalskade världen”.
Harlekin är en klassisk sanningssägare som förekommer flera gånger i filmen men idag flyr människor undan sanningen, så Harlekin tvinga jaga dem.
Jüri Lina avslutade med att berätta att han hade tänkt att detta skulle bli hans sista film men under arbetet med dem har han kommit över spännande uppgifter om ett fruktansvärt dåd begått av Churchill och engelsmännen 1942 så det måste bli en film till.
Simon Stålenhag på ComicCon 2018
På ComicCon 2018 i Stockholm medverkade Simon Stålenhag (Passagen, Ur varselklotet) med en boksignering i Fria Ligans monter. Dessutom framträdde han i Wacoms monter där han pratade om hur han skapar sina bilder med deras produkter. Framträdandet varade under en timme och under den tiden skapade Stålenhag en helt ny bild från ingenting.
Simon Stålenhag pratade mycket om färgsättning. Att han normalt ägnar mest tid åt att ta fram en lämplig färgskala att använda i en bild, och att han ofta använder referensfotografier för det ändamålet.
Som i så många av hans bilder heter lagren han skapar i denna bild: himmel, sten, skog, maskinen.
Han använder också referensfotografier för detaljer i bilder. I detta läge oroade han sig för om sprickor i klippor typiskt går längst med vattenlinjen eller vinkelrät emot den.
För denna bild hade han redan i förväg bestämt att det behövdes en röd lampa i mitten för att bilden skulle bli intressant. Han tyckte att många tecknare inom fantasy och SF-genrerna hade problem med att de överlastade sina bilder med för många saker som ska vara i centrum istället för att fokusera.
Den slutgiltiga versionen av Stålenhags teckning som han senare postade på twitter. Som kan ses skiftade han på slutet hela färgskalan ganska mycket åt det gröna hållet, bort från blått.
Stålenhag berättade att när han börjar arbeta med en ny bild startar han med en skiss som tar några timmar, ungefär motsvarande det han gjorde på ComicCon. Då bestämmer han den grundläggande kompositionen, vilka element som ska finnas i bilden och vilken färgskala som ska användas. Sen låter han skissen vila några dagar innan han tittar på den igen för att avgöra om den är något att ha.
Om skissen duger så ritar han om hela bilden i en mycket mer högupplöst variant. Det tar några dagar. Då kan han ändra vissa delar men inte den grundläggande kompositionen. Han visade ett exempel på hur omslaget till kommande "Flodskörden"-rollspelet såg ut i sin första version. Då var det en person färre på bilden och bilvraken såg annorlunda ut men det grundläggande motivet var samma.
Han pratar också lite om sin kommande bok, där det än så länge inte är några träd på bilderna, bara aska.
Simon Stålenhag pratade mycket om färgsättning. Att han normalt ägnar mest tid åt att ta fram en lämplig färgskala att använda i en bild, och att han ofta använder referensfotografier för det ändamålet.
Som i så många av hans bilder heter lagren han skapar i denna bild: himmel, sten, skog, maskinen.
Han använder också referensfotografier för detaljer i bilder. I detta läge oroade han sig för om sprickor i klippor typiskt går längst med vattenlinjen eller vinkelrät emot den.
För denna bild hade han redan i förväg bestämt att det behövdes en röd lampa i mitten för att bilden skulle bli intressant. Han tyckte att många tecknare inom fantasy och SF-genrerna hade problem med att de överlastade sina bilder med för många saker som ska vara i centrum istället för att fokusera.
Den slutgiltiga versionen av Stålenhags teckning som han senare postade på twitter. Som kan ses skiftade han på slutet hela färgskalan ganska mycket åt det gröna hållet, bort från blått.
Stålenhag berättade att när han börjar arbeta med en ny bild startar han med en skiss som tar några timmar, ungefär motsvarande det han gjorde på ComicCon. Då bestämmer han den grundläggande kompositionen, vilka element som ska finnas i bilden och vilken färgskala som ska användas. Sen låter han skissen vila några dagar innan han tittar på den igen för att avgöra om den är något att ha.
Om skissen duger så ritar han om hela bilden i en mycket mer högupplöst variant. Det tar några dagar. Då kan han ändra vissa delar men inte den grundläggande kompositionen. Han visade ett exempel på hur omslaget till kommande "Flodskörden"-rollspelet såg ut i sin första version. Då var det en person färre på bilden och bilvraken såg annorlunda ut men det grundläggande motivet var samma.
Han pratar också lite om sin kommande bok, där det än så länge inte är några träd på bilderna, bara aska.
tisdag 18 september 2018
Gula partiet i årets val
Efter ovanligt lång väntan har det slutgiltiga valresultatet för riksdagsvalet 2018 kommit från Valmyndigheten. Det mest spektakulära resultat i årets val står nog Gula partiet för.
Gula partiet har beställt tryckta valsedlar från Valmyndigheten, kanske uppmuntrade av 2014 års val då de som nytt parti fick 35 röster. Den minsta beställning som kan göras är på 1000 stycken valsedlar för en kostnad på 797 kronor.
Av dessa minst 1000 beställda valsedlar användes alltså bara en i själva valet. Partiet hade bara beställt valsedlar för valkretsen Malmö och det var också i Malmö den enda rösten på partiet föll. Utan att hota valhemligheten kanske man kan gissa att det var Gula partiets starke man Stefan Bader som la den rösten.
På bilden ovan kan vi också notera att Karl Festin i Östersund och Marijn Janssen i Kinda har samtyckt till kandidatur för Gula partiet. Det är inte de enda parti dessa båda kan tänka sig att representera i riksdagen. De har samtyckt till kandidatur till minst 58 andra partier i årets val.
Gula partiet har beställt tryckta valsedlar från Valmyndigheten, kanske uppmuntrade av 2014 års val då de som nytt parti fick 35 röster. Den minsta beställning som kan göras är på 1000 stycken valsedlar för en kostnad på 797 kronor.
Av dessa minst 1000 beställda valsedlar användes alltså bara en i själva valet. Partiet hade bara beställt valsedlar för valkretsen Malmö och det var också i Malmö den enda rösten på partiet föll. Utan att hota valhemligheten kanske man kan gissa att det var Gula partiets starke man Stefan Bader som la den rösten.
På bilden ovan kan vi också notera att Karl Festin i Östersund och Marijn Janssen i Kinda har samtyckt till kandidatur för Gula partiet. Det är inte de enda parti dessa båda kan tänka sig att representera i riksdagen. De har samtyckt till kandidatur till minst 58 andra partier i årets val.