Sidor

onsdag 30 januari 2019

Mer gamla udda boktips

Mer gamla udda boktips från januari 2004 enligt filnamnet.

Gene Gregorits & Lydia Lunch  (ed.) "Sex and Guts 4"

En tidning i bokformat (278 sidor) utgiven av Gene Gregorits och hans fru Lydia Lunch.
"Sex and Guts" (i alla fall det här numret) innehåller huvudsakligen intervjuer gjorda av Gregorits och/eller Lunch (sammanlagt 29 stycken). De intevjuade är författare, filmskapare och musiker, i detta nummer t.ex. John Waters, Jello Biafra, Jim Goad, Lloyd Kaufman, Asia Argento och J.G. Thirwell. Tidningen avrundas med en del korta artiklar och några utdrag ur böcker. Intervjuerna är oftast bra (i alla fall om man har något intresse för offret) och innehållsrika. 

Patrick Neighley & Kereth Cowe-Spigai "Anarchy for the masses"

Med undertiteln "The Disinformation guide to The Invisibles" består denna bok mest av material samlat från hemsidan http://www.barbelith.com . Detta material är huvudsakligen fotnötter, intervjuer och kommentarer. Boken är uppdelad i kapitel, ett för varje nummer av tidningen. Varje kapitel innehåller en resume av numret, förklarande/kommenterande fotnötter till innehållet och intervjuer med den artist som arbetat med numret. Dessutom kommenterar de båda författarna varje nummer. På slutet finns en lång (30 sidor) intervju med Grant Morrison. För den som läst The Invisibles är boken en trevlig läsning och en påminnelse om att man borde läsa om serien. För den som inte läst The Invisibles ska man naturligtvis börja med att göra det.

Nikanor Teratologen "Förensligandet i det egentliga Västerbotten"

Jag blev väldigt förvånade när jag i efterhand såg att "Förensligandet..." faktiskt är kortare än "Äldreomsorgen...". Mitt huvudintryck av boken är att den inte är lika väl genomarbetad som föregångaren, att det är för mycket dödkött och inte tillräckligt "tajt" skrivet. Jag har vid flera tillfällen tagit upp "Äldreomsorgen..." och börjat läsa i på måfå, men det kommer jag nog inte göra med uppföljaren.

David Kerekes & David Slater "Critical Vision"

En samling artiklar från tidiga nummer av tidningen Headpress (ca. 1992). Jag får intrycket att dessa inte åldrats helt med välbehag.

"Timeless" 

Franskt fanzine med fransk och engelsk text. Bilder av Trevor Brown, texter av Peter Sotos m.m.

     

             

Gamla udda boktips

Jag har råkat på en del notiser som skrivits för min gamla hemsida men efter den version från 2003 som återfinns här på blogger. Oklart om dessa texter finns eller har funnits på nätet förut.

Stig Ekman "Den militära underrättelsetjänsten"

En ganska tråkig bok om den svenska militära underrättelsetjänstens agerande under fem internationella kriser på 1960-talet. Kriserna är den finländska not-krisen 1961, Kubakrisen 1962, militärkuppen i Grekland 1967, Sexdagarskriget 1967 och den sovjetiska invasionen i Tjeckoslovakien 1968.
Innehållet i boken var ursprungligen en del av en hemlig utredningen om den svenska militära underrättelsetjänsten. Delar av innehållet är fortfarande hemligt (i boken markerade med [...]). Den samlade slutsatsen är att underrättelsetjänsten (under omständigheterna) gjort helt rimliga bedömningar.
För mig var behållningen i boken avsnitten om det IB-material som funnits i FST/Unds arkiv. Ekman gör bl.a. en nogrann genomgång av det samlade materialet för 1968.

Jon Ronson "Them"

En mycket lättläst och ganska humoristisk bok, inte utan poänger.
Journalisten Jon Ronson bestämmer sig för att spendera en del tid (sammanlagt fem år) tillsammans med olika extremister i syfte att skriva profiler över dessa. Resultatet är denna bok. I boken finns kapitel om den engelske muslimske fundamentalisten Omar Bakri Mohammed, en redogörelse för Ronsons besök vid ett Bilderberg möte i
Portugal tillsammans med redaktören Big Jim Tucker för "Spotlight", intevju med far och dotter Randy och Rachel Weaver, redogörelse för striden i Kanada om David Ickes besök där. Det finns också ett kapitel om the Grand Wizard of the Knights of the KKK Thom Robb, radioprataren Alex Jones, den nordirländska pastorn Ian Paisley, Bilderberg-insidern Dennis Healey och ett besök vid en hemliga ceremoni i Bohemian Groove.

Stewart Home "Confusion Incorporated"

En samling (korta) artiklar från åren 1993-98. En del är skämt, en del är lättviktigt om psykogeografi och en del är seriösa (akademiska) artiklar om kultursynen inom den kapitalistiska världen och kritik av situationismens analys av denna. Roligast var "Royal Watch"-kolumnerna från tidningen "Underground" med magiska/konspiratoriska tolkningar av den engelska kungafamiljens beteende.
Home är också redaktör för den mer läsvärda samlingen "Mind Invaders".

Wihelm Agrell "Övrig illegal verksamhet"

En mycket bra bok om Säpos och den militära underrättelsetjänstens övervakning av svenska kärnvapenmotståndare 1958-1968. Agrell har, nästan i detalj, studerat det material som finns samlat i dessas arkiv. Boken ger en god insikt i hur de båda organisationerna arbetade och såg på världen. Agrell pekar också på de problem som uppstår när en politisk uppfattning förklaras vara misstänkt.
Agrell har också skrivit en utmärkt bok, "Svenska förintelsevapen", om de svenska programmen för kärnvapen och kemiska stridsmedel 1928-70.

Tidningen Sex #3

En tidning med bara intervjuer. I detta nummer bl.a. fotografen Daniela Rossell som gett ut en fotobok med bilder på nyrika mexikaners hem, den svenska konstnärinnan Renate Bauer som klistrar upp sina texter på gatorna i Stockholm, nyburlesk-stjärnan (och Marilyn Mansons flickvän) Dita von Teese, filmaren Nick Zedd, den vitryske rockstjärnan Andrej Stepanjuk, galleristen Patti Astor och filmaren Roger Avary.

Göran Rosenberg "Det förlorade landet"

En bra bok om sionismens historia. Mycket för mig nytt om olika tankar och inriktningar inom sionismen och Israel. Rosenbergs personliga erfarenheter (från tre år på gymnasiet i Israel på 60-talet och som aktiv för palestinierna i Sverige på 70-talet) fungerar bra i boken och ger utfyllnad till vad som annars nästan blivit en lärobok om nationalismens idehistoria.  

måndag 28 januari 2019

Om Khazarmaffian

Khazarmaffian har lite oväntat seglat upp som ett populärt uttryck i vissa kretsar som oroar sig för Sveriges framtid (Om ondskans toppnoder på planeten och den globala revolutionen, Intervju med Mikael Hagenbo). I detta inlägg tänkte jag ge lite bakgrund till begreppet.
De flesta varmt troende kristna i västvärlden idag har troligen en positiv syn på judendomen (Europa, Sverige) (även om de, naturligtvis, hoppas att judendomen på sikt kommer att försvinna i och med att judarna erkänner Jesus som Messias). Men inte alla. Att vara troende kristen och antisemit är inte oproblematiskt, till exempel för att kristendomen delar religiös skrift med judendomen. I Gamla testamentet/Toran pekas judarna explicit ut som Guds "egendomsfolk" och att stödja dem är påbjudet för alla folk. För att komma runt detta har man historiskt använt två olika strategier.

Det nya förbundet

Den första strategin går ut på att betona att förbundet mellan Gud och judarna gällde i gammaltestamentlig tid men att det nu, i och med Jesus ankomst, inte längre gör det. Historiskt har en sådan supersessionim varit dominerande inom den kristna kyrkan. Idag förs liknande tankar fram under begrepp som ersättningsteologi eller förbundsteologi. Jesus talar mycket riktigt om ett nytt förbund och kristendomen är, som bekant, en missionerande religion som är öppen för nya anhängare. Därigenom skulle judarnas särställning ha upphört och det är fritt fram för kristna att hata dem.
Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.»
Möjligen har mormonerna den mest extrema teorin på detta område. Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga lär att Jesus redan har återvänt till jorden efter korsfästningen, denna gång till Nordamerika, och överlämnat ett nytt-nytt testamentet (Mormons bok) som pekar ut de vita som Guds utvalda folk.

Idéer om att det speciella förbundet mellan Gud och judarna som beskrivs i Gamla Testamentet har upphört är dock inte så populära i många kristna kretsar eftersom de ligger farligt nära åsikten att det finns fel i Bibeln. Många människor utan egen tro verkar acceptera det som självklart att det finns motsättningar mellan Nya och Gamla Testamentet, att en grym och oresonlig lära i GT ersätts av ett inkluderande kärleksbudskap från Jesus i NT. Detta är dock en åsikt som delas av få troende och som motsägs av Jesus själv:
Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.

De förlorade stammarna

Det finns en möjlighet att både erkänna judarna som Guds utvalda folk och att samtidigt hata judar. Om det folk som idag kallas judar inte är det folk som heter judar i Gamla Testamentet. Någon gång sedan profeternas tid har de bibliska judarna försvunnit och istället har deras plats tagits av ett annat folk som utger sig för att vara judarna. Då finns det inga hinder för att hata detta bedragarfolk, det kanske till och med är lämpligt eftersom de försöker genomföra ett sådant djävulskt falskspel. Denna typ av teorier kan ofta blanda in funderingar kring olika judiska stammar, till exempel de försvunna tio stammarna. Inom Anglo-israelism pekas just britterna ut som ättlingar till dessa försvunna stammar, och alltså som Guds utvalda folk (för lite mer tankar kring skillnaden mellan Israeliter och judar med mera rekommenderas Är en god nationalsocialist kristen?).

Det är inom denna tradition som teorin om khazarmaffian hör hemma. Khazarerna var ett folk som levde i Mellan Östern och som konverterade till judendomen. Mycket lite är känt om dem men det spelar ingen roll. Det viktiga är att de konverterade till judendomen efter händelserna i Gamla Testamentet. Om det folk som idag kallas judar i själva verket är konverterade khazarer så är det helt plötsligt fritt fram att hata dem även om man tror på Guds förbund med Israels barn. Det moderna Israel blir nu inte det land som Gud har lovat åt judarna, utan istället ett khazarland som en maffia försöker roffa åt sig. 

söndag 27 januari 2019

Slutet för Johanna och Patrik

Det verkar som om den romantiska sagan om Johanna och Patrik har tagit slut.
Vi önskar dem båda all lycka i framtiden och tänker här tillbaka på denna saga som började för nästan sex år sedan.

Det började ju lite trögt (Förälskad mot sin vilja: att möta en profet):
Jag tappade förtroendet för honom efter att han såg en bild där jag var uppe på övervåningen till ett hus och lekte med VÅRA barn, medan han själv låg o sov på nedrevåningen.

Varför tyckte jag inte om det?
För att jag ville inte ha barn, jag ville vara ute och missionera.
Och för att jag inte hade ett sådant intresse för honom,
han var b.l.a för gammal tyckte jag.
Men GUD visste vad han ville:
Patrik och jag pratade i telefon en kväll, för en månad sedan.
Då fick han för sig att fråga GUD om vad GUD skulle tycka om vi skulle bli ett par.
Då svarade Yeshua "allt är perfekt förutom åldern". Patrik tog det som att vi hörde ihop.

Jag tog det som att eftersom ALLT inte är perfekt så hör vi inte ihop.
[...]
Jag kämpade emot honom många gånger,
"Fråga min mamma vad hon tycker om vi ska bli ett par"

Jag frågade det för att komma undan.

Patrik tyckte det var fel!
"Det är Yeshua vi ska fråga!" Sa han.. och Yeshua hade redan svarat..
Och så blev det:
Vi satte oss i varsin fotölj och jag kände så starkt att GUD var med honom,
han utstrålade kärlek och omsorg, förstånd och skarphet.
så jag ville att han skulle be för mig.
Och det verkade ju gå bra (En underordnande kvinna är något väldigt vackert):
I ett kristet förhållande om kvinnan underordnar sig mannen helt,
kommer Yeshua att leda mannen för kvinnans bästa.
Så att han kommer att hålla upp henne framför sig stolt, som en dyrbar skatt.
För hon pekar inte på sig själv utan förhärligar sin man, som i sin tur endast upphöjer GUD.
Enligt Den Allsmäktiges vilja.
Även om det fanns problem (Vardagsliv med en profet):
Men GUD hjälper till även i saker som matlagning och massage och när man har nå besvär med kroppen,
så har Helige Anden sagt t.ex till Patrik att tugga på en peppar vid magsyra.

Har ni någongång ätit bananskivor på stekt ägg med tacco-chipssås med sallad?
Jag skojar inte.. Det är ett himmelskt gott recept inspererat av mister H.S (Holy spirit)! :D
Men tydligen var det inte tillräckligt. Guds vägar är outgrundliga.




torsdag 17 januari 2019

IS-propaganda på Telegram

Under lång tid har programmet Telegram pekats ut som en favorit bland militanta islamister och andra grupper som har svårt att klara sig på öppna sociala medier (den dök också upp i en pågående terroristrättegång (Sveriges Radio, Svenska Dagbladet). Därför testade jag för en tid sedan att själv hitta IS-propaganda på Telegram. Det var inte så svårt. Med några lämpliga sökord fanns det gott om öppna kanaler med påstådda bilder och nyheter inifrån IS-kontrollerat område, hyllningar av martyrer, uppmaningar till jihad och instruktioner för hur man tar sig till Syrien för att hjälpa till i kampen. Ett av dessa konton var svenskt.  
I kanalen Ghuraba Ghuraba ("ghuraba" betyder på arabiska "främling" och används om de utlänningar som anslutit sig till IS i Syrien) påstod sig en svenskspråkig broder rapportera från Islamiska Staten. En "stat" som redan då befann sig på nedgång. 
Livet var inte lätt med ryska attackflygplan och drönare ("duaa" är en bön i Islam).
Men hoppet är det sista som överger människan. Goda nyheter kan komma från drömmar.
Även i Sverige kan man hoppas på ett lejon som gör skillnad ("amaliyah" betyder på arabiska "operation", som i "utföra [en (militär) operation] i riksdagen).
Uppmaningar till läsarna att ansluta sig till IS är många.
Livet i väst är inget att sträva efter ("shirk" betyder avgudadyrkan, "darul kufr" de otrognas land).
Du kan inte lita på icke-muslimer ("kuffar").
Islam förnedras ständigt ("Al-Quds" = Jerusalem, "ummah" är alla muslimer tillsammans).
För tydlighets skull ska jag påpeka att inte bara IS använder Telegram, programmet är också mycket populärt hos till exempel Al-Qaida.



måndag 7 januari 2019

Lars Hillersberg

Tidigare har jag inte haft någon relation till Lars Hillersberg och hans konst. De ständiga bråken kring hans syn på Israel och judarna, fokuserade på hans konstnärspension, var jag medveten om men där spelade hans faktiska produktion väldigt liten roll. En stor retrospektiv utställning på Kulturhuset ändrade detta till viss del och nu har jag även läst den mycket omfattande utställningskatalogen Lars Hillersberg: entreprenör och provokatör (Adlibris, bokus).
Framförallt är det skämtteckningarna och serierna som tilltalar mig, de stora konceptinstallationerna eller röriga tavlorna känns inte lika spännande. Skämtteckningen med en polis som misshandlar en antikommunist måste vara en av de roligaste någonsin (i kamp med Olle Ångest "Varför är världen full av idioter?"). I boken finns många intressanta episoder som när Hillersberg missnöjd med hur hans verk presenterats i en utställningskatalog i ett inlägg i Dagens Nyheter kräver att den ansvarige "sätts i skamstock, kastreras, korsfästs och åläggs att äta upp restupplagan av katalogen plus sin jävla grå rasterfilm". Mycket kort berättas också att Hillersberg ska ha deltagit i det LSD-projekt som drevs vid Militärpsykologiska institutet av Björn Netz under namnet E 012.
Jag har även köpt min första produkt av Hillersberg, tidningen "Palme går igen". Utgiven 1992 på Death of Palme Corporation så samlar den på ett femtiotal sidor Hillersbergs många teckningar och serier om mordet och den påföljande utredningen. Bland den mycket roliga "Spekulation" som samlar ett antal disparata spår i Palmegåtan.