Äventyrsspel

Jag försökte köpa Orvar Säfström och Jimmy Wilhelmssons bok "Äventyrsspel" när den kom ut men misslyckades för att den var slutsåld. Istället köpte jag "Finna dolda ting" som också handlar om rollspel i Sverige under 80-talet. Sen dök en liten restupplaga upp hos Säfström och Wilhelmssons nystartade förlag Fandrake och nu var jag snabb på avtryckaren.

Som en liten tröst för min väntan fick jag den nu i alla fall signerade av de båda författarna.

Man kan snabbt konstatera att detta är en väldigt annorlunda bok än "Finna dolda ting". Här finns ingen översikt eller historik, nästan ingen redaktionell text alls. Istället är den, som en riktig kaffebordsbok, avsedd att bläddras i med periodvisa små utrop som "Wow, en sån önskade jag mig" eller "Jaså, var det så det gick till". Tungvikten ligger på bildmaterialet: alla (utgår jag ifrån) Äventyrsspels produkter (Sparvböcker?!) finns med på bild plus mängder med teckningar och illustrationer. Bilderna ledsagas av citat från många olika personer inblandade i produktionerna. Men utan igenkänning blir boken plattare. Av de 103 sidor som behandlar Drakar och demoner känner jag egentligen bara igen sakerna på de 51 första (jag har spelat "Svavelvinter"). Och efter detta blandas min entusiasm med förvirring ("Ivanhoe"? "Chronopia"?).

Min nostalgiska känsla för rollspel har nu också fått utlopp i faktiskt rollspelande. I höstas besökte jag mitt första rollspelskonvent någonsin, Älvcon, och jag ingår nu i en rollspelsgrupp igen.

Klassiska Drakar och demoner Expert spelas fortfarande. 

Nu finns det också andra rollspel att börja med för ännu yngre barn.

Även om många nya rollspel bara använder vanliga sexsidiga tärningar så har ändå T12:an eller en T20 en speciell lockelse.