Samma argument för och emot genuspedagogik?

Diskussionen om kön och genus rasar vidare, speciellt kring frågor om barnuppfostran. Några förskolor och föräldrar vill arbeta med så kallad genuspedagogik eller könsneutral uppfostran och får mycket uppmärksamhet. När jag tar del av debatten har jag upptäckt en oväntad likhet i argumentation mellan många anhängare och motståndare till könsneutral uppfostran. Anhängare säger att den könsneutrala uppfostran ger barnen en möjlighet att vara/bli sig själva utan att tvingas in i stereotypa könsmönster. Motståndarna menar att den könsneutrala uppfostran hindrar barnen från att vara/bli sig själva genom att de traditionella könsmönstren förbjudits. Likheten ligger alltså i orden "vara/bli sig själva". Varför vill vi överhuvudtaget att barnen ska vara/bli sig själva?

Argumentet "barnen måste få vara/bli sig själv" är ett så kallat naturalistiskt felslut (eller för att vara mer exakt ett brott mot Humes lag). Eftersom barn är på ett visst sätt är det också eftersträvansvärt att de är på det sättet. Detta argument är inte bara logiskt tveksamt, det grundar sig också på flera problematiska antaganden: att en människa verkligen på på ett visst sätt i sig själv (av naturen eller dylikt), att barn har en naturlig utvecklingsbana som barnet skulle följa av sig självt, och så vidare.

Dessutom går detta resonemang helt på tvärs mot resten av barnens uppfostran. Barnuppfostran handlar om socialisering, att vänja barnen av med att vara naturliga och sig själva. Detta gäller både ytliga saker (ha på sig kläder, äta med bestick,...) men också djupare beteenden och tankemönster. Barn uppfostras att vara solidariska och oegennyttiga, att inte stjäla eller ljuga och så vidare. Denna uppfostran görs inte för att hjälpa barnen att vara sig själva utan för att vi tror att vi får ett bättre samhälle om alla människor vore sådana och därför vill vi att barnen ska få dessa värderingar.

Denna senare typ av argument går också att använda för könsneutral uppfostran: vi tror att samhället skulle vara bättre om vi inte hade de traditionella könsmönstren. Därför vill vi uppfostra våra barn till att inte tänka så. Fördelen med detta argument är att man slipper fastna i en debatt om hur barn naturligt är. Det kan förvisso vara intressant att diskutera den rosa färgens kulturhistoria eller vilka leksaker små schimpanspojkar föredrar men det är knappast den centrala punkten.