En läsare har varit vänlig nog att skicka mig ett mail med några tankar om religiös tro och psykisk sjukdom:
no one can proof him self to be jesus, becose that is knowledge no one can create, but bye the knowledge i have created this life time, bye standing against belifed to bee god experience and satanic experience,it will bye the fact of logic bee prooft who i am, this knowledge is the development councessness that is development of freedom from suffery, for reason of truth I hade to relive and wait to do it until this time in reality of time becose of truth as development of councessess must bee in the time of cemical knowledge,
emotional cemical knowledge is like a fingerprint in time for the logical reader of cemical knowledge as mind,
I ALSO PROOF LOGICLY THE FAlSE GOD SPIRIT TO BE A PSYCOTIC EXPERIENSE THAT HAS CREATED THE SUFFERY TRUE MANIPULATION OF HUMAN DEVELOPMENT BYE FALSE TEACHINGS,
THAT IS INFACT THE NEGATIVE DEVELOPMENT,
Your choise as eternal children off Father, not the prooft psychotic one, is for me to do this locical Understanding of manipulation for you,
Nothing of this calibre can be done whit out your deciding of this to happen, becose nothing of this calibre can bee done whit out the free will of father, the free vill of his creation his children as the deciding part in this reality,
The choise to understand has been a will of the children of god in the non fysical eternal part of life,
if you don’t understand Swedish, please get this translated, and please when you understand, tell others souls off eternal life the good news, knowledge is development from all our blindness,
Sidor
▼
torsdag 31 mars 2011
tisdag 29 mars 2011
Äntligen en bok om Stay Behind
Min saknad av en bok om "Stay Behind"-rörelsen i Sverige har varit stor. Det är ett ämne som jag gärna hade skrivit en bok om själv. Men nu har tydligen journalisten på Svenska Dagbladet Mikael Holmström skrivit en bok, "Den dolda alliansen - Sveriges hemliga Nato-förbindelser" (i SvD till exempel här och här), som ska fylla hålet. Mina förhoppningar är stora och jag är beredd på att bli besviken. För jag tror att "Stay Behind" är en viktig pusselbit i förståelsen av Sveriges "kalla krigs"-historia; bredvid den allmänna relationen till Nato, IB och den svenska atombomben den viktigaste.
Information om ämnet har varit svår att komma över och i en bok som "Bakom hemligstämpeln" av Lennart W. Frick och Lars Rosander, där det faktiskt finns ett kort avsnitt om Alvar Lindencrona och "Stay Behind", sägs, frustrerande nog, att även efter "kalla kriget"
---
Nu har jag börjat läsa boken.
Information om ämnet har varit svår att komma över och i en bok som "Bakom hemligstämpeln" av Lennart W. Frick och Lars Rosander, där det faktiskt finns ett kort avsnitt om Alvar Lindencrona och "Stay Behind", sägs, frustrerande nog, att även efter "kalla kriget"
måste tanken på stay behind-verksamhet hållas levande .[...] Få kan överblicka hela denna bild och det är inte heller meningenJag hoppas att Mikael Holmström i alla fall försöker förmedla en sådan överblick.
---
Nu har jag börjat läsa boken.
Den andra åsikten om jordens uppvärmning
Europeiska Arbetarpartiet (EAP) är, tillsammans med Ny Solidaritet och Schillerinstitutet, LaRouche-rörelsens representanter i Sverige. Rörelsens två grundpelare är en framtidsoptimism av det teknologiska slag som var populär på femtiotalet ("Gör en damm av Östersjön", "Bygg en motorväg till Kina", "Kolonisera månen") och en övertygelse om att den europeiska kungligheten (framförallt den brittiska) är roten till allt ont. Lägg till detta ett intresse för den typ av enkla men radikala ekonomiska lösningar som tilltalar vissa i samhällets utkanter (räntefria banker, tidsfaktorekonomi) och bilden är klar.
Eftersom sådana som prinsarna Philip i England och Bernhard i Holland är engagerade i Världsnaturfonden (WWF) så förenas de båda grundpelarna i en tveksamhet inför den miljödebatt vi har idag. Därför kan man på EAPs hemsida under rubriken "Krossa 'gröna svastikan'!" ta del av artiklar som ger alternativ till de åsikter som dominerar i den allmänna debatten. Här kan man läsa om professor Nils-Axel Mörners åsikter om havshöjningsbluffen och under rubriken "Nazister firade Mörk Tidsålder under en timme" en artikel om "Earth Hour".
Eftersom sådana som prinsarna Philip i England och Bernhard i Holland är engagerade i Världsnaturfonden (WWF) så förenas de båda grundpelarna i en tveksamhet inför den miljödebatt vi har idag. Därför kan man på EAPs hemsida under rubriken "Krossa 'gröna svastikan'!" ta del av artiklar som ger alternativ till de åsikter som dominerar i den allmänna debatten. Här kan man läsa om professor Nils-Axel Mörners åsikter om havshöjningsbluffen och under rubriken "Nazister firade Mörk Tidsålder under en timme" en artikel om "Earth Hour".
torsdag 24 mars 2011
Om alla monster måste dö
Jag är ett stort fan av författarparet Magnus Bärtås och Fredrik Ekman. Även deras nya bok "Alla monster måste dö" (Adlibris, Bokus) är högt rekommenderad. Men jag väljer ändå att lyfta fram två svagheter i den nya boken jämfört med de tidigare:
Den första invändningen är ämnet. Innan jag läste "Innanför cirkeln" kände jag till yezidierna och damanhurierna men bara till namnen. I boken presenterar Bärtås och Ekman inte bara ett nytt sätt att se på ett känt stoff utan tillför också ny information som inte tidigare funnits dokumenterad. De resor de genomför är en viktig del av detta faktaskapande, det är för att de är på plats, för att de gör dessa resor som mycket få andra har gjort, som de kan bidra till grunden av kunskap om de berörda ämnena.
Kontrasten i "Alla monster måste dö" blir påtaglig. Författarna konstaterar själva i boken att den resa till Nordkorea de genomför inte bidrar med speciellt mycket. Det är nästan så att detta är resans främsta påverkan: Nordkorea visar sig vara ändå mer slutet och undflyende än vad författarna har föreställt sig. Helt krasst kan man också konstatera att även om Pyongyang inte ligger på topplistan över charter-destinationer så är det inte så svårt att resa dit. I boken pratas ganska mycket om de övriga i turistgruppen (killarna från Bromma, bönderna från Värmland) som inte gjort någon speciell ansträngning för att komma till Nordkorea. De har inte förberett sig på något speciellt sätt och har inte något speciellt mål med sin resa.
Nordkorea är inte heller ett speciellt udda ämne. Att landet styrs av en excentrisk diktator får väl anses vara allmänkunskap (även i USA anses det vara mycket roligt när någon, till exempel Sarah Palin, tar fel på Nord- och Sydkorea). Till och med att landet är en "nekrokrati", den döda Kim Il Sung är president på livstid, är det nog många som snappat upp. Det hindrar naturligtvis inte att Bärtås och Ekman kan komma med nya förvånande detaljer i hur kulten av ledaren fungerar eller hur juche-ideologin är uppbyggd. En fascinerande sak är de "slagordsträd", där den älskade ledaren som ung ristat slagord i barken, som tydligen regelbundet upptäcks och genast blir föremål för vördnad. Beskrivningen av besöket i Kim Il Sungs mausoleum är också spännande, liksom diskussionen av hur ledaren i Nordkoreansk propaganda också bär kvinnliga drag, "Vår Stora Moder, Generalen Kim Jong Il".
Den andra invändningen är formen. Bärtås och Ekmans båda tidigare böcker har kännetecknats av att det är svårt att sätta ord på den form texten har. En lång vindlande essä, eller en essäsamling om ett övergripande tema, med ständig utläggningar och infall, med insprängd reseberättelser och reflektioner över den text som växer fram. "Alla monster måste dö" är mycket tydligare och rakare. Två berättelser, en skildring av en gruppresa under sju dagar i Nordkorea samt en intervju med den av Nordkorea kidnappade skådespelerskan Madame Choi, varvas och utsmyckas med faktoider om Nordkorea. De två huvudberättelserna är det inget fel på men det känns som om texter som kunde ha blivit längre essäer om olika ämnen istället har hackats upp och sprinklats över boken. En sådan essä handlar om det faktum att Nordkorea styrs av en dynasti mycket på samma sätt som ett medeltida kungadöme och att det väcker frågor kring kungens fysiska person i förhållande till hans symboliska funktion, tronskifte och så vidare (boken pekar på frågan om Nordkorea som "nekrokrati" kontra medeltidens "konungen är död, länge leve konungen"). Ett annat ämne som återkommer flera gånger i små snuttar är en ideologisk historik över den asiatiska monsterfilmen.
Jag saknar också vissa pusselbitar om Nordkorea som boken kanske borde försökt besvara: till exempel detta med kidnappningar. Nordkorea har under lång tid kidnappat olika civilpersoner från Japan och Sydkorea. Bakgrunden till kidnappningen av Madame Choi och hennes exmake Shing Sang-ok ges utförligt i boken men det finns ju också en större bild. Att kidnappa utlänningar är knappast ett typiskt beteende för en galen diktator men i Nordkorea verkar det ha stått högt i kurs. Varför då? Framförallt när självtillräcklighet och rasens renhet är så viktiga grundpelare i den Nordkoreanska ideologin. En annan fråga som väcks är synen på Nordkorea i närområdet, framförallt Japan. I boken nämns ett flertal berömda japaner som haft kontakter med Nordkorea utan att vara sympatisörer. Detta även under perioder när landet i det närmaste inte haft någon kontakt med väst (annat än via Sveriges ambassad). Hur såg man på Nordkorea i Japan? Var det normalt för en illusionist eller brottare att åka dit för att uppträda eller var det en avvikelse?
För mig har boken gett upphov till två nya impulser jag hoppats att följa: att nysta lite i relation mellan Nordkorea och Moon-rörelsen. Enligt Bärtås och Ekman har dessa numer en varm relation vilket förvånar mig mycket. Moon-rörelsen har haft hatet mot Nordkorea och kommunismen som en av sina grundpelare och finansierade under lång tid den så kallas "World Anti Communist League" för att bekämpa dem. Den andra är att ta fram Jan Lönns bok "Nordkorea" från 1972 ur bokhyllan och läsa eftersom denna lyfts fram som ett exempel på romantiseringen av Nordkoreas regim i den svenska sjuttiotalsvänstern.
Sammanfattningsvis rekommenderas alltså "Alla monster måste dö" även om jag tycker att man bör börja med att läsa "Innanför cirkeln".
Den första invändningen är ämnet. Innan jag läste "Innanför cirkeln" kände jag till yezidierna och damanhurierna men bara till namnen. I boken presenterar Bärtås och Ekman inte bara ett nytt sätt att se på ett känt stoff utan tillför också ny information som inte tidigare funnits dokumenterad. De resor de genomför är en viktig del av detta faktaskapande, det är för att de är på plats, för att de gör dessa resor som mycket få andra har gjort, som de kan bidra till grunden av kunskap om de berörda ämnena.
Kontrasten i "Alla monster måste dö" blir påtaglig. Författarna konstaterar själva i boken att den resa till Nordkorea de genomför inte bidrar med speciellt mycket. Det är nästan så att detta är resans främsta påverkan: Nordkorea visar sig vara ändå mer slutet och undflyende än vad författarna har föreställt sig. Helt krasst kan man också konstatera att även om Pyongyang inte ligger på topplistan över charter-destinationer så är det inte så svårt att resa dit. I boken pratas ganska mycket om de övriga i turistgruppen (killarna från Bromma, bönderna från Värmland) som inte gjort någon speciell ansträngning för att komma till Nordkorea. De har inte förberett sig på något speciellt sätt och har inte något speciellt mål med sin resa.
Nordkorea är inte heller ett speciellt udda ämne. Att landet styrs av en excentrisk diktator får väl anses vara allmänkunskap (även i USA anses det vara mycket roligt när någon, till exempel Sarah Palin, tar fel på Nord- och Sydkorea). Till och med att landet är en "nekrokrati", den döda Kim Il Sung är president på livstid, är det nog många som snappat upp. Det hindrar naturligtvis inte att Bärtås och Ekman kan komma med nya förvånande detaljer i hur kulten av ledaren fungerar eller hur juche-ideologin är uppbyggd. En fascinerande sak är de "slagordsträd", där den älskade ledaren som ung ristat slagord i barken, som tydligen regelbundet upptäcks och genast blir föremål för vördnad. Beskrivningen av besöket i Kim Il Sungs mausoleum är också spännande, liksom diskussionen av hur ledaren i Nordkoreansk propaganda också bär kvinnliga drag, "Vår Stora Moder, Generalen Kim Jong Il".
Den andra invändningen är formen. Bärtås och Ekmans båda tidigare böcker har kännetecknats av att det är svårt att sätta ord på den form texten har. En lång vindlande essä, eller en essäsamling om ett övergripande tema, med ständig utläggningar och infall, med insprängd reseberättelser och reflektioner över den text som växer fram. "Alla monster måste dö" är mycket tydligare och rakare. Två berättelser, en skildring av en gruppresa under sju dagar i Nordkorea samt en intervju med den av Nordkorea kidnappade skådespelerskan Madame Choi, varvas och utsmyckas med faktoider om Nordkorea. De två huvudberättelserna är det inget fel på men det känns som om texter som kunde ha blivit längre essäer om olika ämnen istället har hackats upp och sprinklats över boken. En sådan essä handlar om det faktum att Nordkorea styrs av en dynasti mycket på samma sätt som ett medeltida kungadöme och att det väcker frågor kring kungens fysiska person i förhållande till hans symboliska funktion, tronskifte och så vidare (boken pekar på frågan om Nordkorea som "nekrokrati" kontra medeltidens "konungen är död, länge leve konungen"). Ett annat ämne som återkommer flera gånger i små snuttar är en ideologisk historik över den asiatiska monsterfilmen.
Jag saknar också vissa pusselbitar om Nordkorea som boken kanske borde försökt besvara: till exempel detta med kidnappningar. Nordkorea har under lång tid kidnappat olika civilpersoner från Japan och Sydkorea. Bakgrunden till kidnappningen av Madame Choi och hennes exmake Shing Sang-ok ges utförligt i boken men det finns ju också en större bild. Att kidnappa utlänningar är knappast ett typiskt beteende för en galen diktator men i Nordkorea verkar det ha stått högt i kurs. Varför då? Framförallt när självtillräcklighet och rasens renhet är så viktiga grundpelare i den Nordkoreanska ideologin. En annan fråga som väcks är synen på Nordkorea i närområdet, framförallt Japan. I boken nämns ett flertal berömda japaner som haft kontakter med Nordkorea utan att vara sympatisörer. Detta även under perioder när landet i det närmaste inte haft någon kontakt med väst (annat än via Sveriges ambassad). Hur såg man på Nordkorea i Japan? Var det normalt för en illusionist eller brottare att åka dit för att uppträda eller var det en avvikelse?
För mig har boken gett upphov till två nya impulser jag hoppats att följa: att nysta lite i relation mellan Nordkorea och Moon-rörelsen. Enligt Bärtås och Ekman har dessa numer en varm relation vilket förvånar mig mycket. Moon-rörelsen har haft hatet mot Nordkorea och kommunismen som en av sina grundpelare och finansierade under lång tid den så kallas "World Anti Communist League" för att bekämpa dem. Den andra är att ta fram Jan Lönns bok "Nordkorea" från 1972 ur bokhyllan och läsa eftersom denna lyfts fram som ett exempel på romantiseringen av Nordkoreas regim i den svenska sjuttiotalsvänstern.
Sammanfattningsvis rekommenderas alltså "Alla monster måste dö" även om jag tycker att man bör börja med att läsa "Innanför cirkeln".
Odjuret EU
Jag har haft stor glädje av predikanten Sune Lyxells "Sanningen segrar". Det är ett stort (840 sidor) referensverk från 1988 över KGBs inflytande över svenska massmedier och kyrkor, som lett till sådant som bristande sexualmoral och stöd till kommunistisk terrororganisationer som ANC i Sydafrika, och om den kamp mot detta som förs av Livets Ord med flera. När Lyxell sedan lämnade KD för att bilda ett eget EU-kritiskt parti, Ny Framtid, blev mitt intresse inte mindre. Därför har jag under lång tid sökt efter hans bok om EU: "Rädda Sverige från EG(EU):s diktatur!". Nu har jag köpt och läst den och boken är tyvärr en besvikelse. Visserligen får vi ett kapitel om EU som en frimurarkonspiration och ett annat om EU som ett uppfyllande av Bibelns profetior om Odjuret men resten är, tråkigt nog, gammal, saklig kritik av EU-projektet. För att få en mer radikal kristen kritik av EU måste man nog gå till Stanley Sjöberg istället.
onsdag 23 mars 2011
Kamprads Underbara framtid!
Efter att ha läst "IKEA at the End of Metaphysics" i Frieze Magazine blir jag lite nyfiken på Ingvar Kamprads "En möbelhandlares testamente". En intern manual till IKEA och IKEA-andan. Den finns inte listad i Libris och jag kan inte hitta den på något online-antikvariat. Undrar om den är svår att få tag på?
Citat som:
Citat som:
Simplicity and humbleness characterise our relations with each other, with our suppliers, and with our customers. It is not only for cost reasons that we avoid luxury hotels. We don’t need flashy cars, impressive titles, uniforms or status symbols. We rely on our strength and our willfår den att verka spännande. Ett slagord som "vi litar på vår styrka och vår vilja" har använts av lte olika grupper genom historien.
tisdag 22 mars 2011
SRA i Sverige
Under 90-talet så intresserade jag mig för diskussionen kring "Satanic Ritual Abuse" (SRA) i USA och Storbritannien. Det var alltså frågan om barn som påstod sig blivit utsatta för organiserade rituella övergrepp av stora grupper vuxna satanister. De ansvariga nätverken av satanister påstods också ofta innehålla flera kända och mäktiga personer som hindrade att övergreppen utredes ordentligt. När jag väntade på att SRA på allvar skulle etablera sig i Sverige så var Erik Rodenborg en av dem jag försökte följa. Han var en tidig förespråkare för åsikten att denna typ av satanistiska nätverk också fanns i Sverige. Men fenomenet fick aldrig något riktigt fäste i Sverige och efter att det dog ut i Storbritannien och USA så svalnade frågan. Men Rodenborg fortsätter att kämpa vilket visas i detta inlägg om "Jan Guillou och Södertäljeflickan - förvrängningar och förtiganden". Jag köpte Guillous "Häxornas försvarare" när den kom just för dess delar om den moderna situationen men har dock inte läst den.
onsdag 16 mars 2011
Den nya högern
Jag har varit fascinerad av "den nya högern" (från tyskans "neue Rechte", kallas ibland också radikalkonservatism) i flera år. Detta är alltså en politisk och filosofisk tankeström som på ett radikalt sätt angriper den moderna världen, och den modernism som gett upphov till den, från "höger". Man förkastar demokrati och universalism för att istället lyfta upp familj, folk och fädernesland.
En del av min fascination kommer från det tydliga utanförskapet. Bara begreppet "radikalkonservatism" verkar innehålla en motsättning och många av de ståndpunkter som de håller går helt på tvärs mot den konventionella höger-vänster skalan. En annan källa till mitt intresse är den djupa avsky jag känner för för deras åsikter. Konservatismen är den svurna fienden till allt jag tror på.
För att illustrera "rörelsens" utanförskap vill jag dela med mig av ett citat från en text av Alain de Benoist från bloggen Oskorei:
Denna anti-kapitalistiska, anti-individualistiska, anti-borgliga och anti-Amerikanska rörelse kallas alltså för "den nya högern".
En del av min fascination kommer från det tydliga utanförskapet. Bara begreppet "radikalkonservatism" verkar innehålla en motsättning och många av de ståndpunkter som de håller går helt på tvärs mot den konventionella höger-vänster skalan. En annan källa till mitt intresse är den djupa avsky jag känner för för deras åsikter. Konservatismen är den svurna fienden till allt jag tror på.
För att illustrera "rörelsens" utanförskap vill jag dela med mig av ett citat från en text av Alain de Benoist från bloggen Oskorei:
The ENR [European New Right] makes a great effort to identify its real enemy. The main enemy is, on the economic level, capitalism and the market society; on the philosophical level, individualism; on the political front, universalism; on the social front, the bourgeoisie; and on the geopolitical front, America.
Denna anti-kapitalistiska, anti-individualistiska, anti-borgliga och anti-Amerikanska rörelse kallas alltså för "den nya högern".
torsdag 10 mars 2011
Jüri Lina i ropet igen
Efter att jag blivit överraskad av att stöta på Lars Adelskogh i Mohamed Omars blogg så borde jag väl inte förvånas av att Jüri Lina också skulle dyka upp. Han ska föreläsa för den islamistiska Studiegruppen Aguéli i Uppsala under titeln "Under Skorpionens tecken" om
Lina verkar vara i ropet nu. Han ska komma med en ny bok "Sovjetrepubliken Absurdistan" och föreläser även i Stockholm på Jordstrålningscentrum om
frimurarnas hemliga roll i den internationella politiken, de blodiga omvälvningarna i Frankrike år 1779 och i Ryssland år 1917.
Lina verkar vara i ropet nu. Han ska komma med en ny bok "Sovjetrepubliken Absurdistan" och föreläser även i Stockholm på Jordstrålningscentrum om
POLITISKA KONSPIRATIONER I HISTORIENS LJUS
SPELET SOM PÅGÅTT OCH FORTFARANDE PÅGÅR I DET FÖRDOLDA BAKOM KULISSERNA, OCH SOM PÅVERKAR OSS ALLA
tisdag 8 mars 2011
Sexslavar i myt och verklighet
För länge sedan (2005) skrev jag en artikel för H:ströms tidskrift Subaltern med titeln "Jag - en tankekontrollerad CIA-sexslav". Jag fick till och med ett positivt omnämnande i Aftonbladet.
Jag kom att tänka på den när jag häromdagen läste om den amerikanske miljardären och dömde sexförbrytaren Jeffrey Epstein i min främsta källa för amerikanske nyheter Gawker (vem kan motstå en rubrik som "The English Prince and the Underage Prostitute-in-Training"). Framför allt var det ett citat om en 17-årig flicka som var
Jag kom att tänka på den när jag häromdagen läste om den amerikanske miljardären och dömde sexförbrytaren Jeffrey Epstein i min främsta källa för amerikanske nyheter Gawker (vem kan motstå en rubrik som "The English Prince and the Underage Prostitute-in-Training"). Framför allt var det ett citat om en 17-årig flicka som var
"sexually exploited by [Epstein's] adult male peers, including royalty, politicians, academicians, businessmen and/or professional and personal acquaintances."som fick mig att reagera. Detta låter väldigt mycket som något som Cathy O´Brien skulle ha berättat om. Med anledning av detta tänkte jag återpublicera artikel här på bloggen i tre delar de närmaste dagarna.
Sexslavar förr i världen
Denna text har tidigare publicerats i Subaltern #2 2005 från H:ström. Tredje delen. Till andra delen.
O´Briens bok kom vid en tidpunkt när marken var beredd för hennes avslöjanden. USA hade svepts av en hysteri kring "satanistiska rituella övergrepp" (på engelska "satanic ritual abuse", SRA), som också nått resten av världen (till och med Sverige). Kopplingen mellan SRA och sexslavarna visas exempelvis av att Fritz Springmeier ska ha fungerat som en "expert"-föreläsare vid flera konferenser för juridiska och sociala myndigheter om rituella övergrepp mot barn. Likheterna mellan SRA och TRANCEformation är många: de detaljrika berättelserna om sexuella övergrepp, de många, och osannolika, förövarna (TV-kändisar, fantasifigurer), svårigheterna att lägga fram bevis som håller i domstol, med mera. Det är till och med lätt att föreställa sig att Cathys berättelse utvecklats på samma sätt som hos många av de barn som berättat om sina övergrepp. Först en tveksam berättelse om ett trovärdigt övergrepp. Senare, stärkt av omgivningens intresse och uppmuntran, allt fler och allt fantastiskare detaljer.
I kölvattnet efter berättelserna om övergrepp kom också begrepp som "förträngt minne" och "multipla personligheter" fram i den offentliga diskussionen. Den debatt om minnets funktion och pålitlighet, nyttan av hypnos, med mera, som uppstod pågår än idag (i Sverige har sådana frågor till exempel diskuterats i samband med fallen "Obducenten och Allmänläkaren" och Palmemordet). O´Brien, och andra som tror på sexslavarnas historier, är medvetna om den kritik som kan riktas mot dem i SRA-hysterins efterföljd. I sin bok betonar till exempel Cathy att hon inte utsatts för hypnos. Många artiklar av "troende" innehåller också hårda angrepp på "False Memory Syndrome Foundation" och liknande organisationer startade av föräldrar som anklagats av sina barn för övergrepp.
Den programmering som slavarna utsatts för är konstruerad för att bidra till att deras trovärdighet sänks. Med hjälp av de teman som används sker en sammanblandning av verklighet och dikt. Ett barn kan uppleva det som att det är en karaktär från ett barnprogram som utför övergreppet (som exempel brukade George Bush Sr. när han förgrep sig på Cathys dotter Kelly klä sig och prata som Mr. Rogers från det populära amerikanska barnprogrammet "Mr. Rogers´ Neighbourhood"). Flera av de ansvariga för övergreppen mot Cathy berättade för henne att de var utomjordingar och hon såg flera av dem (till exempel George Bush Sr.) förvandla sig till ödlor för att bevisa detta. Idag tror Cathy att det bara var skådespeleri och effekter. Ingen kommentator verkar dock gå så långt som att föreslå att den väldiga mängden kändisar som förgripit sig på slavar kanske också är planterade minnen för att dölja de verkliga förövarna.
Bakgrunden till O´Briens och de andra sexslavarnas berättelser är dock djupare än 1980-talets rituella övergrepp. Det karakteristiska i sexslavsgenren, detaljrikedomen och intensiteten i skildringarna av de sexuella övergreppen i böcker som egentligen handlar om något annat (den dolda sanningen om världen vi lever i), kan man också hitta i viss 1800-tals litteratur.
Som Richard Hofstadter visar i "The Paranoid Style in American Politics" är tron på en allomfattande konspiration som syftar till att störta USA i fördärvet inte ny. Men även den så markerade sexuella besattheten i sexslavslitteraturen har historiska föregångare. Med början under första halvan av 1800-talet gick en våg av anti-katolicism genom USA. Ett mycket viktigt inslag i den anti-katolska propagandan var de "bekännelseböcker" skrivna av avhoppade katolska nunnor som såldes i massupplagor. Hoftadter menar att en sådan bok, "Awful Disclosures" av "Maria Monk", antagligen var den mest lästa samtida boken i USA åren efter sin publicering 1836. "Bekännelseböckerna" beskrev mycket detaljrikt alla de synder som begicks i de katolska klostren. Dessa inbegrep sex mellan präster och nunnor, och nunnor och nunnor, rituella barnamord, aborter och så vidare.
Alla de tre exempel vi diskuterat i artikeln (sexslavsgenren, SRA och bekännelseböcker) är specifikt amerikanska genrer. Det har visserligen i många protestantiska länder funnits en marknad för anti-katolsk litteratur men genren uppstod och blomstrade i USA. Fenomenet "satanistiska rituella övergrepp" uppstod i USA men har idag (genom den amerikanska kulturimperialismen) exporterats till resten av världen. Sexslavsgenren har än så länge bara visat sig i USA. Såsom nordeuropé kan man ofta reagera på att den nordamerikanska inställningen till sex verkar vara mer komplicerad än vad som är fallet hos oss. Det är frestande att spekulera i om det är detta, eller något annat i det amerikanska samhället, som är grunden för uppkomsten av, och populariteten hos, dessa böcker.
Litteratur.
Colin Bennet, "Manchurian Candy Date", Fortean Times #148, juli 2001.
Richard Hofstadter, "The Paranoid Style in American Politics and Other Essays", Alfred A Knopf 1965.
David Icke, "The Biggest Secret", Bridge of Love Publications 1999.
Cathy O´Brien med Mark Philips, "TRANCEformation of America", Reality Marketing 1995.
Ron Patton "Project Monarch: Nazi Mind Control" i Al Hidell och Joan D`Arc (red.) "The Conspiracy Reader", Citadel Press 1998.
Brian Regal, "Nuns on the Run", Fortean Times #87, juni 1996.
Fritz Springmeier, "Project Monarch: How the U.S. Creates Slaves of Satan" i Adam Parfrey (red.) "Cult Rapture", Feral House 1995
.
Robert Sterling, "Uncle Ronnie’s Sex Slaves" i Adam Parfrey (red.) "Apocalypse Culture II", Feral House 2000.
Cisco Wheeler och Fritz Springmeier, "The Illuminati Formula Used to Create an Undetectable Total Mind Controlled Slave", tillgänglig på nätet, t.ex. http://digilander.libero.it/davidenrico/Illuminati.htm
O´Briens bok kom vid en tidpunkt när marken var beredd för hennes avslöjanden. USA hade svepts av en hysteri kring "satanistiska rituella övergrepp" (på engelska "satanic ritual abuse", SRA), som också nått resten av världen (till och med Sverige). Kopplingen mellan SRA och sexslavarna visas exempelvis av att Fritz Springmeier ska ha fungerat som en "expert"-föreläsare vid flera konferenser för juridiska och sociala myndigheter om rituella övergrepp mot barn. Likheterna mellan SRA och TRANCEformation är många: de detaljrika berättelserna om sexuella övergrepp, de många, och osannolika, förövarna (TV-kändisar, fantasifigurer), svårigheterna att lägga fram bevis som håller i domstol, med mera. Det är till och med lätt att föreställa sig att Cathys berättelse utvecklats på samma sätt som hos många av de barn som berättat om sina övergrepp. Först en tveksam berättelse om ett trovärdigt övergrepp. Senare, stärkt av omgivningens intresse och uppmuntran, allt fler och allt fantastiskare detaljer.
I kölvattnet efter berättelserna om övergrepp kom också begrepp som "förträngt minne" och "multipla personligheter" fram i den offentliga diskussionen. Den debatt om minnets funktion och pålitlighet, nyttan av hypnos, med mera, som uppstod pågår än idag (i Sverige har sådana frågor till exempel diskuterats i samband med fallen "Obducenten och Allmänläkaren" och Palmemordet). O´Brien, och andra som tror på sexslavarnas historier, är medvetna om den kritik som kan riktas mot dem i SRA-hysterins efterföljd. I sin bok betonar till exempel Cathy att hon inte utsatts för hypnos. Många artiklar av "troende" innehåller också hårda angrepp på "False Memory Syndrome Foundation" och liknande organisationer startade av föräldrar som anklagats av sina barn för övergrepp.
Den programmering som slavarna utsatts för är konstruerad för att bidra till att deras trovärdighet sänks. Med hjälp av de teman som används sker en sammanblandning av verklighet och dikt. Ett barn kan uppleva det som att det är en karaktär från ett barnprogram som utför övergreppet (som exempel brukade George Bush Sr. när han förgrep sig på Cathys dotter Kelly klä sig och prata som Mr. Rogers från det populära amerikanska barnprogrammet "Mr. Rogers´ Neighbourhood"). Flera av de ansvariga för övergreppen mot Cathy berättade för henne att de var utomjordingar och hon såg flera av dem (till exempel George Bush Sr.) förvandla sig till ödlor för att bevisa detta. Idag tror Cathy att det bara var skådespeleri och effekter. Ingen kommentator verkar dock gå så långt som att föreslå att den väldiga mängden kändisar som förgripit sig på slavar kanske också är planterade minnen för att dölja de verkliga förövarna.
Bakgrunden till O´Briens och de andra sexslavarnas berättelser är dock djupare än 1980-talets rituella övergrepp. Det karakteristiska i sexslavsgenren, detaljrikedomen och intensiteten i skildringarna av de sexuella övergreppen i böcker som egentligen handlar om något annat (den dolda sanningen om världen vi lever i), kan man också hitta i viss 1800-tals litteratur.
Som Richard Hofstadter visar i "The Paranoid Style in American Politics" är tron på en allomfattande konspiration som syftar till att störta USA i fördärvet inte ny. Men även den så markerade sexuella besattheten i sexslavslitteraturen har historiska föregångare. Med början under första halvan av 1800-talet gick en våg av anti-katolicism genom USA. Ett mycket viktigt inslag i den anti-katolska propagandan var de "bekännelseböcker" skrivna av avhoppade katolska nunnor som såldes i massupplagor. Hoftadter menar att en sådan bok, "Awful Disclosures" av "Maria Monk", antagligen var den mest lästa samtida boken i USA åren efter sin publicering 1836. "Bekännelseböckerna" beskrev mycket detaljrikt alla de synder som begicks i de katolska klostren. Dessa inbegrep sex mellan präster och nunnor, och nunnor och nunnor, rituella barnamord, aborter och så vidare.
Alla de tre exempel vi diskuterat i artikeln (sexslavsgenren, SRA och bekännelseböcker) är specifikt amerikanska genrer. Det har visserligen i många protestantiska länder funnits en marknad för anti-katolsk litteratur men genren uppstod och blomstrade i USA. Fenomenet "satanistiska rituella övergrepp" uppstod i USA men har idag (genom den amerikanska kulturimperialismen) exporterats till resten av världen. Sexslavsgenren har än så länge bara visat sig i USA. Såsom nordeuropé kan man ofta reagera på att den nordamerikanska inställningen till sex verkar vara mer komplicerad än vad som är fallet hos oss. Det är frestande att spekulera i om det är detta, eller något annat i det amerikanska samhället, som är grunden för uppkomsten av, och populariteten hos, dessa böcker.
Litteratur.
Colin Bennet, "Manchurian Candy Date", Fortean Times #148, juli 2001.
Richard Hofstadter, "The Paranoid Style in American Politics and Other Essays", Alfred A Knopf 1965.
David Icke, "The Biggest Secret", Bridge of Love Publications 1999.
Cathy O´Brien med Mark Philips, "TRANCEformation of America", Reality Marketing 1995.
Ron Patton "Project Monarch: Nazi Mind Control" i Al Hidell och Joan D`Arc (red.) "The Conspiracy Reader", Citadel Press 1998.
Brian Regal, "Nuns on the Run", Fortean Times #87, juni 1996.
Fritz Springmeier, "Project Monarch: How the U.S. Creates Slaves of Satan" i Adam Parfrey (red.) "Cult Rapture", Feral House 1995
.
Robert Sterling, "Uncle Ronnie’s Sex Slaves" i Adam Parfrey (red.) "Apocalypse Culture II", Feral House 2000.
Cisco Wheeler och Fritz Springmeier, "The Illuminati Formula Used to Create an Undetectable Total Mind Controlled Slave", tillgänglig på nätet, t.ex. http://digilander.libero.it/davidenrico/Illuminati.htm
Programmering av en sexslav
Denna text har tidigare publicerats i Subaltern #2 2005 från H:ström. Andra delen. Till första delen.
Det mest slående i böcker som Cathy O´Briens och Brice Taylors, förutom de sexuella övergrepp de beskriver, är identiteterna hos de personer som utpekas som förövare. Det är inte okända höga militärer eller grå eminenser, som styr "bakom scenen", som är skurkarna, utan det är de politiker och kändisar som ofta syns på TV. Delar av "programmeringen" och övergreppen sker visserligen på hemliga militärbaser men mycket av det också på offentliga, välkända, platser som countrymusikklubbar, stadshus, sommarkollon, McDonalds-restauranger, kasinon i Las Vegas och Disneyland. Viktiga verktyg i de beskrivna övergreppen är populära barnböcker, TV-program och Disney-filmer. För amatörpsykologen är det frestande att se dessa starka inslag av det berömda i de förfärliga berättelserna som en indikation på psykisk ohälsa, eftersom en fixering vid offentliga personer verkar tillhöra sjukdomsbilden vid vissa sådana tillstånd.
Sexslavgenren har precis som alla andra sina egna experter och sin egen terminologi. Den "programmering" för att bli en tankekontrollerad slav som Cathy O´Brien utsatts för kallas av de insatta för "våldsbaserad tankekontroll" (på engelska "trauma-based mind control"). Syftet med programmeringen är skapandet av flera personligheter inom offret, att få offret att lida av "multipel personlighetsstörning". På grund av programmeringen blir dessa personligheter också viljelösa slavar som lyder blint. De olika personligheterna har olika uppgifter, en är till exempel sexslav, en annan lönnmördare, och så vidare, och de känner inte till varandra. En tankekontrollerad slav kan placeras som en så kallad "sleeper", en person som lever sitt liv som vanligt men vars programmering plötsligt, när en speciell möjlighet visar sig, kan aktiveras.
Cathy O’Brien och Brice Taylor var så kallade "presidentmodeller", slavar på den högsta nivån av tankekontroll. Den första presidentmodellen var Marilyn Monroe. Förutom som sexslavar, knarksmugglare och hemliga agenter är slavar också vanliga inom den amerikanska underhållningsindustrin. Flera stjärnor inom proffsidrotten är tankekontrollerade och andra kändisar som Elvis Presley, Michael Jackson, Madonna, Jane Fonda, Barbara Streisand och Lady Di är/var också slavar. Förutom den blinda lydnaden är andra följder av programmeringen att offret får fotografiskt minne, perfekt syn och immunitet mot könssjukdomar. Slavarna får också en höjd smärttålighet, något som är bra både vid den tortyr som ingår i programmeringen och vid perverst sex.
Slaven byter personlighet när den får en order i form av ett kodord, handsignal eller dylikt, i enlighet med den programmering han/hon fått. Av detta skäl varnas alltid möjliga offer för att läsa litteratur om tankekontroll eftersom texten kan innehålla sekvenser som sätter igång program med oanade följder. Alla slavar förses också med en "självförstörelse-programmering" som ska aktiveras om offret försöker motverka sin programmering eller söker hjälp. När en slav blivit för gammal, eller om programmeringen inte fungerar fullständigt, mördas slaven ofta i en så kallad "snuff-film", en pornografisk film dä roffret dödas på riktigt.
En del personligheter kan ha mycket enkla uppgifter, till exempel som budbärare. Man försätter slaven i trans med några lämpliga kommandon, ger sedan meddelandet och förseglar budskapet genom att tillfoga slaven så mycket smärta att en ny personlighet knoppas av. Mottagaren öppnar försändelsen med några kommandon. På grund av programmeringen är slavarna som används oförmögna att glömma meddelandet och de har inte själva tillgång till meddelandet de bär på. Efter att meddelandet lämnats kan ju också en sexpersonlighet fungera som muta. Det perfekta minnet kan också användas för nöjes skull. O’Brien hade en personlighet som fungerade som en databas för baseballstatistik.
Systemet av personligheter hos offret är ofta stort, till exempel består ett grundläggande "Mengele-nät" inom Illuminati-programmering av 13 gånger 13 (alltså 169) baspersonligheter. Därför organiseras personligheterna enligt något överordnat tema, som till exempel klassisk demonologi eller en känd bok. Speciellt populära teman innefattar "Alice i underlandet" och "Trollkarlen från Oz". Disney-filmer är mycket populära som programmeringsteman, och en del menar att dessa avsiktligt produceras för att vara lämpliga att använda. Walt Disney själv är också en av de personer som Brice Taylor pekat ut som förövare. O’Briens programmering sköttes av personer inom CIA, amerikanska militären, NASA, maffian, olika satanistiska sekter, katolska kyrkan, mormonkyrkan och countrymusikvärlden.
Om allt detta, med många fler detaljer, kan man läsa i Cisco Wheelers och Fritz Springmeiers "The Illuminati Formula". Att ordet Illuminati dyker upp i detta sammanhang är inte förvånande. I modern konspirationslitteratur är Illuminati ett begrepp synonymt med "dem", "de hemliga makthavarna" eller "eliten"; de som ligger bakom allt elände i världen. Det kan i praktiken röra sig om kommunisterna, fascisterna, satanisterna, frimurarna, bankirerna eller judarna, fast helst en kombination av samtliga.
Allmänt anses skapandet av tankekontrollerade slavar vara målet för Monarch-projektet, ett delprojekt inom CIA:s MK-Ultra program. MK-Ultra var ett faktiskt existerande program vars existens erkänts av CIA. Exakt vad man gjorde inom programmet och när det tog slut är dock omdiskuterat. "MK" i MK-Ultra förklaras av vissa med att det står för "minde kontrolle" och namnet skulle därmed peka på inslaget av vetenskapsmän från Nazityskland, räddade till USA efter kriget, i forskningen kring tankekontroll. "Monarch" sägs inte syfta på kungligheter, men på Monarkfjärilar. För detta ges två förklaringar: antingen syftar det på den känsla av fladdrande flykt som vissa tankekontrollmetoder ger offret, eller, den förvandling från larv, via puppa, till fjäril som tankekontrollen ger offret. Varför CIA i dessa unika fall skulle ha valt kodnamn för hemliga operationer som relaterar till innehållet i operationerna förklaras inte.
Det skrivs inte bara böcker om tankekontrollerat sexslaveri, dessa hittar också en publik. "TRANCEformation of America" har sålts i tiotusentals exemplar i USA och Cathy O´Brien (och hennes medsystrar) har föreläst för stora skaror på olika konferenser och mässor. Naturligtvis sprids historierna också på nätet. En sökning på orden "CIA mind controlled sex slave" ger mer än 15.000 träffar hos Google.
O´Briens bok har inte bara lästs, utan dessutom accepterats som sanning av många i USA. Inom överlappande grupper såsom den kristna extremhögern och "militia"-rörelsen har O´Briens avslöjanden bara gett ytterligare hemska detaljer i deras bild av en omänskligt ond maktelit vars enda syfte är att förslava det amerikanska folket. Just begreppet "omänskligt ond" ger en viss insikt i den världsbilden. Överheten, makteliten, är ond. Dess planer och projekt syftar till lidande och förslavande. Medlemskapet i FN eller den progressiva inkomstskatten är inte exempel på missriktade goda ambitioner eller dåligt omdöme, utan medvetna steg i en på förhand uttänkt plan syftande till ondska. Och denna plan är i sitt omfång och sin effektivitet omänsklig. Att ha planlagt alla krig, revolutioner och jordbävningar under flera hundra år är mer än vad vanliga människor klarar av.
Till tredje delen.
Det mest slående i böcker som Cathy O´Briens och Brice Taylors, förutom de sexuella övergrepp de beskriver, är identiteterna hos de personer som utpekas som förövare. Det är inte okända höga militärer eller grå eminenser, som styr "bakom scenen", som är skurkarna, utan det är de politiker och kändisar som ofta syns på TV. Delar av "programmeringen" och övergreppen sker visserligen på hemliga militärbaser men mycket av det också på offentliga, välkända, platser som countrymusikklubbar, stadshus, sommarkollon, McDonalds-restauranger, kasinon i Las Vegas och Disneyland. Viktiga verktyg i de beskrivna övergreppen är populära barnböcker, TV-program och Disney-filmer. För amatörpsykologen är det frestande att se dessa starka inslag av det berömda i de förfärliga berättelserna som en indikation på psykisk ohälsa, eftersom en fixering vid offentliga personer verkar tillhöra sjukdomsbilden vid vissa sådana tillstånd.
Sexslavgenren har precis som alla andra sina egna experter och sin egen terminologi. Den "programmering" för att bli en tankekontrollerad slav som Cathy O´Brien utsatts för kallas av de insatta för "våldsbaserad tankekontroll" (på engelska "trauma-based mind control"). Syftet med programmeringen är skapandet av flera personligheter inom offret, att få offret att lida av "multipel personlighetsstörning". På grund av programmeringen blir dessa personligheter också viljelösa slavar som lyder blint. De olika personligheterna har olika uppgifter, en är till exempel sexslav, en annan lönnmördare, och så vidare, och de känner inte till varandra. En tankekontrollerad slav kan placeras som en så kallad "sleeper", en person som lever sitt liv som vanligt men vars programmering plötsligt, när en speciell möjlighet visar sig, kan aktiveras.
Cathy O’Brien och Brice Taylor var så kallade "presidentmodeller", slavar på den högsta nivån av tankekontroll. Den första presidentmodellen var Marilyn Monroe. Förutom som sexslavar, knarksmugglare och hemliga agenter är slavar också vanliga inom den amerikanska underhållningsindustrin. Flera stjärnor inom proffsidrotten är tankekontrollerade och andra kändisar som Elvis Presley, Michael Jackson, Madonna, Jane Fonda, Barbara Streisand och Lady Di är/var också slavar. Förutom den blinda lydnaden är andra följder av programmeringen att offret får fotografiskt minne, perfekt syn och immunitet mot könssjukdomar. Slavarna får också en höjd smärttålighet, något som är bra både vid den tortyr som ingår i programmeringen och vid perverst sex.
Slaven byter personlighet när den får en order i form av ett kodord, handsignal eller dylikt, i enlighet med den programmering han/hon fått. Av detta skäl varnas alltid möjliga offer för att läsa litteratur om tankekontroll eftersom texten kan innehålla sekvenser som sätter igång program med oanade följder. Alla slavar förses också med en "självförstörelse-programmering" som ska aktiveras om offret försöker motverka sin programmering eller söker hjälp. När en slav blivit för gammal, eller om programmeringen inte fungerar fullständigt, mördas slaven ofta i en så kallad "snuff-film", en pornografisk film dä roffret dödas på riktigt.
En del personligheter kan ha mycket enkla uppgifter, till exempel som budbärare. Man försätter slaven i trans med några lämpliga kommandon, ger sedan meddelandet och förseglar budskapet genom att tillfoga slaven så mycket smärta att en ny personlighet knoppas av. Mottagaren öppnar försändelsen med några kommandon. På grund av programmeringen är slavarna som används oförmögna att glömma meddelandet och de har inte själva tillgång till meddelandet de bär på. Efter att meddelandet lämnats kan ju också en sexpersonlighet fungera som muta. Det perfekta minnet kan också användas för nöjes skull. O’Brien hade en personlighet som fungerade som en databas för baseballstatistik.
Systemet av personligheter hos offret är ofta stort, till exempel består ett grundläggande "Mengele-nät" inom Illuminati-programmering av 13 gånger 13 (alltså 169) baspersonligheter. Därför organiseras personligheterna enligt något överordnat tema, som till exempel klassisk demonologi eller en känd bok. Speciellt populära teman innefattar "Alice i underlandet" och "Trollkarlen från Oz". Disney-filmer är mycket populära som programmeringsteman, och en del menar att dessa avsiktligt produceras för att vara lämpliga att använda. Walt Disney själv är också en av de personer som Brice Taylor pekat ut som förövare. O’Briens programmering sköttes av personer inom CIA, amerikanska militären, NASA, maffian, olika satanistiska sekter, katolska kyrkan, mormonkyrkan och countrymusikvärlden.
Om allt detta, med många fler detaljer, kan man läsa i Cisco Wheelers och Fritz Springmeiers "The Illuminati Formula". Att ordet Illuminati dyker upp i detta sammanhang är inte förvånande. I modern konspirationslitteratur är Illuminati ett begrepp synonymt med "dem", "de hemliga makthavarna" eller "eliten"; de som ligger bakom allt elände i världen. Det kan i praktiken röra sig om kommunisterna, fascisterna, satanisterna, frimurarna, bankirerna eller judarna, fast helst en kombination av samtliga.
Allmänt anses skapandet av tankekontrollerade slavar vara målet för Monarch-projektet, ett delprojekt inom CIA:s MK-Ultra program. MK-Ultra var ett faktiskt existerande program vars existens erkänts av CIA. Exakt vad man gjorde inom programmet och när det tog slut är dock omdiskuterat. "MK" i MK-Ultra förklaras av vissa med att det står för "minde kontrolle" och namnet skulle därmed peka på inslaget av vetenskapsmän från Nazityskland, räddade till USA efter kriget, i forskningen kring tankekontroll. "Monarch" sägs inte syfta på kungligheter, men på Monarkfjärilar. För detta ges två förklaringar: antingen syftar det på den känsla av fladdrande flykt som vissa tankekontrollmetoder ger offret, eller, den förvandling från larv, via puppa, till fjäril som tankekontrollen ger offret. Varför CIA i dessa unika fall skulle ha valt kodnamn för hemliga operationer som relaterar till innehållet i operationerna förklaras inte.
Det skrivs inte bara böcker om tankekontrollerat sexslaveri, dessa hittar också en publik. "TRANCEformation of America" har sålts i tiotusentals exemplar i USA och Cathy O´Brien (och hennes medsystrar) har föreläst för stora skaror på olika konferenser och mässor. Naturligtvis sprids historierna också på nätet. En sökning på orden "CIA mind controlled sex slave" ger mer än 15.000 träffar hos Google.
O´Briens bok har inte bara lästs, utan dessutom accepterats som sanning av många i USA. Inom överlappande grupper såsom den kristna extremhögern och "militia"-rörelsen har O´Briens avslöjanden bara gett ytterligare hemska detaljer i deras bild av en omänskligt ond maktelit vars enda syfte är att förslava det amerikanska folket. Just begreppet "omänskligt ond" ger en viss insikt i den världsbilden. Överheten, makteliten, är ond. Dess planer och projekt syftar till lidande och förslavande. Medlemskapet i FN eller den progressiva inkomstskatten är inte exempel på missriktade goda ambitioner eller dåligt omdöme, utan medvetna steg i en på förhand uttänkt plan syftande till ondska. Och denna plan är i sitt omfång och sin effektivitet omänsklig. Att ha planlagt alla krig, revolutioner och jordbävningar under flera hundra år är mer än vad vanliga människor klarar av.
Till tredje delen.
Tankekontrollerad CIA-sexslavar
Denna text har tidigare publicerats i Subaltern #2 2005 från H:ström. Första delen.
När Cathy O´Brien är sex år gammal får hon och hennes föräldrar besök av kongressmannen (och blivande presidenten) Gerald Ford i sitt hem vid Lake Michigan, USA. Det är inget nöjesbesök. En videofilm där Cathy har sex med sin farbrors hund "Buster" har beslagtagits av de federala myndigheterna, och Ford vill nu köpa henne av fadern.
På grund av sin uppväxt i en familj med flera generationers historia av rituella incestuösa övergrepp, är Cathy perfekt för att delta i CIA-projektet Monarch. De multipla personligheter hennes traumatiska barndom gett upphov till ska utnyttjas för att via tankekontroll (på engelska "mind control") förvandla henne till en totalt kontrollerad slav. Cathys fader får nu åka på en tvåveckors kurs till Harvard för att lära sig förgripa sig på sina barn på ett mer strukturerat sätt.
Vad är detta? Inledningen till en bisarr erotisk novell? En mycket vågad surrealistisk USA-kritik? Möjligen, men i första hand är det Cathy O´Briens självbiografi "TRANCEformation of America."
Under de följande åren kommer Cathy att arbeta hårt för Gerald Ford (och sina senare ägare). Han nöjer sig inte med att själv förgripa sig på henne. Hon får dra in pengar till CIA:s hemliga operationer genom att spela in porrfilmer, både med och utan djur, och delta i CIA:s knarksmuggling från Latinamerika till USA. Ford delar också med sig av Cathy till sina mäktiga vänner. O’Brien spelar in djurporr för Ronald Reagan, låter George Bush Sr. förgripa sig på hennes dotter, blir upprepade gånger våldtagen och nästan dödad av "Dick" Cheney och hetsar upp Hillary Clinton med sitt rituellt stympade könsorgan. Hon träffar även George W. Bush några gånger men han ägnar sig mest åt att ta hand om sin redlöse, kokainhöge far.
Cathy och andra sexslavar skickas med hemliga meddelanden till utländska statschefer som också får utnyttja dem som de behagar. O’Brien prostitueras på detta sätt till bland andra den mexikanske presidenten Miguel de la Madrid, Haitis president Baby Doc Duvalier, Panamas ledare Manuel Noriega, Nicauraguas president Daniel Ortega och två franska premiärministrar. Sammanlagt namnger O’Brien i sin bok på 150 sidor fyra amerikanska presidenter, sex utländska statschefer, mer än 20 amerikanska guvernörer, senatorer och kongressmän och ett 50-tal andra personer som samtliga förgripit sig på henne sexuellt.
Det är naturligtvis lätt att avfärda "TRANCEformation of America" som en enskild galnings självpublicerade historia, men det finns tre saker som man då inte tar hänsyn till: Cathy är inte ensam om att beskriva sådana upplevelser, det finns i USA en publik för hennes historia och det finns historiska föregångare till det hon berättar. Det är dessa tre punkter som denna artikel kommer att belysa.
O´Brien är alltså inte ensam om att hävda att hon varit en CIA-tankekontrollerad sexslav, det finns idag närmast en sexslavsgenre i USA. Vissa grupper tycker nog att detta inte är så förvånande eftersom de hävdar att det finns två miljoner amerikaner som utsatts för någon form av statlig tankekontroll liknande O´Briens.
Kanske den första att berätta om sitt liv som en tankekontrollerad slav var före detta fotomodellen Candy Jones. Hennes historia berättas i boken "The Control of Candy Jones" av Donald Bain som kom ut 1975. Candy var gift med den kände och kontroversielle radioprataren "Long John" Nebel. Snart efter deras giftermål märker Nebel att hans hustru ibland beter sig konstigt. Som varande en amatörhypnotisör placerar han henne i trans och ber henne berätta om sitt liv. Candy berättar då att hon som barn behandlades illa av sina föräldrar. De misshandlade henne och låste ofta in henne i ett mörkt rum. Som ett resultat skapade Candy en fantasivärld av "osynliga kamrater". En av dessa, Arlene, stannade hos Candy även sedan hon vuxit upp.
1960 kommer Candy i kontakt med en läkare, Dr. Jensen, som arbetar för CIA. Hon hörsammar hans uppmaning att hjälpa sitt land, både av patriotiska och finansiella skäl. Dr. Jensen utvecklar, med hjälp av hypnos och droginjektioner, Arlene till en självständig men tankekontrollerad personlighet i Candys kropp. Arlene tränas i allt en hemlig agent behöver kunna och skickas världen runt med hemliga meddelanden. Allt utan att Candy anar något. Arlene demonstreras för CIA-vetenskapsmän och högt uppsatta militärer som ett exempel på vad den nya tekniken kan åstadkomma. För att visa att Candy/Arlene är så djupt tankekontrollerad att hon varken kan känna rädsla eller smärta förs ett tänt stearinljus in i hennes slida vid demonstrationerna (detta är en parallell till de "hands on"-demonstrationer för läkare och militärer som Cathy O`Brien medverkat i, för henne dock med elchock-pistoler och gruppvåldtäkter istället för stearinljus). Arlene fortsätter med sina hemliga uppdrag från 1960 till 1971 eller möjligen längre, och utsätts vid upprepade tillfällen för sexuella övergrepp och tortyr. Vem den mystiska dr. Jensen egentligen var har inte gått att fastställa.
Samtida med Cathy O`Brien är Brice Taylor (pseudonym för Susan Ford). Hennes berättelse, i boken "Thanks for the Memories" (Tack för minnena), följer O`Briens ännu närmare. Brice lyckas till och med att övertrumfa Cathy i mängden berömda personer hon blivit utnyttjad av. Hennes ägare var sångaren Bob Hope och hon utnyttjades av bland andra presidenterna John F. Kennedy, Lyndon B. Jonson, Richard Nixon, Gerald Ford, Ronald Reagan, George Bush Sr. och Bill Clinton. Bland de kändisar som förgripit sig på henne kan nämnas Sammy Davis Jr., Dean Martin, Frank Sinatra, Charlton Heston, Bing Crosby och Sylvester Stallone.
Arizona Wilder har använts som källa av den brittiske konspirationsförfattaren David Icke i flera sammanhang. Arizona ska ha fungerat som "modergudinna" (kvinnlig överstepräst) vid satanistiska offerritualer där den brittiska kungliga familjen, flera amerikanska presidenter, påven Johannes Paulus II, Bob Hope, mediemagnaten Rupert Murdoch med flera medverkat. Wilders "programmering" till tankekontrollerad slav sköttes av den ökände naziläkaren Josef Mengele och hon träffade även Adolf Hitler i USA på 60-talet. När Mengele dog i slutet av 80-talet minskade kontrollen över Wilder och hon kunde bryta sig fri.
Andra kvinnor som trätt fram för att berätta om sina liv som sexslavar är Cisco Wheeler, medförfattare till "The Illuminati Formula Used to Create an Undetectable Total Mind Controlled Slave" och Annie McKenna, som skrivit boken "Paperclip Dolls" som handlar om Monarch-projektet, nazistiska vetenskapsmän och incest.
Del två.
När Cathy O´Brien är sex år gammal får hon och hennes föräldrar besök av kongressmannen (och blivande presidenten) Gerald Ford i sitt hem vid Lake Michigan, USA. Det är inget nöjesbesök. En videofilm där Cathy har sex med sin farbrors hund "Buster" har beslagtagits av de federala myndigheterna, och Ford vill nu köpa henne av fadern.
På grund av sin uppväxt i en familj med flera generationers historia av rituella incestuösa övergrepp, är Cathy perfekt för att delta i CIA-projektet Monarch. De multipla personligheter hennes traumatiska barndom gett upphov till ska utnyttjas för att via tankekontroll (på engelska "mind control") förvandla henne till en totalt kontrollerad slav. Cathys fader får nu åka på en tvåveckors kurs till Harvard för att lära sig förgripa sig på sina barn på ett mer strukturerat sätt.
Vad är detta? Inledningen till en bisarr erotisk novell? En mycket vågad surrealistisk USA-kritik? Möjligen, men i första hand är det Cathy O´Briens självbiografi "TRANCEformation of America."
Under de följande åren kommer Cathy att arbeta hårt för Gerald Ford (och sina senare ägare). Han nöjer sig inte med att själv förgripa sig på henne. Hon får dra in pengar till CIA:s hemliga operationer genom att spela in porrfilmer, både med och utan djur, och delta i CIA:s knarksmuggling från Latinamerika till USA. Ford delar också med sig av Cathy till sina mäktiga vänner. O’Brien spelar in djurporr för Ronald Reagan, låter George Bush Sr. förgripa sig på hennes dotter, blir upprepade gånger våldtagen och nästan dödad av "Dick" Cheney och hetsar upp Hillary Clinton med sitt rituellt stympade könsorgan. Hon träffar även George W. Bush några gånger men han ägnar sig mest åt att ta hand om sin redlöse, kokainhöge far.
Cathy och andra sexslavar skickas med hemliga meddelanden till utländska statschefer som också får utnyttja dem som de behagar. O’Brien prostitueras på detta sätt till bland andra den mexikanske presidenten Miguel de la Madrid, Haitis president Baby Doc Duvalier, Panamas ledare Manuel Noriega, Nicauraguas president Daniel Ortega och två franska premiärministrar. Sammanlagt namnger O’Brien i sin bok på 150 sidor fyra amerikanska presidenter, sex utländska statschefer, mer än 20 amerikanska guvernörer, senatorer och kongressmän och ett 50-tal andra personer som samtliga förgripit sig på henne sexuellt.
Det är naturligtvis lätt att avfärda "TRANCEformation of America" som en enskild galnings självpublicerade historia, men det finns tre saker som man då inte tar hänsyn till: Cathy är inte ensam om att beskriva sådana upplevelser, det finns i USA en publik för hennes historia och det finns historiska föregångare till det hon berättar. Det är dessa tre punkter som denna artikel kommer att belysa.
O´Brien är alltså inte ensam om att hävda att hon varit en CIA-tankekontrollerad sexslav, det finns idag närmast en sexslavsgenre i USA. Vissa grupper tycker nog att detta inte är så förvånande eftersom de hävdar att det finns två miljoner amerikaner som utsatts för någon form av statlig tankekontroll liknande O´Briens.
Kanske den första att berätta om sitt liv som en tankekontrollerad slav var före detta fotomodellen Candy Jones. Hennes historia berättas i boken "The Control of Candy Jones" av Donald Bain som kom ut 1975. Candy var gift med den kände och kontroversielle radioprataren "Long John" Nebel. Snart efter deras giftermål märker Nebel att hans hustru ibland beter sig konstigt. Som varande en amatörhypnotisör placerar han henne i trans och ber henne berätta om sitt liv. Candy berättar då att hon som barn behandlades illa av sina föräldrar. De misshandlade henne och låste ofta in henne i ett mörkt rum. Som ett resultat skapade Candy en fantasivärld av "osynliga kamrater". En av dessa, Arlene, stannade hos Candy även sedan hon vuxit upp.
1960 kommer Candy i kontakt med en läkare, Dr. Jensen, som arbetar för CIA. Hon hörsammar hans uppmaning att hjälpa sitt land, både av patriotiska och finansiella skäl. Dr. Jensen utvecklar, med hjälp av hypnos och droginjektioner, Arlene till en självständig men tankekontrollerad personlighet i Candys kropp. Arlene tränas i allt en hemlig agent behöver kunna och skickas världen runt med hemliga meddelanden. Allt utan att Candy anar något. Arlene demonstreras för CIA-vetenskapsmän och högt uppsatta militärer som ett exempel på vad den nya tekniken kan åstadkomma. För att visa att Candy/Arlene är så djupt tankekontrollerad att hon varken kan känna rädsla eller smärta förs ett tänt stearinljus in i hennes slida vid demonstrationerna (detta är en parallell till de "hands on"-demonstrationer för läkare och militärer som Cathy O`Brien medverkat i, för henne dock med elchock-pistoler och gruppvåldtäkter istället för stearinljus). Arlene fortsätter med sina hemliga uppdrag från 1960 till 1971 eller möjligen längre, och utsätts vid upprepade tillfällen för sexuella övergrepp och tortyr. Vem den mystiska dr. Jensen egentligen var har inte gått att fastställa.
Samtida med Cathy O`Brien är Brice Taylor (pseudonym för Susan Ford). Hennes berättelse, i boken "Thanks for the Memories" (Tack för minnena), följer O`Briens ännu närmare. Brice lyckas till och med att övertrumfa Cathy i mängden berömda personer hon blivit utnyttjad av. Hennes ägare var sångaren Bob Hope och hon utnyttjades av bland andra presidenterna John F. Kennedy, Lyndon B. Jonson, Richard Nixon, Gerald Ford, Ronald Reagan, George Bush Sr. och Bill Clinton. Bland de kändisar som förgripit sig på henne kan nämnas Sammy Davis Jr., Dean Martin, Frank Sinatra, Charlton Heston, Bing Crosby och Sylvester Stallone.
Arizona Wilder har använts som källa av den brittiske konspirationsförfattaren David Icke i flera sammanhang. Arizona ska ha fungerat som "modergudinna" (kvinnlig överstepräst) vid satanistiska offerritualer där den brittiska kungliga familjen, flera amerikanska presidenter, påven Johannes Paulus II, Bob Hope, mediemagnaten Rupert Murdoch med flera medverkat. Wilders "programmering" till tankekontrollerad slav sköttes av den ökände naziläkaren Josef Mengele och hon träffade även Adolf Hitler i USA på 60-talet. När Mengele dog i slutet av 80-talet minskade kontrollen över Wilder och hon kunde bryta sig fri.
Andra kvinnor som trätt fram för att berätta om sina liv som sexslavar är Cisco Wheeler, medförfattare till "The Illuminati Formula Used to Create an Undetectable Total Mind Controlled Slave" och Annie McKenna, som skrivit boken "Paperclip Dolls" som handlar om Monarch-projektet, nazistiska vetenskapsmän och incest.
Del två.
torsdag 3 mars 2011
Främlingar på vår jord
När jag läste Håkan Blomqvists första bok "UFO - i myt och verklighet" tyckte jag bäst om de insikter boken gav i företeelser som ligger i utkanten av ufo-fenomenet. Jag uppskattade också de närbilder av ufo-rörelsen i Sverige som Blomqvist ger. Här medverkar personer som Edith Nicolaisen, som bland annat grundade bokförlaget Parthenon, och K Gösta Rehn, som skrivit flera böcker om ufon. Blomqvist har själv en bakgrund i gränslandet mellan ufo-intresse och "new age"-sökande. Han var under flera år knuten till Intergalaktiska Federationen ledd av den svenske kontaktmannen Sten Lindgren och senare hjälpte han Lars Adelskogh att bygga upp Institutet för hylozoiska studier.
Därför är det glädjande att Blomqvist i sin senaste bok "Främlingar på vår jord - Ufokontakter i Sverige" fortsätter utforskandet av den svenska kontaktrörelsen och relaterade fenomen. Huvuddelen av boken tas upp av en presentation av det så kallade Helgefallet, historien om Richard Höglund. Att försöka sammanfatta det material som presenteras i boken är svårt men det hela började med att Höglund 1965 träffade en grupp utomjordingar vid en sjö utanför Uddevalla. Dessa botar Höglunds njursten och sen är cirkusen igång. Det följer besök på ufobaser på Bahamas, mystiska svartklädda präster, en radioaktiv metallbricka, utomjordisk skrift, maffian, kurirresor runtom i världen, fredsrörelser, reinkarnation, och regelbundna besök av utomjordingar under tiotals år. I historien figurerar också organisationer som den ovan nämnda Intergalaktiska Federationen och Ifologiska sällskapet och personer som mediet Sture Johansson och illusionisten Johny Lindell.
Det är tur att en person som Håkan Blomqvist är intresserad av att dokumentera dessa personer och händelser. Jag har varit aktivt intresserad av udda företeelser under i alla fall 20 år men hade aldrig hört talats om Helgefallet förut. En person som "lite av en världskändis" Sture Johansson och hans Ambresgrupp, baserad på en 3000-årig egyptisk andes lära, var också helt okända för mig.
Därför är det glädjande att Blomqvist i sin senaste bok "Främlingar på vår jord - Ufokontakter i Sverige" fortsätter utforskandet av den svenska kontaktrörelsen och relaterade fenomen. Huvuddelen av boken tas upp av en presentation av det så kallade Helgefallet, historien om Richard Höglund. Att försöka sammanfatta det material som presenteras i boken är svårt men det hela började med att Höglund 1965 träffade en grupp utomjordingar vid en sjö utanför Uddevalla. Dessa botar Höglunds njursten och sen är cirkusen igång. Det följer besök på ufobaser på Bahamas, mystiska svartklädda präster, en radioaktiv metallbricka, utomjordisk skrift, maffian, kurirresor runtom i världen, fredsrörelser, reinkarnation, och regelbundna besök av utomjordingar under tiotals år. I historien figurerar också organisationer som den ovan nämnda Intergalaktiska Federationen och Ifologiska sällskapet och personer som mediet Sture Johansson och illusionisten Johny Lindell.
Det är tur att en person som Håkan Blomqvist är intresserad av att dokumentera dessa personer och händelser. Jag har varit aktivt intresserad av udda företeelser under i alla fall 20 år men hade aldrig hört talats om Helgefallet förut. En person som "lite av en världskändis" Sture Johansson och hans Ambresgrupp, baserad på en 3000-årig egyptisk andes lära, var också helt okända för mig.
tisdag 1 mars 2011
Ian Wachtmeisters memoarer
Bloggen "En man med ett skägg" skriver om Ian Wachtmeisters memoarbok "Rebellerna" på ett sätt som får den att verkar riktigt läsvärd:
Ian Wachtmeister hatar politisk korrekthet, det vill säga när folk inte vågar vara lika utmanande av etablissemanget som han själv. Ian Wachtmeister tillhör, enligt Ian Wachtmeister, inte etablissemanget. Ian Wachtmeister är greve, företagsledare, mångmiljonär och politiker. Mitt intryck är att Ian och jag också har olika definitioner på begreppet "etablissemang".
Icke i Sverige
Den som vill har möjligheten att se David Icke tala i Stockholm i maj (biljetter från Anarchos). Jag såg honom tala på en liknande tillställning för flera år sedan (kan det ha varit tidigt 2000-tal) och det var en imponerande föreställning. Icke stod själv framför publiken med en diaprojektor och pratade i fyra eller fem timmar synbarligen utan annat stöd än några minneslappar. Och efter dessa timmar så gav han intrycket av att han skulle kunna fortsätta i många timmar till bara publiken hade orkat. Ett annat minne från detta tillfälle är den förändring bokbordet utanför mötesrummet genomgick. I början var det fyllt av mestadels oförargligt "new age"-trams. Senare fylldes det på med konspirationslitteratur och antivaccinations-pamfletter för att mot slutet av dagen även innehålla revisionistiska och antisemitiska stridsskrifter.
Uppföljning om Palme och Libyen
Min brevskrivare H.Borg har nu kommit med en mer utförligt beskrivning av bakgrunden till sin teori om att Libyen låg bakom mordet på Olof Palme. Det kan noteras att teorin om att sprängning av Pan Am Flight 103 över Lockerbie gjordes för att komma åt Palmes (före detta) medarbetare (i medlingsuppdraget mellan Iran och Irak) Bernt Carlsson har lagts fram förut i EIR Special Report "George Bush and the 12333 serial murder ring". Då var det dock Sydafrika som låg bakom och motivet låg i Carlssons aktuella uppdrag som FN ansvarig för Namibia.
Mer från H.Borg:
Det var en del bokstäver som inte kom med i mitt innlägg,det blir så ibland när man har bråttom
tiden var då agusti september 1985,då jag var väntande på stockholms central och pratade
med en ung algerier,vi befann oss längre in på centralen vi satt på en bänk och hadde skåp bakom oss
det kom då tre libyer upp alldeles bakom oss och förde en diskution,när algeriern känner igen dess röst
reser han sej upp överaskande och vänder sej mot dem,två av libyerna stegar blixtsnabbt avsides
men algeriern går bort till tredje man,och samtalar just som man gör när man samtalar med folk
dom båda kommer in på ämnet helsingfors efter en stund,eftersom algeriern berättade för mej att han väntade
att en av hans vänner skulle anlända till stockholms central,men libyern gör ett misstag när han säger att han själv nyligen varit i Helsingfors men där haft det mycket jobbigt med helsingforspolisen,detta säger han till algeriern,när samtalet avslutats kommer algeriern fram till mej och säger på engelska att dom är libyer men har nyligen varit i Helsingfors men där haft det jobbigt med polisen,jag blev då lite undrande och nyfiken och frågade algeriern av slag av polisproblem dom hadde,,han visste inte själv vad det handlade om men när han säger till mej att dom har väl bara fått leta upp nya polisfria platser att vara på,När då libyerna hörde vad algeriern sa blev dom mycket irriterad dom lämnade då centralen,men agerade genom att skicka två svartklädda män till centralen eftersom dom var rädda att jag skulle fatta att någonting hadde pågått i Helsingfors,när dom ditskickade männen kom till centralen,befann sej algeriern i den gammla cafeterian som inte finns kvar idag,på avstånd ser jag dessa män söka igenom centralen till slut finner dom algeriern,han utsätts för förhör och tvingas att visa dom var jag befann mej på centralen algeriern försvarade mej innför dessa män dom köpte vad han sa,men jag får reda på att dom är tunisier av algeriern när dom lämnat centralen att dom då hadde diplomatstatus var inte svårt att förstå på deras klädsel,Den libyer som han samtalade med omnäms i detalj till utseendet av en anonym brevskrivare i media
att då polisen tog bort den svarta bil endast 24 timmar som körde i hög fart nedåt strandvägen kan jag med stor säkerhet säga att polisen är innblandad eftersom den hadde riktningen mot det tunisiska ambasaden på narvavägen med andra ord var dom skyddade av polisen porträtterskans bild var delvis lik en ur gruppen jag är då säker att det var en av de tre på centralen mordet har blivit politsikt kännsligt att lösa givetsvis men nu har en ur kaddafis inre krets erskänt att han beordnade lockerbieattentatet,varför? Av en enda annledning
då att palmes närmaste medarbetare inom FN fanns ombord just en hämd för att palme stoppade vapen leveranser???????????
Så den som har dåligt samvete kommer alldrig på en begravning och det var just kaddafi MVV H.Borg
Mer från H.Borg:
Det var en del bokstäver som inte kom med i mitt innlägg,det blir så ibland när man har bråttom
tiden var då agusti september 1985,då jag var väntande på stockholms central och pratade
med en ung algerier,vi befann oss längre in på centralen vi satt på en bänk och hadde skåp bakom oss
det kom då tre libyer upp alldeles bakom oss och förde en diskution,när algeriern känner igen dess röst
reser han sej upp överaskande och vänder sej mot dem,två av libyerna stegar blixtsnabbt avsides
men algeriern går bort till tredje man,och samtalar just som man gör när man samtalar med folk
dom båda kommer in på ämnet helsingfors efter en stund,eftersom algeriern berättade för mej att han väntade
att en av hans vänner skulle anlända till stockholms central,men libyern gör ett misstag när han säger att han själv nyligen varit i Helsingfors men där haft det mycket jobbigt med helsingforspolisen,detta säger han till algeriern,när samtalet avslutats kommer algeriern fram till mej och säger på engelska att dom är libyer men har nyligen varit i Helsingfors men där haft det jobbigt med polisen,jag blev då lite undrande och nyfiken och frågade algeriern av slag av polisproblem dom hadde,,han visste inte själv vad det handlade om men när han säger till mej att dom har väl bara fått leta upp nya polisfria platser att vara på,När då libyerna hörde vad algeriern sa blev dom mycket irriterad dom lämnade då centralen,men agerade genom att skicka två svartklädda män till centralen eftersom dom var rädda att jag skulle fatta att någonting hadde pågått i Helsingfors,när dom ditskickade männen kom till centralen,befann sej algeriern i den gammla cafeterian som inte finns kvar idag,på avstånd ser jag dessa män söka igenom centralen till slut finner dom algeriern,han utsätts för förhör och tvingas att visa dom var jag befann mej på centralen algeriern försvarade mej innför dessa män dom köpte vad han sa,men jag får reda på att dom är tunisier av algeriern när dom lämnat centralen att dom då hadde diplomatstatus var inte svårt att förstå på deras klädsel,Den libyer som han samtalade med omnäms i detalj till utseendet av en anonym brevskrivare i media
att då polisen tog bort den svarta bil endast 24 timmar som körde i hög fart nedåt strandvägen kan jag med stor säkerhet säga att polisen är innblandad eftersom den hadde riktningen mot det tunisiska ambasaden på narvavägen med andra ord var dom skyddade av polisen porträtterskans bild var delvis lik en ur gruppen jag är då säker att det var en av de tre på centralen mordet har blivit politsikt kännsligt att lösa givetsvis men nu har en ur kaddafis inre krets erskänt att han beordnade lockerbieattentatet,varför? Av en enda annledning
då att palmes närmaste medarbetare inom FN fanns ombord just en hämd för att palme stoppade vapen leveranser???????????
Så den som har dåligt samvete kommer alldrig på en begravning och det var just kaddafi MVV H.Borg