Jag fick ett ebrev från en läsare som föreslår att det var Libyen(?) som låg bakom mordet på Olof Palme:
Jo det fanns en man från annat land en av dom enda som tackade nej till inbjudan,till palmes begravning alltså syftar jag på muhamed kadaffi libyens dator,vad jag kan garantera är då att ordern utgick från honom
Hans män fick order på att utföra två attentat,det jag vet då är att dom misslyckades på grund av säkerhetspolisen,1985 c/a juli anlände dom,till stockholm dom höll till där ända fram till dom slutförde sitt uppdrag
dom bodde inte på hotell utan hadde ständigt tak över huvudet hos Tunisiska ambsaden som ligger på narvavägen.Säpo polisen hadde då vid den tidpunkten inte börjat sammarbeta med dom
utan detta händer lite senare att jag vet då allt detta beror på att en algerier och jag hamnade på deras träffpunt bland mycket folk på stockholms central han översatte felaktikt på engelska
men det blev ändå rätt Algeriern är samme persson som fanns på förstasidan i aftonbladet 1986 1987 rubrikerna var då algerier mördad på stockholms central
jag kunde idenfiera hans vita resväska som var med.............................................................................när polisen tog bort den svarta bil som körde i hög fart på strandvägen
avslöjade dom sej själva eftersom de leder ganska snabbt till den tunisiska ambasaden,alltså fick dom fri lejd av säkerhetspolisen
Sidor
▼
måndag 28 februari 2011
fredag 25 februari 2011
Gorightly om Downard
Nu har jag läst ut "James Shelby Downard's Mystical War" av Adam Gorightly. På det hela taget var boken förvånansvärt tråkig. Den gav inte många nya insikter i Downards tänkande och inte heller fick man något grepp om Downard som person. Trots att boken bara är på 93 sidor känns en del av materialet som ren utfyllnad. Maury Terrys bok "The Ultimate Evil" om "Son of Sam"-morden (som i och för sig är läsvärd) får ett eget kapitel och ett annat ägnas huvudsakligen åt författarens tolkning av Stanley Kubricks film "Eyes Wide Shut".
Dock har boken några ljuspunkter. En av de saker jag tar med mig från läsningen är lite mer kunskap om kretsen kring Downard med Michael A. Hoffman II och William Grimstad i spetsen (till exempel att den senare verkligen existerat). En annan sak är Hoffmans betydelse för Downards texter. Till exempel Hoffmans beskrivning av hur den den första versionen av "King/Kill-33" kom till:
Dock har boken några ljuspunkter. En av de saker jag tar med mig från läsningen är lite mer kunskap om kretsen kring Downard med Michael A. Hoffman II och William Grimstad i spetsen (till exempel att den senare verkligen existerat). En annan sak är Hoffmans betydelse för Downards texter. Till exempel Hoffmans beskrivning av hur den den första versionen av "King/Kill-33" kom till:
[Downard] subsequently shipped me about four large boxes of clippings, photocopies and notes and from these I crafted "King/Kill-33", which has had various titles over the years.En tredje sak är att den bibliografi jag skissade på i ett tidigare inlägg verkar vara korrekt.
Mekatronik
Det är kanske så att alla inte riktigt hänger med i SVTs barnprogram så därför tänkte jag tipsa om det nya programmet Mekatronik.
SVT har gjort en hel del program som ska försöka öka intresset för naturvetenskap och teknik bland unga men många av de tidigare programmen har (helt eller delvis) varit inriktade på pyssel som barnen kan göra själva. Den pedagogiska ambitionen att förklara och lära ut har också varit dominerande. Nu har SVT tänkt om helt och satsar istället på maximal häftighet. I de tre avsnitt som hittills sänts bygger de en superhjältedräkt med röststyrd nätkastare och mörkersyn, en badkarsbil och en tankeläsande frukostmaskin. Helt omöjligt att göra själv eller att förstå men utan tvivel väldigt coolt.
Dessutom ges chansen att se vad Jonas Leksell gör nu för tiden (för dem som inte följt "Räkna med skägg").
SVT har gjort en hel del program som ska försöka öka intresset för naturvetenskap och teknik bland unga men många av de tidigare programmen har (helt eller delvis) varit inriktade på pyssel som barnen kan göra själva. Den pedagogiska ambitionen att förklara och lära ut har också varit dominerande. Nu har SVT tänkt om helt och satsar istället på maximal häftighet. I de tre avsnitt som hittills sänts bygger de en superhjältedräkt med röststyrd nätkastare och mörkersyn, en badkarsbil och en tankeläsande frukostmaskin. Helt omöjligt att göra själv eller att förstå men utan tvivel väldigt coolt.
Dessutom ges chansen att se vad Jonas Leksell gör nu för tiden (för dem som inte följt "Räkna med skägg").
torsdag 24 februari 2011
Den underbara familjen Kanin
Två barnbokstips för alla åldrar är Jonna Björnstjernas böcker om den underbara familjen Kanin. Hittills finns det två titlar i serien: "Sagan om den underbara familjen Kanin och monstret i skogen" (hos Bokus) och "Sagan om den underbara familjen Kanin och fru Skräck" (hos Bokus).
I böckerna utsätts olika medlemmar av den underbara familjen för varelser från den fruktansvärde delen av skogen. Björnstjerna använder flera klassiska grepp från skräckgenren på ett sätt som kan uppskattas både av en vuxen och av en tvååring. I den första boken är scenen när lillebror försöker hålla sig vaken för att slippa drömma om monstret som kommer närmare och närmare en klassiker. Faktum är att böckerna är så tydliga skräckpastischer att man kan förvänta sig uppföljare som "Sagan om den underbara familjen Kanin och Dracula" och "Sagan om den underbara familjen Kanin och Varulven". Björnstjerna illustrerar böckerna i en Hans Arnold-inspirerad stil, med många morbida detaljer, som passar innehållet bra.
Högt rekommenderade av både mig och barn på fem respektive två år.
Enligt uppgift från författaren kommer i vår både en samling med de tre första böckerna (hos Adlibris och Bokus) och en ny bok "Djupsjöns hemlighet" (hos Adlibris och Bokus) ut.
I böckerna utsätts olika medlemmar av den underbara familjen för varelser från den fruktansvärde delen av skogen. Björnstjerna använder flera klassiska grepp från skräckgenren på ett sätt som kan uppskattas både av en vuxen och av en tvååring. I den första boken är scenen när lillebror försöker hålla sig vaken för att slippa drömma om monstret som kommer närmare och närmare en klassiker. Faktum är att böckerna är så tydliga skräckpastischer att man kan förvänta sig uppföljare som "Sagan om den underbara familjen Kanin och Dracula" och "Sagan om den underbara familjen Kanin och Varulven". Björnstjerna illustrerar böckerna i en Hans Arnold-inspirerad stil, med många morbida detaljer, som passar innehållet bra.
Högt rekommenderade av både mig och barn på fem respektive två år.
Enligt uppgift från författaren kommer i vår både en samling med de tre första böckerna (hos Adlibris och Bokus) och en ny bok "Djupsjöns hemlighet" (hos Adlibris och Bokus) ut.
onsdag 23 februari 2011
Bokrea 2011
Nu har jag varit på Hedengrens och fyndat lite på deras bokrea. De hade, förutom en allmän prissänkning med 40% på alla svenska böcker, de hyllor med utgallrat material som möjliggör verkliga fynd.
Jag köpte två böcker av Dennis Cooper, "Närmare" och Kluven", utgivna på Vertigo. En författare med typiskt "jag-vill-vara-farlig"-rykte.
"Maskerad front" av Wilhelm Agrell om det kalla kriget. Jag har läst flera av hans tidigare böcker med stort intresse. Dessa har dock varit mycket mer specialiserade än denna allmänt hållna överblick.
"Flat Earth - The history of an infamous idea" av Christine Garwood. Vet inget om boken men ämnet är ju intressant.
"Cirkusatleter och kraftekvilibrister" av Olle Backman. Om forna tiders "starka män" på cirkusar och varietéer.
Apropå fynd gick jag förbi NKs bokhandel där jag gjort några av mina bästa fynd genom tiderna. De visade sig inte delta i bokrean men hade två hyllor utgallrat material för 10 kronor styck. Ingen intressant träff för mig denna gång men det kan säkert komma.
Jag köpte två böcker av Dennis Cooper, "Närmare" och Kluven", utgivna på Vertigo. En författare med typiskt "jag-vill-vara-farlig"-rykte.
"Maskerad front" av Wilhelm Agrell om det kalla kriget. Jag har läst flera av hans tidigare böcker med stort intresse. Dessa har dock varit mycket mer specialiserade än denna allmänt hållna överblick.
"Flat Earth - The history of an infamous idea" av Christine Garwood. Vet inget om boken men ämnet är ju intressant.
"Cirkusatleter och kraftekvilibrister" av Olle Backman. Om forna tiders "starka män" på cirkusar och varietéer.
Apropå fynd gick jag förbi NKs bokhandel där jag gjort några av mina bästa fynd genom tiderna. De visade sig inte delta i bokrean men hade två hyllor utgallrat material för 10 kronor styck. Ingen intressant träff för mig denna gång men det kan säkert komma.
tisdag 22 februari 2011
Förvandlingar
Jag har köpt "Förvandlingar" av Birgit Cars och Hans Scheike på nätet. Det visade sig vara en liten diktbok med ett tiotal dikter av henne och några svarsdikter av honom. 45 sidor, utgiven av författarna 1982.
tisdag 15 februari 2011
Alla monster måste dö!
Nu har Magnus Bärtås & Fredrik Ekmans nya bok Alla monster måste dö! kommit. Som jag skrivit förut är jag en stor beundrare av deras tidigare böcker "Orienterarsjukan och andra berättelser" och "Innanför Cirkeln" så jag ser fram emot att läsa denna. Det kan vara värt att påpeka att boken troligen har någon relation till deras artikel All Monsters Must Die i ett tidigare nummer av tidskriften Cabinet.
söndag 13 februari 2011
Nya Palmeböcker
Jag har köpt fem nya böcker om Palmemordet, samtliga utgivna 2010 eller i år. Jag måste erkänna att jag tycker det är lite förvånande att efter 25 år så verkar utgivningstakten snarare öka än minska inom ämnet. En snabb titt på Libris visar att de fem titlarna de listar för 2010 passar året på en delad femte plats, efter toppåret 1987 med åtta titlar och 1988,1989 och 2006 med sex titlar. Bottenplatsen går till 2001 då Libris inte noterat någon titel om Palmemordet.
De fem böckerna är "Mordgåtan Olof Palme" av Gunnar Wall som tidigare skrivit standardverket "Mörkläggning" om mordet. "Affären Anti Avsan" av den mest aktive inom området Sven Anér. "Offret & gärningsmannen" av Hans Hederberg. Om jag inte misstar mig har han tidigare berört mordet i "Lögnen i Sverige". Jag har även hans "Svensk roulett" om svensk neutralitetspolitik som jag dock ej har läst. Slutligen två böcker utgivna på print-on-demand förlaget PaperTalk: "Den slutliga sanningen om Palmemordet" av Elving Gruvedal och "Jag sköt Palme" av Conny Engström. Jag återkommer när jag har haft tid att läsa lite.
De fem böckerna är "Mordgåtan Olof Palme" av Gunnar Wall som tidigare skrivit standardverket "Mörkläggning" om mordet. "Affären Anti Avsan" av den mest aktive inom området Sven Anér. "Offret & gärningsmannen" av Hans Hederberg. Om jag inte misstar mig har han tidigare berört mordet i "Lögnen i Sverige". Jag har även hans "Svensk roulett" om svensk neutralitetspolitik som jag dock ej har läst. Slutligen två böcker utgivna på print-on-demand förlaget PaperTalk: "Den slutliga sanningen om Palmemordet" av Elving Gruvedal och "Jag sköt Palme" av Conny Engström. Jag återkommer när jag har haft tid att läsa lite.
lördag 12 februari 2011
Mer om Atlantis
Efter att ha sökt på nätet efter historien bakom de Atlantis-referenser jag hittade i en av Bertil Almqvists "Barna Hedenhös"-böcker (se Barna Hedenhös och Atlantis), kom turen till min bokhylla. Och där hittade jag mer information om René Malaises, och andras, teorier.
I Jan Brobergs "Ruinstäder och sagofolk" (1968) finns ett kapitel om Atlantis. Där presenteras René Malaises bok "Atlantis. En geologisk verklighet" på följande sätt:
Ivan Troëng skriver en hel del om Atlantis i sina böcker "Kulturer före istiden", "Hur månen föddes" och "Sfinxens hemlighet". Dock är för Troëng Atlantis förstörelse bara en del av ett mycket större skeende: samtidigt som Atlantis förstördes också kontinenten Mu, människans urhem. En stor del av jordskorpan slets loss efter en kollision med en stor meteor, flera världshav bildades och den försvunna delen bildade månen.
Troëng inkluderar René Malaises bok i litteraturförteckningarna till sina böcker men den enda referens till den som jag kan hitta är kommentaren: "Ett intressant inlägg i Atlantisfrågan". Troëngs huvudsakliga källor i böckerna är istället engelsmannen James Churchward, som menade att han i Indien fått tillgång till uråldriga stentavlor och andra urkunder där hela historien om Mu berättade, Immanuel Velikovsky, som skrivit flera böcker om globala katastrofer med tillhörande myter och Lobsang Rampa, en "tibetansk" "munk" som avslöjat fördolda hemligheter från Tibetanska kloster. Bland många andra källor märks också Hörbigers "Glazialkosmogonie"(världsislära). Denna teori hade annars sin höjdpunkt under det tredje riket i Tyskland.
Men detaljerna om hur månen skapades hämtar Troëng från svenske N. O. Bergqvists bok "The Moon Puzzle" som beskriver hur planetoiden "John" kolliderade med jorden och skapade månen. Bergqvist förlägger dock händelsen till för 60 millioner år sedan vilket Troëng förkastar till förmån för tidpunkten 12 000 år sedan. Bergqvist ska också ha skrvit boken "Ymdogat - Atlantis":
Andra svenskar som förekommer i Troëngs böcker är oceanografen Hans Pettersson som i sin "Atlantis och Atlanten" presenterar oceanografiska fakta som talar för att Atlantis har funnits. En viss R. W. Kolbe vid Riksmuseet i Stockholm ska ha tagit del av prov gjorda av den svenska Albatross-expeditionen och då upptäckt vissa sötvattensalger som han ansåg, precis som Malaise, härstammade från en insjö på Atlantis. Heribert Nilsson, botaniker och professor i Lund, ska vara övertygad om att koncentrationen av fossil till vissa platser tyder på att en enorm flodvåg svept över jorden. Dessutom nämns av Troëng och på andra ställen flera av Henry Kjellsons böcker.
På förlaget Lindqvist har Bertil Falk gett ut "Atlantis och svenskarna", en bok som verkar passa perfekt för denna artikel:
I Jan Brobergs "Ruinstäder och sagofolk" (1968) finns ett kapitel om Atlantis. Där presenteras René Malaises bok "Atlantis. En geologisk verklighet" på följande sätt:
I sitt verk [...] har Rene Malaise utgått från Odhners s.k. konstriktionsteori och därigenom åstadkommit nya tydningar av geologiska observationer. Om jag förstått Malaise rätt, menar han, att den enda kraft, som kan ge upphov till rörelser i jordskorpan, är temperaturkraften.När kroppar uppvärmes eller avkyles, får temperaturkraften kropparna att utvidgas eller sammandragas. Emedan en uppvärmning av jordskorpans utbuktningar med bara några få grader kan förorsaka en icke ringa höjning, om de valv, som bildats av utbuktningarna, är buktade uppåt, och en sänkning, om valven är buktade nedåt, kommer därmed hela frågan om Atlantis' undergång i ett annat läge, menar Malaise, som tror att Atlantis existerat långt in i förhistorisk tid.
Ivan Troëng skriver en hel del om Atlantis i sina böcker "Kulturer före istiden", "Hur månen föddes" och "Sfinxens hemlighet". Dock är för Troëng Atlantis förstörelse bara en del av ett mycket större skeende: samtidigt som Atlantis förstördes också kontinenten Mu, människans urhem. En stor del av jordskorpan slets loss efter en kollision med en stor meteor, flera världshav bildades och den försvunna delen bildade månen.
Troëng inkluderar René Malaises bok i litteraturförteckningarna till sina böcker men den enda referens till den som jag kan hitta är kommentaren: "Ett intressant inlägg i Atlantisfrågan". Troëngs huvudsakliga källor i böckerna är istället engelsmannen James Churchward, som menade att han i Indien fått tillgång till uråldriga stentavlor och andra urkunder där hela historien om Mu berättade, Immanuel Velikovsky, som skrivit flera böcker om globala katastrofer med tillhörande myter och Lobsang Rampa, en "tibetansk" "munk" som avslöjat fördolda hemligheter från Tibetanska kloster. Bland många andra källor märks också Hörbigers "Glazialkosmogonie"(världsislära). Denna teori hade annars sin höjdpunkt under det tredje riket i Tyskland.
Men detaljerna om hur månen skapades hämtar Troëng från svenske N. O. Bergqvists bok "The Moon Puzzle" som beskriver hur planetoiden "John" kolliderade med jorden och skapade månen. Bergqvist förlägger dock händelsen till för 60 millioner år sedan vilket Troëng förkastar till förmån för tidpunkten 12 000 år sedan. Bergqvist ska också ha skrvit boken "Ymdogat - Atlantis":
Förf. diskuterar möjligheten att Atlantis var Teneriffa. Tyngdpunkten i boken ligger kring våra nordiska förfäder på Doggerbank-området som påvisas haft kompasser och sjökort för ca. 5000 år sedan.
Andra svenskar som förekommer i Troëngs böcker är oceanografen Hans Pettersson som i sin "Atlantis och Atlanten" presenterar oceanografiska fakta som talar för att Atlantis har funnits. En viss R. W. Kolbe vid Riksmuseet i Stockholm ska ha tagit del av prov gjorda av den svenska Albatross-expeditionen och då upptäckt vissa sötvattensalger som han ansåg, precis som Malaise, härstammade från en insjö på Atlantis. Heribert Nilsson, botaniker och professor i Lund, ska vara övertygad om att koncentrationen av fossil till vissa platser tyder på att en enorm flodvåg svept över jorden. Dessutom nämns av Troëng och på andra ställen flera av Henry Kjellsons böcker.
På förlaget Lindqvist har Bertil Falk gett ut "Atlantis och svenskarna", en bok som verkar passa perfekt för denna artikel:
En både rolig och fantasieggande genomgång av olika teorier om det sjunkna Atlantis. Författaren, som gjort ett jättelikt forskningsarbete, tror på existensen av någon form av Atlantis och koncentrerar sig på de svenska eventuella kontakterna med det folk som bebott Atlantis.
fredag 11 februari 2011
Blogginlägg om Catalinaaffären
Anders Jallai (författare med mera) skriver på sin blogg mer om den så kallade Catalinaaffären. Eller rättare sagt om den härva som borde kallas DC-3-affären.
En kort bakgrund: sommaren 1952 försvann ett svenskt militärt flygplan ("DC-3:an") som genomförde signalspaning för FRA över Östersjön. Genast fattas misstankar, som senare har bekräftats, om att planet skjutits ner av Sovjetunionen (över internationellt vatten). Under de efterföljande spaningarna efter det försvunna planet blir ett annat militärflygplan ("Catalinan") också nedskjutet av Sovjetiskt stridsflyg. Incidenterna ger upphov till en diplomatisk kris mellan Sverige och Sovjetunionen, där de senare förnekar nedskjutningen av "DC-3:an" och menar att "Catalinan" kränkt sovjetiskt luftrum. I den nutida debatten kring Catalinaaffären är det speciellt två frågor som diskuterats: hur undfallande var egentligen den svenska regeringen mot Sovjetunionen och exakt vilken typ av uppdrag utförde "DC-3:an".
Det är rörande den andra frågan Jallai nu publicerar ny spännande information om USAs inblandning i tre inlägg: En liten amerikan som gäckat oss sen 1952, Fyra svenskar i Gulag och Vem använde DC-3:ans nionde fallskärm?.
Man kan naturligtvis fråga sig varför det är intressant hur svenska myndigheter agerade för snart 60 år sedan. Jag kan har två argument för detta:
För det första finns det ett värde i att historieskrivningen är korrekt. Den officiella historieskrivningen är en viktig del i den stora berättelsen om Sverige. Vem som varit skurk och vem som varit hjälte i vår historia påverkar också hur nutida aktörer och agerande bedöms. Om neutralitetens hjältar lyckades med att balansera på slak lina under kalla kriget och på så sätt rädda Sverige från kriser och elände, så kanske nutida politiker bör försöka göra något liknande. Om istället självutnämnda maktmänniskor i hemlighet konspirerade mot vår demokrati och frihet, kanske nutida politiker bör akta sig för det.
För det andra så dör inte hemliga nätverk bara för att hemligheterna dör. Om man bygger upp hemliga organisationer och kopplingar för att agera till exempel i ett kallt krig så försvinner inte dessa kopplingar bara för att kriget tar slut. Man känner den man känner. Om det har fungerat bra att ta hemliga beslut utan att behöva blanda in utomstående (som till exempel politiker) så fortsätter man med det. Det hemliga nätverket kan alltid skapa sig ny hemligheter att bevara om de första tagit slut.
En kort bakgrund: sommaren 1952 försvann ett svenskt militärt flygplan ("DC-3:an") som genomförde signalspaning för FRA över Östersjön. Genast fattas misstankar, som senare har bekräftats, om att planet skjutits ner av Sovjetunionen (över internationellt vatten). Under de efterföljande spaningarna efter det försvunna planet blir ett annat militärflygplan ("Catalinan") också nedskjutet av Sovjetiskt stridsflyg. Incidenterna ger upphov till en diplomatisk kris mellan Sverige och Sovjetunionen, där de senare förnekar nedskjutningen av "DC-3:an" och menar att "Catalinan" kränkt sovjetiskt luftrum. I den nutida debatten kring Catalinaaffären är det speciellt två frågor som diskuterats: hur undfallande var egentligen den svenska regeringen mot Sovjetunionen och exakt vilken typ av uppdrag utförde "DC-3:an".
Det är rörande den andra frågan Jallai nu publicerar ny spännande information om USAs inblandning i tre inlägg: En liten amerikan som gäckat oss sen 1952, Fyra svenskar i Gulag och Vem använde DC-3:ans nionde fallskärm?.
Man kan naturligtvis fråga sig varför det är intressant hur svenska myndigheter agerade för snart 60 år sedan. Jag kan har två argument för detta:
För det första finns det ett värde i att historieskrivningen är korrekt. Den officiella historieskrivningen är en viktig del i den stora berättelsen om Sverige. Vem som varit skurk och vem som varit hjälte i vår historia påverkar också hur nutida aktörer och agerande bedöms. Om neutralitetens hjältar lyckades med att balansera på slak lina under kalla kriget och på så sätt rädda Sverige från kriser och elände, så kanske nutida politiker bör försöka göra något liknande. Om istället självutnämnda maktmänniskor i hemlighet konspirerade mot vår demokrati och frihet, kanske nutida politiker bör akta sig för det.
För det andra så dör inte hemliga nätverk bara för att hemligheterna dör. Om man bygger upp hemliga organisationer och kopplingar för att agera till exempel i ett kallt krig så försvinner inte dessa kopplingar bara för att kriget tar slut. Man känner den man känner. Om det har fungerat bra att ta hemliga beslut utan att behöva blanda in utomstående (som till exempel politiker) så fortsätter man med det. Det hemliga nätverket kan alltid skapa sig ny hemligheter att bevara om de första tagit slut.
tisdag 8 februari 2011
Mycket läsvärt om "robotförlag"
Om man samlar på böcker om något ämne så händer det då och då att man ramlar över böcker som denna: People Murdered in Sweden: Olof Palme, Gustav III of Sweden, Count Axel Von Fersen the Younger, Anna Lindh, Catrine Da Costa, Fuat Deniz (till exempel hos AdLibris). Vad är detta tänker man? Vem har brytt sig om att skriva en bok på engelska om olika svenska mordfall genom historien? Svaret är: ingen. Ingen har skrivit denna bok, det är bara en utskrift av samtliga artiklar från Wikipedia under temat "personer mördade i Sverige".
I bloggen Copyriot har Rasmus Fleischer skrivit en mycket läsvärd serie artiklar om denna typ av "robotförlag" eller "robotförfattare". Börja med att läsa den första inlägget Universalgeniet Heinz Duthel gör kaos med marknaden för e-böcker och de sex efterföljande eller hoppa direkt till det senaste Åter till Heinz Duthel.
Nu är det ännu enklare att starta ett eget robotförlag: nytt verktyg i Wikipedia.
I bloggen Copyriot har Rasmus Fleischer skrivit en mycket läsvärd serie artiklar om denna typ av "robotförlag" eller "robotförfattare". Börja med att läsa den första inlägget Universalgeniet Heinz Duthel gör kaos med marknaden för e-böcker och de sex efterföljande eller hoppa direkt till det senaste Åter till Heinz Duthel.
Nu är det ännu enklare att starta ett eget robotförlag: nytt verktyg i Wikipedia.
måndag 7 februari 2011
Jag heter " "
När man får barn i Sverige kommer det ganska snart en blankett från Skatteverket där man ska anmäla vilka namn man vill att barnet ska få. På blanketten anges det tydligt att den måste skickas in inom tre månader, annars får man betala en straffavgift. Många föräldrar har dock undrat vad som händer om man helt låter bli att skicka in blanketten. Efter visst letande kan man få svar från Skatteverket via broschyren "Upplysningar om barns namn":
Skatteverket påstår alltså att om föräldrarna inte anger något förnamn så kommer barnet att officiellt inte få något förnamn utan heta: " ". Personligen tror jag nästan inte att det är sant. I dagens samhälle skulle det nog ställa till alltför stora problem om man tillät medborgare att inte ha förnamn. Å andra sidan skulle väl inte Skatteverket hitta på en sådan sak? Jag har inte kunnat hitta något grund för påstående i den underliggande namnlagen.
Lite relaterat: vissa människor verkar tro att det är samma sak att döpa ett barn som att ge barnet ett namn. Detta är naturligtvis inte sant: alla barn i Sverige ges namn oavsett föräldrarnas religiösa övertygelse. Ett dop, å andra sidan, är en specifikt kristen välsignelseritual som vissa kristna kyrkor genomför för nyfödda.
Helt orelaterat: medan jag letade efter en källa för namnlagen snubblade jag efter följande i folkbokföringslagen:
Det vill säga, det är inte säkert att ditt personnummer innehåller din födelsedag.
Observera: Om man inte anmäler förnamn för sitt barn kommer barnet att sakna förnamn i alla officiella register, t.ex. hos skolan och försäkringskassan.
Skatteverket påstår alltså att om föräldrarna inte anger något förnamn så kommer barnet att officiellt inte få något förnamn utan heta: " ". Personligen tror jag nästan inte att det är sant. I dagens samhälle skulle det nog ställa till alltför stora problem om man tillät medborgare att inte ha förnamn. Å andra sidan skulle väl inte Skatteverket hitta på en sådan sak? Jag har inte kunnat hitta något grund för påstående i den underliggande namnlagen.
Lite relaterat: vissa människor verkar tro att det är samma sak att döpa ett barn som att ge barnet ett namn. Detta är naturligtvis inte sant: alla barn i Sverige ges namn oavsett föräldrarnas religiösa övertygelse. Ett dop, å andra sidan, är en specifikt kristen välsignelseritual som vissa kristna kyrkor genomför för nyfödda.
Helt orelaterat: medan jag letade efter en källa för namnlagen snubblade jag efter följande i folkbokföringslagen:
För varje folkbokförd person fastställs ett personnummer som identitetsbeteckning. Personnumret innehåller födelsetid, födelsenummer och kontrollsiffra.
Om det för en viss födelsetid inte finns fler födelsenummer att tilldela, får födelsedagen i stället anges med en närliggande dag i månaden.
Det vill säga, det är inte säkert att ditt personnummer innehåller din födelsedag.