Om rasforskning i Sverige

Frågan om forskning kring medicinsk åldersbestämning av ungdomar har varit het den senaste tiden (trots att nyheten verkar vara sedan innan sommaren?). Framförallt inriktningen mot skillnader i tillväxt hos människor med olika ursprung. En del av kritiken har sakligt konstaterat att regeringen i detta sammanhang använt ordet "etnicitet" fel även, om detta, som Tobias Hübinette konstaterar, knappast är deras eget fel: det svenska språket har blivit utarmat av den anti-rasistiska agendan. Annan kritik har bestått av osammanhängande svammel om rasbiologi. 

Att det finns biologiska skillnader mellan människor är ett väletablerat faktum och detta är mycket relevant i vissa sammanhang: antag att det är ett känt att ursprungsbefolkningen i Korea (s.k. gula människor) reagerar ovanligt starkt på ett visst läkemedel och därför behöver en svagare dos för att inte ta skada. Antag att en svensk som är adopterad från Korea behöver denna medicin. Ska personen då, på grund av sin svenska etnicitet, få en hög dos och dö eller på grund av sin koreanska ras få en lägre dos och leva lycklig i alla dagar? (För flera exempel gå till denna rasistiska pamflett)

Samma sak för ensamkommande flyktignbarn: antag att rasrena afghaner normalt sett får sina visdomständer tre år tidigare än rasrena svenskar. Med de nya åldersbestämningarna skulle alltså alla afghaner mellan 15 och 18 år klassas som vuxna i Sverige och inte få stanna. Istället skickas de hem till krig och död eftersom vi i detta land har en beröringsskräck kring frågor om biologiska skillnader.

Att skriva de två stycken ovan var svårt eftersom det saknas väletablerade begrepp på svenskan. Att använda "rasren", Hübinettes "raskategori" eller ursprungsbefolkning i biologisk mening är problematiskt men detta är inte, i alla sammanhang, ett framsteg.