De bruna förbindelserna

Om jag skulle ha beskrivit hur den allmänna debatten gick i Sverige om det svenska agerandet under andra världskriget strax efter detsamma, skulle jag ha sagt att tyskvänligheten och den svenska undfallenhet mot Nazityskland var "offentliga hemligheter" och att diskussionen om detta inte startade förrän flera decennier efter kriget. I Maj Wechelsmanns "De bruna förbindelserna" (Ordfront 1995) lär jag mig att så inte alls är fallet. I boken presenteras flera exempel på undersökande artiklar kring namngivna svenska officerare och tjänstemän och deras relationer till den tyska krigsmakten som publicerades i svenska tidningar med början redan 1945. På avslöjandena följde rättegångar och minst tre högt uppsatta officerare dömdes i domstol, både för att berikat sig själva och för att ha arbetat för nära Nazityskland. För den hemliga militära underrättelsetjänsten C-byrån blev skandalerna så betungande att regeringen upplöste organisationen och avskedade de två högsta cheferna Carl Petersén och Helmuth Ternberg.

I boken följer Wechelsmann upp Peterséns, Ternbergs och C-byråns verksamhet under kriget, till stor del med hjälp av de arkiv som nu är offentliga, och även vad som hände efter C-byråns nedläggning. Hon beskriver det nära samarbetet med Nazityskland och tyskvänliga fraktioner i de ockuperade Danmark och Norge, samt det krigshärjade Finland. Efter kriget menar Wechelsmann att bland annat Petersén och Ternberg ägnade mycket tid åt att lägga grunden för en framtida motståndsrörelse, modellerade på den tyska varulvs-organisationen eller NATOs Gladio-rörelse. I sammanhanget beskrivs även tillkomsten av den konkurrerande nazistiska Sveaborg, skapad av Otto Hallberg. Det finns i dessa delar några punkter där boken känns gammal. Wechelsmann beskriver den svenska "stay behind"-organisationen som finansierad av CIA och närmast en del av Gladio. Som jag förstår det är det en åsikt som inte delas av många idag, snarare brukar den svenska organisationens tillkomst beskrivas som avsedda att blockera framväxten av en CIA-ledd rörelse. Författaren slänger också in några funderingar om kopplingar till Palmemordet som inte har burit någon vidare frukt sedan boken skrevs.