Sidor

måndag 1 juli 2013

Förälskad mot sin vilja: att möta en profet

Profeter, människor som har direkt tillgång till Gud, kan vara både en välsignelse och en förbannelse för en kyrka. Naturligtvis törstar församlingen efter Guds ord förmedlat direkt från källan, men samtidigt kan det absoluta i tilltalet skapa spänningar. Om Gud förmedlar den rätta vägen finns det väldigt lite utrymme till diskussion eller samråd. Och tänk om en församling välsignas med två profeter samtidigt som Gud väljer att förmedla olika visioner genom...

Att det kan vara lite besvärligt att ha ett förhållande med en profet, där Gud då och då lägger sig i vardagliga göranden och diskussioner, kan nog alla gissa. En som vet vad det innebär är Johanna, och hon delar med sig av sitt privatliv med en av Guds profeter på bloggen walking with the LORD.

Det hela började med att profeten Patrik läste ett inlägg som Johanna gjort på sin blogg angående en profetia för Sverige: Sverige din tid är snart slut. Patrik blev intresserad och tog kontakt med Johanna:

Vi bad ofta för varandra, och varje gång vi pratade fick han budskap från GUD till mig,
ibland upplevde han GUD säga saker och ibland visade GUD honom bilder.
Patrik kunde i anden känna vem jag var, och fattade tycke för mig.

Jag tappade förtroendet för honom efter att han såg en bild där jag var uppe på övervåningen till ett hus och lekte med VÅRA barn, medan han själv låg o sov på nedrevåningen.

Varför tyckte jag inte om det?
För att jag ville inte ha barn, jag ville vara ute och missionera.
Och för att jag inte hade ett sådant intresse för honom,
han var b.l.a för gammal tyckte jag.

Men snart visade det sig att han haft rätt även där. (Hur allt började)
Johanna var alltså inte helt positiv till att denne man hon aldrig träffat sa att Gud berättat för honom att de skulle ha barn ihop. Och hon fortsatte att kämpa emot

Patrik och jag pratade i telefon en kväll, för en månad sedan.
Då fick han för sig att fråga GUD om vad GUD skulle tycka om vi skulle bli ett par.
Då svarade Yeshua "allt är perfekt förutom åldern". Patrik tog det som att vi hörde ihop.

Jag tog det som att eftersom ALLT inte är perfekt så hör vi inte ihop.
[...]
Jag kämpade emot honom många gånger,
"Fråga min mamma vad hon tycker om vi ska bli ett par"

Jag frågade det för att komma undan.

Patrik tyckte det var fel!
"Det är Yeshua vi ska fråga!" Sa han.. och Yeshua hade redan svarat..
Patrik och Yeshua gav sig inte. Till slut blev Johanna förälskad mot sin vilja när hon träffar honom första gången:

Vi gick hem till honom.

Vi satte oss i varsin fotölj och jag kände så starkt att GUD var med honom,
han utstrålade kärlek och omsorg, förstånd och skarphet.
så jag ville att han skulle be för mig.

Det var som att sitta framför Yeshua själv!
[...]
Sedan tog han fram sin gitarr,
från den övernaturliga andliga lugna själavårdande keybord framträdandet,
vart det nu fartfylld sång och spel i anden istället.

Han blundade och lät tungotalet bubbla ur hans mun till Yeshua
med en stor passion och mycket kraft och energi.

Då öppnades mina ögon och jag såg den vackraste man jag någonsin sätt.
Och jag insåg att jag var förälskad på ett djupare sätt än någonsin innan.
Gitarrspel och tungotal var alltså det som till slut fungerade. Trots denna upplevelse var Johanna inte helt övertygad. Men den sista pusselbiten kommer från en vän till Patrik (också han profet) som intygar att Gud sagt till honom med att Johanna och Patrik är menade för varandra:

Trots allt som redan skett ville jag ändå ha mer bekräftelse på att det var GUDS vilja.

Så sa en annan profet, som äger församlingen kraftkällan i Kallhäll Stockholm,
till Patrik, att jag är den rätte för honom.  (GUD ÄR MED OSS)
Detta bet på Johanna och hon flyttar in hos Patrik.
Fortsättning följer här.

2 kommentarer:

  1. Åh, en romantisk sommarföljetong med sakralt tema! Det här ska bli spännande att följa.

    Det är nog för övrigt bara i väldigt speciella situationer som tungomålstal skulle fungera för att få det andra könet på fall. I de flesta sammanhang skulle det bara bli väldigt, väldigt fel.

    SvaraRadera
  2. Jag trodde nog att några skulle uppskatta detta. För mig ytterligare ett bevis på att verkligheten alltid är konstigare än fantasin.

    SvaraRadera