Sidor

måndag 1 oktober 2012

Runkande dvärgar

Ur "Bilbo" av JRR Tolkien, översättning Britt G. Hallqvist, utgiven 2001, middag hos Beorn:
Medan de åt berättade Beorn hela tiden med sin djupa mullrande röst historier från de vilda nejderna på hans sida om bergen, och särskilt om den mörka farliga skogen som sträckte sig långt åt norr och söder en dagsritt framför dem, som en barriär på deras väg österut, den fruktansvärda Mörkmården.
Dvärgarna lyssnade och runkade på skäggen, för de visste att de snart måste våga sig in i den skogen, och att näst efter bergen var den det farligaste som de måste gå igenom innan de kom till drakens borg.
Det är tur att högläsaren av detta, såväl som av Tintin eller Pippi Långstrump, har en absolut tolkningsmakt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar