Sidor

onsdag 18 juli 2012

Om ubåtskränkningarna

I sin bok "Den dolda alliansen" om Sveriges hemliga samarbete med NATO skriver Mikael Holmström bland annat om det marina samarbetet med diverse NATO-länder. Detta gäller i första hand samplaneringen med Danmark angående skyddet av Öresund. Men han nämner även några saker relevanta för ubåtskränkningarna på 80-talet. Jag har tidigare skrivit om Tommy Lindfors bok "Under ytan" och hans teorier om att det var NATO som låg bakom kränkningarna. Enligt flera personer som intervjuas i Holmströms bok hade Sverige och NATO vid denna tid gjort upp om något som kallades "lanes", säkra ubåtsleder på svenskt vatten där det var fritt fram för NATO att färdas. Enligt Bo Johnsson Theutenberg som tjänstgjorde i Försvarsstabens operationsledning på 1980-talet:
Genom olika kanaler fick vi veta var västliga ubåtsföretag befann sig. Det betydde att om ubåtar uppträdde utanför dessa lanes så kom de sannolikt inte från NATO.
Detta betyder naturligtvis inte att Lindfors självklart har fel: i sin bok tänker han sig ju en situation där vissa nivåer inom försvaret känt till och godkänt NATO-kränkningar men att denna information inte varit tillräckligt sprid.

En andra omständighet som Holmström skriver om, och som var okänd för mig, är att även under 80-talet så kränkte svenska ubåtar regelbundet sovjetiskt territorialvatten. Detta var en konsekvens av den svenska försvarsdoktrinen om ett "djupförsvar" som krävde minering av sovjetiska hamnar. Dessa mineringar skulle genomföras av ubåtar. Eftersom den sovjetiska kusten ser helt annorlunda ut än den svenska så krävde detta rekognoscering och övning i fredstid. Enligt Holmströms uppgiftslämnare verkar detta inte skett via direkta order att kränka sovjetiskt område utan via en kultur där kaptener som på egen hand tog sådana initiativ uppmuntrades för detta. Naturligtvis har detta ingen direkt bäring på vem som låg bakom kränkningarna i svenska vatten, men det kan ha påverkat sovjetisk syn på Sverige.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar