Igår hörde jag Amanj Aziz från Troende unga framtida förebilder (TUFF) i Göteborg diskutera (i Studio Ett) deras beslut att bjuda in den kanadensiske imamen Bilal Philips till en konferens. Beslutet har väckt viss debatt eftersom Philips till exempel uttalat sitt stöd för dödsstraff för homosexuella (här är ett klipp på YouTube där han bland annat förklarar att AIDS är Guds straff mot homosexuella. Jag får inga träffar på "Bilal Philips" varken hos DN eller SvD men kan läsa om affären på Per Gudmundsons blogg). När jag hörde Aziz tala slogs jag av att han använde exakt samma typ av argumentation som jag tidigare hört Abdirizak Waberi använda. Jag vet inte om det är en slump, ett kulturellt betingat sätt att argumentera eller en medveten strategi för att klara sig från kritik. Kortfattat består tekniken av två grepp:
1) Det är inte en fråga om åsikter utan objektiva fakta om vad Islam anser.
Både Aziz och Waberi undvek att svara på frågor om vad de (eller andra muslimska företrädare) anser i olika frågor (homosexualitet, abort, kontakter mellan ogifta män och kvinnor) utan diskuterar bara vad man objektivt kan visa att islam står för. I fallet Philips så vill inte Aziz kännas vid att denne menar att man bör ha dödsstraff för homosexualitet. Istället, säger Aziz, så pekar bara Philips på att islam står för dödsstraff för homosexualitet. Och eftersom detta, enligt Aziz, är objektivt sant finns det ingen anledning att kritisera Philips för att han säger det.
Naturligtvis är detta att slingra sig. Det finns nämligen en avgörande skillnad mellan om Bilal Philips eller Jan Hjärpe skulle säga att "islam står för dödsstraff för homosexuella". Philips säger också, underförstått, "alla sanna muslimer tror på det islam säger" och "jag är en sann muslim". Det är den grundläggande predikatlogik som krävs för att sätta samman de tre meningarna ovan till slutsatsen "Bilal Philips står för dödsstraff för homosexuella" som Aziz vill förneka.
2) Svenska muslimer följer svensk lag.
Både Aziz och Waberi betonade också att de som svenska muslimer följer svensk lag. I Aziz fall skall väl detta tolkas som att han personligen inte försöker döda homosexuella och inte heller uppmanar andra att döda homosexuella, och det är väl i alla fall positivt. Men den intressanta frågan är ju om man vill ändra svenska lag? Framförallt i fallet Waberi är detta brännande. Som riksdagsman tillhör han väl de personer i Sverige som har störst möjlighet att påverka vilka lagar som gäller i landet, till exempel rörande abort vilket han är emot?
I intervjun igår sträcker Amanj Aziz ut hand till RFSL och talar om att respektera varandra och om att vara "överens om att inte vara överens". Naturligtvis bör alla respektera personers rätt att avstå från att utföra homosexuella handlingar, vare sig detta har sin grund i religiös övertygelse, personliga preferenser eller något annat. Men jag ser ingen anledning till att RFSL eller någon annan, ska visa respekt för personer som kräver dödsstraff för homosexuella. Denna typ av politiska åsikter bör bekämpas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar