Förintelseförnekare

När jag drev den gamla "Udda boktips"-sidan fick jag vid ett tillfälle recensionsex från ett förlag. Naturligtvis blev det så att dessa böcker inte recenserades, vilket jag haft ett visst dåligt samvete för. Böckerna kom från Nordiska förlaget och de var "En tom säck kan inte stå" av Lars Adelskogh, "Den judiska rasismen" av David Duke och "Vedergällningen" av Krister Falk. Det var den första boken som jag var mest intresserad av. Jag hade visserligen redan läst större delen av den som följetong i "Adoremus in aeternum" men att ett svenskt förlag gav ut ett förintelseförnekande originalverk kändes ändå mycket överraskande.

Att jag fick boken från förlaget löste också en moraliska frågeställning. Jag har inget problem med att läsa och skriva om böcker vars budskap jag inte sympatiserar med. Jag tror att det ligger ett egenvärde i att förstå att alla människor inte tänker som du, även i frågor som du kanske tycker är helt självklara. Men kan man stödja fienden ekonomiskt genom att köpa från dem? När jag köpte "The Turner Diaries", skriven av den framträdande amerikanske nazisten William L. Pierce (under pseudonymen Andrew MacDonald) så var boken utgiven av Barricade Books, ett förlag som inte hör hemma på högerkanten men som specialiserat sig på att ge ut böcker som testar tryckfriheten i USA. Det är möjligt att en del av pengarna hamnade hos National Alliance i alla fall, men det var i alla fall inget direkt stöd.

"En tom säck kan inte stå" förnekar alltså förintelsen. För att vara precis så förnekar den att personer (till exempel judar) dödades i gaskamrar i Auschwitz under andra världskriget. Som andra förintelseförnekande texter jag sett så är den ganska ointressant läsning. Många långa, tekniskt invecklade, resonemang inom områden som varken jag eller författaren behärskar. Jag tror att de som försöker bekämpa förintelseförnekelse genom att rätta fel i förnekarnas resonemang har valt en dålig strategi. Att reda ut hur mycket kol det går åt för att bränna ett lik eller vilken färg skinnet har hos en som dött av cyanväte är fel ände att starta i. Poängen finns på ett högre plan: nazisterna ville döda alla judar och de gjorde ett seriöst försök att göra det. Exakt hur väl de lyckades eller precis hur de gick till väga blir i sammanhanget inte så intressant.

De andra två böckerna jag fick var alltså "Vedergällningen", en ungdomsthriller om en grupp folkhjältar som mördar statsminister Göran Påhlsson, och "Den judiska rasismen", en svensk översättning av den förre Ku Klux Klan-ledaren och Louisiana-kongressmannen David Dukes bok "Jewish Supremacism".