När jag drev den gamla "Udda boktips"-sidan fick jag vid ett tillfälle recensionsex från ett förlag. Naturligtvis blev det så att dessa böcker inte recenserades, vilket jag haft ett visst dåligt samvete för. Böckerna kom från Nordiska förlaget och de var "En tom säck kan inte stå" av Lars Adelskogh, "Den judiska rasismen" av David Duke och "Vedergällningen" av Krister Falk. Det var den första boken som jag var mest intresserad av. Jag hade visserligen redan läst större delen av den som följetong i "Adoremus in aeternum" men att ett svenskt förlag gav ut ett förintelseförnekande originalverk kändes ändå mycket överraskande.
Att jag fick boken från förlaget löste också en moraliska frågeställning. Jag har inget problem med att läsa och skriva om böcker vars budskap jag inte sympatiserar med. Jag tror att det ligger ett egenvärde i att förstå att alla människor inte tänker som du, även i frågor som du kanske tycker är helt självklara. Men kan man stödja fienden ekonomiskt genom att köpa från dem? När jag köpte "The Turner Diaries", skriven av den framträdande amerikanske nazisten William L. Pierce (under pseudonymen Andrew MacDonald) så var boken utgiven av Barricade Books, ett förlag som inte hör hemma på högerkanten men som specialiserat sig på att ge ut böcker som testar tryckfriheten i USA. Det är möjligt att en del av pengarna hamnade hos National Alliance i alla fall, men det var i alla fall inget direkt stöd.
"En tom säck kan inte stå" förnekar alltså förintelsen. För att vara precis så förnekar den att personer (till exempel judar) dödades i gaskamrar i Auschwitz under andra världskriget. Som andra förintelseförnekande texter jag sett så är den ganska ointressant läsning. Många långa, tekniskt invecklade, resonemang inom områden som varken jag eller författaren behärskar. Jag tror att de som försöker bekämpa förintelseförnekelse genom att rätta fel i förnekarnas resonemang har valt en dålig strategi. Att reda ut hur mycket kol det går åt för att bränna ett lik eller vilken färg skinnet har hos en som dött av cyanväte är fel ände att starta i. Poängen finns på ett högre plan: nazisterna ville döda alla judar och de gjorde ett seriöst försök att göra det. Exakt hur väl de lyckades eller precis hur de gick till väga blir i sammanhanget inte så intressant.
De andra två böckerna jag fick var alltså "Vedergällningen", en ungdomsthriller om en grupp folkhjältar som mördar statsminister Göran Påhlsson, och "Den judiska rasismen", en svensk översättning av den förre Ku Klux Klan-ledaren och Louisiana-kongressmannen David Dukes bok "Jewish Supremacism".
Sidor
▼
fredag 28 maj 2010
torsdag 27 maj 2010
Kristi Bert?
"Forza Italia", på svenska "Heja Italien", är som bekant namnet på Silvio Berlusconis italienska regeringsparti. Då är det naturligtvis inte så konstigt att Sveriges Berlusconi, Bert Karlsson, en högerpopulistisk politiker med bakgrund i nöjesvärlden, har döpt sitt förlag till "Heja Sverige". Skillnaderna i framtoning och framgång mellan Silvio och Bert säger nog förresten en hel del om de kulturella och politiska skillnaderna mellan Italien och Sverige.
Varför Bert har gett ut en bok där Åsa Waldau, också känd som "Kristi brud", får ge sin version av händelserna i Knutby är mindre klart. Bert bidrar själv till boken med resultaten av sin undersökning i saken, en undersökning där han har intervjuat hundratals personer och läst alla polisutredningar och rättegångsprotokoll. Hans slutsats är att Helge Fossmo är "en av vår tids största psykopater" vars bild av skeendet fått fullt genomslag i media (vid den tiden 2007). En bok som sticker ut i katalogen hos ett förlag som annars ger ut böcker om schlagermusik och samlingar med fräckisar.
Varför Bert har gett ut en bok där Åsa Waldau, också känd som "Kristi brud", får ge sin version av händelserna i Knutby är mindre klart. Bert bidrar själv till boken med resultaten av sin undersökning i saken, en undersökning där han har intervjuat hundratals personer och läst alla polisutredningar och rättegångsprotokoll. Hans slutsats är att Helge Fossmo är "en av vår tids största psykopater" vars bild av skeendet fått fullt genomslag i media (vid den tiden 2007). En bok som sticker ut i katalogen hos ett förlag som annars ger ut böcker om schlagermusik och samlingar med fräckisar.
fredag 21 maj 2010
Cabinet
Om man är intresserad av Magnus Bärtås och Fredrik Ekmans texter (som jag skrev om i Yezidier, tankekontroll och Swedenborg) så publicerar de (regelbundet?) nya texter i den amerikanska tidningen Cabinet.Jag har själv inte läst den men det står högt på min lista.
torsdag 20 maj 2010
Yezidier, tankekontroll och Swedenborg
Om man definierar en bra bok som en bok man gärna skulle vilja ha skrivit, så är Magnus Bärtås och Fredrik Ekmans böcker i mitt tycke bland de bästa böcker som skrivits på svenska. Båda böckerna, med titlarna "Orienterarsjukan och andra berättelser" och "Innanför Cirkeln: En resa bland yezidier, damanhurianer och swedenborgare" är essäsamlingar med fyra respektive tre texter. Essäerna innehåller som sig bör intressanta tankar och synvinklar på olika ämnen men det mest värdefulla enligt mig är att de också tillför nytt bakgrundsmaterial. Bärtås och Ekman resonerar inte bara om saker ut de intervjuar människor som har något att tillföra och reser själva till svårtillgängliga och intressanta platser.
Den intressantaste texten i "Orienterarsjukan" är "Delgados dröm" som handlar om tankekontrollens historia. Den innehåller en noggrann redogörelse för Jose M.R. Delgados forskning som mynnar ut i en intervju, år 2000, med den 86-årige forskaren. Delgado forskade på möjligheterna att kontrollera personers beteende utifrån, bland annat med hjälp av inopererade elektroder i hjärnan. Delgado beskrev 1974 sitt arbete inför den amerikanska kongressen på följande sätt:
I "Innanför Cirkeln" är texterna längre, titeesesän är 218 sidor. Den behandlar yezidierna, ett kurdiskt folk som under lång tid betraktats som djävulsdyrkare av omgivningen. Författarna börjar med redovisa en del bakgrundsmaterial, därefter intervjuar de en del personer, yezidier och andra, med olika åsikter i frågan. Till slut tar den stora resan vid där författarna beger sig till det krigshärjade Irak för att besöka yezidiernas heliga tempel. En lärd essä som korsats med en äventyrlig reseskildring. De andra två texterna i "Innanför Cirkeln" handlar om damahurianernas jättelika, olovligt byggda, underjordiska "new age"-tempel i italienska alperna och om Swedenborg, hans kranium och hans kyrka (Nya Kyrkan).
Den intressantaste texten i "Orienterarsjukan" är "Delgados dröm" som handlar om tankekontrollens historia. Den innehåller en noggrann redogörelse för Jose M.R. Delgados forskning som mynnar ut i en intervju, år 2000, med den 86-årige forskaren. Delgado forskade på möjligheterna att kontrollera personers beteende utifrån, bland annat med hjälp av inopererade elektroder i hjärnan. Delgado beskrev 1974 sitt arbete inför den amerikanska kongressen på följande sätt:
Vi behöver ett program för psykokirurgi för politisk kontroll av vårt samhälle. Syftet är fysisk kontroll av tanken. Var och en som avviker från den givna normen kan korrigeras kirurgiskt.Titelessän i "Orienterarsjukan" behandlar sjukdomsbegreppet i stort. Där tar författarna upp intressanta ämnen som jordätningens historia, elallergiker, debatten om DAMP/ADHD och gör ett besök på ett giljotinmuseum hemma hos änkan Eija-Riitta Ekelöf-Berliner-Mauer, vars make Berlinmuren dödades 1989. De två övriga essäerna behandlar apor samt dubbelgångare.
I "Innanför Cirkeln" är texterna längre, titeesesän är 218 sidor. Den behandlar yezidierna, ett kurdiskt folk som under lång tid betraktats som djävulsdyrkare av omgivningen. Författarna börjar med redovisa en del bakgrundsmaterial, därefter intervjuar de en del personer, yezidier och andra, med olika åsikter i frågan. Till slut tar den stora resan vid där författarna beger sig till det krigshärjade Irak för att besöka yezidiernas heliga tempel. En lärd essä som korsats med en äventyrlig reseskildring. De andra två texterna i "Innanför Cirkeln" handlar om damahurianernas jättelika, olovligt byggda, underjordiska "new age"-tempel i italienska alperna och om Swedenborg, hans kranium och hans kyrka (Nya Kyrkan).
onsdag 19 maj 2010
Kärnkraften är trasig
Jag är förvånad över att så många människor tycker att kärnkraft verkar vara en bra lösning på våra energiproblem. Jag blir speciellt förvånad över att detta verkar gälla för många människor med en ingenjörsbakgrund (eller liknande) eftersom kärnkraftssystemen idag är en så bristfällig teknisk lösning. Det jag menar är inte kärnkraftsverken själva men avfallshanteringen.
Kärnkraftverk producerar avfall som är mycket farligt och som kommer att fortsätta att vara mycket farligt under väldigt lång tid. Vilken briljant teknisk lösning har man då presenterat på detta problem? Jo, vi gräver ner det. Om vi gräver ner det farliga i marken så försvinner det och kan aldrig skada någon. Jag menar att detta är en lösning på 1800-tals nivå. I vilket annat sammanhang är man nöjd med att ta hand om farligt material genom att gräva ned det? Eventuella geologer och materialkemister som läser detta får ursäkta, jag litar helt enkelt inte på att ni har så god koll så att ni med säkerhet kan säga att "dessa behållare kommer att ligga där helt oförändrade i 100 000 år".
Jag vet att det pågår arbete med nya typer av reaktorer som inte lämnar ifrån sig så farligt avfall och även på andra metoder att ta hand om högaktivt avfall men då tycker jag att vi får vänta på att det finns en sådan teknisk lösning finns för att kunna utvärdera den. Kärnkraftssystem av den typ som finns idag är helt enkelt trasiga.
Kärnkraftverk producerar avfall som är mycket farligt och som kommer att fortsätta att vara mycket farligt under väldigt lång tid. Vilken briljant teknisk lösning har man då presenterat på detta problem? Jo, vi gräver ner det. Om vi gräver ner det farliga i marken så försvinner det och kan aldrig skada någon. Jag menar att detta är en lösning på 1800-tals nivå. I vilket annat sammanhang är man nöjd med att ta hand om farligt material genom att gräva ned det? Eventuella geologer och materialkemister som läser detta får ursäkta, jag litar helt enkelt inte på att ni har så god koll så att ni med säkerhet kan säga att "dessa behållare kommer att ligga där helt oförändrade i 100 000 år".
Jag vet att det pågår arbete med nya typer av reaktorer som inte lämnar ifrån sig så farligt avfall och även på andra metoder att ta hand om högaktivt avfall men då tycker jag att vi får vänta på att det finns en sådan teknisk lösning finns för att kunna utvärdera den. Kärnkraftssystem av den typ som finns idag är helt enkelt trasiga.
tisdag 18 maj 2010
Palmemordet
Jag har fyllt på min samling av Palmemordslitteratur med två relativt nyutkomna böcker (nu 70+ titlar). Den ena är av Sven Anér, som beundransvärt nog fortfarande är aktiv vid 79 års ålder. Efter att ha lagt ner sitt nyhetsbrev Palme-nytt för några år sedan så dokumenterar han nu sin fortsatta kamp mot myndigheterna i en blogg. För kamp mot myndigheterna är det som kännetecknar Svens skrivande, i tidningen, på bloggen och i sina många böcker.
Texterna utgår oftast från att Anér blir övertygad om hur något förhåller sig och sedan försöker få olika myndighetspersoner eller andra att erkänna att han har rätt. Frågor han behandlat i tidigare böcker är var Hans Holmér sov natten när Palme blev skjuten (enligt den officiella historieskrivningen var det på ett motell i Borlänge på väg för att åka Vasaloppet, fel enligt Anér i "Affären Borlänge"), var Ebbe Carlsson ("Cover-up: Palmemordet") och Carl Lidbom ("Affären Chamonix") befann sig mordnatten och hur Mattias Palme åkte hem från Frankrike efter dödsbudet ("Affären Chamonix"). Den senaste "Affären Anti Avsan" för tydligen fram tesen att dåvarande piketpolisen, nuvarande rådmannen och moderate riksdagsledamoten Anti Avsan är den så kallade "Dekorima-mannen", som sågs vid mordplatsen minuterna innan mordet.
Anér är gammal journalist, bland annat på Dagens Nyheter, och använder många yrkesknep i sina kontakter med myndigheter. För en utomstående är det intressant att se hur effektivt man kan utnyttja den svenska offentlighetsprincipen. Med sin fallenhet för det som många skulle beteckna som väderkvarnsstrid är det inte förvånande att Anér engagerat sig i många andra stora samtida frågor. Han har skrivit mycket negativt om kärnkraft, intresserat sig för mordet på Anna Lindh och undersökt frågor kring Estoniakatastrofen.
Den andra boken är "Det svenska trädet skall fällas" av Anders Leopold. Leopold driver den registrerad nättidning Leopold report som mest handlar om Palmemordet. Han var medförfattare till Palmeutredaren Börje Wingrens bok "Han sköt Olof Palme" där Victor Gunnarsson, den så kallade "33-åringen", förs fram som den troligaste mördaren. Hos Leopold är dock Gunnarsson bara en del i en internationell konspiration bakom mordet, möjligen med inblandning från CIA, Pinochets Chile och Scientologikyrkan. Gissningsvis är det detta hans bok handlar om.
För en gammal genomgång om olika teorier om Palmemordet. se här.
Texterna utgår oftast från att Anér blir övertygad om hur något förhåller sig och sedan försöker få olika myndighetspersoner eller andra att erkänna att han har rätt. Frågor han behandlat i tidigare böcker är var Hans Holmér sov natten när Palme blev skjuten (enligt den officiella historieskrivningen var det på ett motell i Borlänge på väg för att åka Vasaloppet, fel enligt Anér i "Affären Borlänge"), var Ebbe Carlsson ("Cover-up: Palmemordet") och Carl Lidbom ("Affären Chamonix") befann sig mordnatten och hur Mattias Palme åkte hem från Frankrike efter dödsbudet ("Affären Chamonix"). Den senaste "Affären Anti Avsan" för tydligen fram tesen att dåvarande piketpolisen, nuvarande rådmannen och moderate riksdagsledamoten Anti Avsan är den så kallade "Dekorima-mannen", som sågs vid mordplatsen minuterna innan mordet.
Anér är gammal journalist, bland annat på Dagens Nyheter, och använder många yrkesknep i sina kontakter med myndigheter. För en utomstående är det intressant att se hur effektivt man kan utnyttja den svenska offentlighetsprincipen. Med sin fallenhet för det som många skulle beteckna som väderkvarnsstrid är det inte förvånande att Anér engagerat sig i många andra stora samtida frågor. Han har skrivit mycket negativt om kärnkraft, intresserat sig för mordet på Anna Lindh och undersökt frågor kring Estoniakatastrofen.
Den andra boken är "Det svenska trädet skall fällas" av Anders Leopold. Leopold driver den registrerad nättidning Leopold report som mest handlar om Palmemordet. Han var medförfattare till Palmeutredaren Börje Wingrens bok "Han sköt Olof Palme" där Victor Gunnarsson, den så kallade "33-åringen", förs fram som den troligaste mördaren. Hos Leopold är dock Gunnarsson bara en del i en internationell konspiration bakom mordet, möjligen med inblandning från CIA, Pinochets Chile och Scientologikyrkan. Gissningsvis är det detta hans bok handlar om.
För en gammal genomgång om olika teorier om Palmemordet. se här.
torsdag 13 maj 2010
James Shelby Downard
Jag har köpt "James Shelby Downard's Mystical War" av Adam Gorightly vilken, som titeln avslöjar, handlar om James Shelby Downard. Downard är, i mitt tycke, den främste skribenten i konspirationsteorigenren. Han har, i sina bästa stunder, lyft tråkigt resonerande till en forsande, hyperlärd medvetandeström fylld till brädden med faktoider från antika myter, astronomi, ockultism och alkemi.
Downard tecknar en bild av en värld fylld av dunkla krafter (främst frimurare) där ingenting sker av en slump. Namn på personer och platser har en stor betydelse. Sammanträffanden är viktiga och avslöjar något om "deras" inblandning och motiv. Av detta synsätt har Downards "lärjunge" Michael A. Hoffman II skapat teorin om
"the revelation of method". Genom att den dolda makten visar sin hand genom dessa sammanträffanden och användandet av astrologiska och satanistiska symboler så trubbar den av allmänheten och gör den immun mot avslöjanden; om alla varje kväll på MTV kan se att en satanistisk elit styr (nöjes)världen, så blir ingen speciellt upprörd av att läsa om det i en bok.
Downard gav själv aldrig ut någon bok. Man kan hitta flera av hans texter i de samlingar som Feral House med redaktörerna Adam Parfrey eller Jim Keith gett ut: i första och andra utgåvan av "Apocalypse Culture" finns texterna "King-Kill/33: Masonic Symbolism in the Assassination of John F, Kennedy" respektive "The CallTo Chaos: From Adam to Atom by Way of the Jornada del Muerto". En längre version av "King-Kill/33" finns i "Secret and Suppressed" under titeln "Sorcery, Sex, Assassination and the Science of Symbolism". I "Apocalypse Culture II" finns texten "America, The Possesed Corpse" och i "Cult Rapture" finns en intervju medDownard.
Senare har Feral House också gett ut första delen av Downards självbiografi "The Carnivals of Life and Death" som är förvånansvärt tråkig. Downard skriver om sin barndom där han flyttar runt mycket och träffar på ondsinta frimurare och Ku Klux Klan. Michael A. Hoffman II har gett ut några häften med texter av Downard, bland annat en ännu längre version av "King-Kill/33" och en oavkortad, oediterad version av
"The Carnivals of Life and Death".
Ett exempel på Downards stil ur "Sorcery, Sex, Assassination and the Science of Symbolism" om Jack Ruby (som sköt Lee Harvey Oswald):
Mer om Michael A. Hoffman II kommer i en senare post.
Downard tecknar en bild av en värld fylld av dunkla krafter (främst frimurare) där ingenting sker av en slump. Namn på personer och platser har en stor betydelse. Sammanträffanden är viktiga och avslöjar något om "deras" inblandning och motiv. Av detta synsätt har Downards "lärjunge" Michael A. Hoffman II skapat teorin om
"the revelation of method". Genom att den dolda makten visar sin hand genom dessa sammanträffanden och användandet av astrologiska och satanistiska symboler så trubbar den av allmänheten och gör den immun mot avslöjanden; om alla varje kväll på MTV kan se att en satanistisk elit styr (nöjes)världen, så blir ingen speciellt upprörd av att läsa om det i en bok.
Downard gav själv aldrig ut någon bok. Man kan hitta flera av hans texter i de samlingar som Feral House med redaktörerna Adam Parfrey eller Jim Keith gett ut: i första och andra utgåvan av "Apocalypse Culture" finns texterna "King-Kill/33: Masonic Symbolism in the Assassination of John F, Kennedy" respektive "The CallTo Chaos: From Adam to Atom by Way of the Jornada del Muerto". En längre version av "King-Kill/33" finns i "Secret and Suppressed" under titeln "Sorcery, Sex, Assassination and the Science of Symbolism". I "Apocalypse Culture II" finns texten "America, The Possesed Corpse" och i "Cult Rapture" finns en intervju medDownard.
Senare har Feral House också gett ut första delen av Downards självbiografi "The Carnivals of Life and Death" som är förvånansvärt tråkig. Downard skriver om sin barndom där han flyttar runt mycket och träffar på ondsinta frimurare och Ku Klux Klan. Michael A. Hoffman II har gett ut några häften med texter av Downard, bland annat en ännu längre version av "King-Kill/33" och en oavkortad, oediterad version av
"The Carnivals of Life and Death".
Ett exempel på Downards stil ur "Sorcery, Sex, Assassination and the Science of Symbolism" om Jack Ruby (som sköt Lee Harvey Oswald):
On December 20, 1947, Jacon Rubinstein changed his name to Jack L. Ruby by decree of the 68th Judicial Court of Dallas, Texas.
The etymology of the term "Ruby" runs: (French) rubis; (Spanish) rubi; (Latin) rubinus, carbuncle.
In old law books it was once the practice to print some of the titles of the statues in red and these were termed rubrics or a ruby and hence any fixed, formulated or authoritative injunction of duty was apt to be designated as being a rubric or ruby.
As a rubinus or carbuncle, Ruby pertains to the "Breastplate of Judgement" used by the Chosen Mispet (High Priests) of Jewish sorcery, enabling them to receive "divine" answers regarding the welfare of Judaism; some interpretations claim that the "Breastplate of Judgement" manifested the immediate presence of Jehova and was also worn by Masons in Royal Arch chapters.
This "breastplate contained twelve stones", each symbolizing one of the twelve tribes of Israel. The carbuncle or ruby was connected to the tribe of Judah (Nopech).
The term "Jack Ruby" was once used by pawn brokers to indicate a fake ruby. In iconography, a ruby or carbuncle symbolizes blood, suffering and death.
Mer om Michael A. Hoffman II kommer i en senare post.