Sidor

torsdag 13 januari 2022

Curth Hson - det glada sextiotalet

Läs också Curth Hson - från barnteater till sextidningar. Intervjuer med Curth Hson under 60-talet följer en tydlig mall med flera återkommande punkter.

En sådan är att det går bra för förlaget. Fler tidningstitlar; Photo parade, Paff, Modern man magazine, tillkommer och säljer ständigt nya rekordupplagor.
Förlaget lockar till sig kvalificerade medarbetare som Per Meurling. Och man annonserar regelbundet efter fler medarbetare som kan producera text och serier till tidningarna.

Hson äger fastigheter både i Malmö och Stockholm där man säljer sina produkter. Man experimenterar också med pornografiautomater.

1965 blir en utgåva av Fanny Hill en stor succé med 10000 sålda exemplar trots det höga priset på 25 kronor. Efter att Bonniers och andra kontrat med billigare utgåvor skapar Hson sin serie Fickis med billiga pocketböcker där man åter igen ger ut Fanny Hill och säljer ytterligare 10000 exemplar på tre veckor. Sammanlagt kommer det i Fickis-serien att fram till 1976 ges ut 102 titlar. I syskonserien Snabbis ges det mellan 1969 och 1976 ut 48 titlar.

Hson drar sig inte för att ge ut annat som kan väcka nyfikenhet eller kontrovers. 1964 hamnar förlaget i bråk med engelska kronan efter att man gett ut en svensk översättning av den brittiska Denningrapporten om den så kallade Profumoskandalen. I Sverige får den heta Keelerrapporten efter Christine Keeler, den unga toplessdansös som stod i centrum för affären.   
Ett annat återkommande tema är att det går bra för Curth Hson personligen. Han är god för ett ständigt växande antal miljoner. Familjen bor i en pampig villa i Bromma. Hson körs till jobbet av en privatchaufför i sin Chrysler New Yorker (senare Rolls Royce). Han spenderar stora summor på konst, ett stort intresse. Främsta fritidssysselsättningen är annars Hsons hundar, kungspudlar.
Hsons inblandning i sin produktion återkommer ständigt. Påståendet att han personligen väljer alla nakenbilder som publiceras återkommer i varje intervju. Dels används detta för att illustrera att Hson inte skäms för det han gör. I nästan varje intervju får han också bekräfta att han inte skulle ha något problem med om hans fru eller dotter skulle medverka i tidningen, dels pekar det på den känsliga juridiska balansgång varje publicering utgör. Att bedöma vad som är tillåtet eller inte är ett fint hantverk.
Fram till 1967 förefaller alla modeller i Hsons tidningar varit utländska, vilket ställer fenomenet den svenska synden i en ny dager men mot slutet av 60-talet börjar Hson också anlita svenska hemmafruar och studentskor som modeller. Motivationen är i första hand att hitta nya, fräscha modeller. I tidningarna förekommer också bilder på män och under några år koras en Mr Piff, men detta är inte för kvinnliga läsares skull utan för att bejaka den homosexuella publiken. I slutet av 60-talet är Hson skeptisk till framtiden för tidningar med samlagsbilder "folk tröttnar på upprepning".  
Sista delen Curth Hson - nedgång och död.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar