Barnboksnytt

Via Augustpriset fick jag tips om Jakob Wegelius. Lånade och läste hans tidigare Augustpris-belönade "Legenden om Sally Jones" (adlibris, bokus) med barnen. Boken är en fullträff som hittat precis rätt ton av spänning och exotiska miljöer. Så här måste de tidiga 1900-talets pojkar upplevt de romaner om upptäckare och äventyrare de läste. Wegelius får extra plus för de okommenterade referenser till främmande platser och folk som boken är fylld med. Om jag skulle ha ett förbättringsförslag på boken är det att den skulle innehålla fler kartor med prickade linjer. Boken är rikt illustrerad, vissa skulle kanske kalla det en tecknad serie, där varje uppslag har en bild med tio meningar text. Detta gör boken lätt att uppskatta för yngre syskon som kan titta på spännande bilderna men också idealisk för äldre barn som inte kommit igång tillräckligt bra med sin läsning för att plöja tegelstenar. Korta texter men inte förenklad eller fördummad, vare sig i språk eller handling. Att det finns en fristående fortsättning i "Mördarens apa" (adlibris, bokus), och att den ska vara längre, gör oss alla glada.

Jo Salmson, som varit en favorit sedan länge, har återupptagit fantasy-skrivandet med serien "Maros resa" ("Kungen kommer!" (adlibris, bokus), "Skuggan och draken" (adlibris, bokus), "Ett hjärta av is" (adlibris, bokus), "I drottningens namn" (adlibris, bokus)). Som vanligt underhållande och spännande. I denna serien porträtteras en klassisk bildningsresa, där huvudpersonen Maro går från ett inskränkt adelsperspektiv till ett vidsynt inkännande i andra. Författaren lägger extra fokus på att beskriva ett annorlunda sätt att tänka, där pliktkänsla och klassperspektiv spelar en viktig roll, vilket gör karaktärerna mer komplexa än en enkel goda/onda uppdelningar.    

Vi har läst första delen av "Krönikan om Underjord" av Suzanne Collins (som tidigare skrivit den mycket framgångsrika serien "Hungerspelen"): "Gregor från Ovanjord" (adlibris, bokus). Efter en lite trög början, både socialrealistiskt ovan jord och fantastiskt under jord, tog sig berättelsen rejält efter ett tag. En uråldrig profetia, en mystisk koppling till den försvunne fadern och ett uppflammande krig med svårförutsedda allianser och svek tillför de episka kvalitéer som historien behöver. Nu har vi lånat andra delen "Dödens labyrint" (adlibris, bokus) på biblioteket och alla, framförallt sexåringen, är entusiastiska.

Lite piratkänsla fick vi från Robert Louis Stevensons klassiker "Skattkammarön" (adlibris, bokus). En spännande bok, bitvis lite tråkig, bitvis våldsam. "Long John" Silver är en mycket karismatiskt skurk som man inte glömmer i första taget. Nioåringen anmärkte att hon aldrig läst en bok där man svär så mycket.

Just nu läser vi Maria Gripes "..och de vita skuggorna i skogen" (adlibris, bokus). Av något skäl (av genustyp?) läste jag aldrig Maria Gripe när jag var liten. Därför var det en mycket glad upptäckt för min del när vi läste "Tordyveln flyger i skymningen" (adlibris, bokus) och "Agnes Cecilia: en sällsam berättelse" (adlibris, bokus). Isande spännande böcker med dramatiskt känsla utan att för den skull vara våldsamma eller överdrivna. "Skuggan över stenbänken" (adlibris, bokus) och den nu aktuella uppföljaren är förvisso också dramatiska och mystiska men känns lite väl långsamma för min del. Måhända att de upptornande textmassorna bidrar till en gotisk känsla men som högläsningslitteratur går det långsamt. 

ALMA-pristagaren Shaun Tan uppskattas mycket av mig, i alla fall. Möjligen är barnen inte lika entusiastiska. "Bortappad" (adlibris, bokus) är ett mästerverk, med en mycket fin ton mellan upptäckarlust och nostalgi. Illustrationerna är fantastiska. "Ankomsten" (adlibris, bokus) är istället en konventionell historia, förvisso berättad helt utan ord. En familj flyr till ett annat land och behöver finna sig tillrätta i tillvaron. Å andra sidan innehåller "Det röda trädet" (adlibris, bokus) nästan ingen historia alls, utan bara känsla och stämning. Nu har jag lånat "berättelser från yttre förorten" (adlibris, bokus) på biblioteket. Verkar vara ovanligt mycket text för att vara Tan.

En bok som inte bara är trevlig att läsa utan också äga är "Nordiska väsen" (adlibris, bokus) Johan Egerkrans. En bok som rakt igenom signalerar kvalité och omsorg. Texter, illustrationer, papper, omslag, allt utan anmärkningar. Faktum är att texterna kanske är den del av boken som står ut minst. Det är alls inget fel på dessa introduktioner till olika väsen i svensk folktro, men de övriga aspekterna på boken är helt enkelt överlägsna.

Mina t-shirts

Ett av fundamenten i en "jag vill vara farlig"-livsstil är t-shirten med tryck. Att varje dag kunna framträda i en ny sliten svart t-shirt med ett obskyrt bandnamn eller provocerande budskap är ett givet krav på den som vill tas på allvar inom denna subkultur (och många andra). Därför tänkte jag i en serie inlägg bevisa att jag förtjänar att kalla denna blogg jagvillvarafarlig genom att posta bilder på en del av min t-shirt-samling.
Fyra sektioner blev det: musik, esoterika/udda, kultur och politik/JVVF.

Professor Frans Stenberg

Mohamed Omar dyker regelbundet upp på denna blogg (se här, framförallt detta) i olika sammanhang. Nu en anmälan av dennes småskrift (tidning tror jag att Omar nu kallar den) "Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet". Detta är en bagatell på 24 sidor, en pastisch byggd på lika delar Lovecraft och Sherlock Holmes. Författaren beskriver det som en "Uppsalanovell" och med mina elva år i Sveriges främsta lärdomssäte konstaterar jag att jag känner igen många referenser. Jag kan också konstatera att jag inte är så förtjust i det upsaliensiska eller studentikosa. Jag var nationsmedlem i många år och har deltagit i en och annan gasque men aldrig har jag fördjupat mig i vilka som hänger porträtt på nationshusets väggar eller bemödat mig om korrekta tilltalsformer. Under elva år i Uppsala besökte jag Carolina Rediviva sammanlagt två gånger och brydde mig inte heller om att peka ut någon studieplats. Men mitt ärende var inte att utgjuta mig över min studietid utan att säga något om Omars verk. Underhållande men väl många referenser och lite handling. 

Mina t-shirts: politik och JVVF

Den sista sektion i genomgången av mina t-shirts (efter musik, esoterika/udda och kultur) är politik och allmän "jag vill vara farlig"-kultur.

"Les reves de l'etat sont nos cauchemars" ("Statens drömmar är våra mardrömmar"), inköpt i Paris 2004.

"Get US out of the United Nations", t-shirt från John Birch Societys kampanj för att USA ska lämna FN, inköpt i USA 2002.

ACLU Greater Pittsburgh Area, inköpt i Pittsburgh 2002.

Baksida ACLU.

"Don't Worry, Be Happy"

"Arbeit macht frei"

"Attention Le travail tue!" ("Varning arbete dödar"), inköpt i Paris 2002.

"Le diable rit avec nous" (="Djävulen skrattar med oss"), överskottsmaterial Främlingslegionen, inköpt i Paris 2002.

Mina t-shirts: kultur

Både musik och esoterika/udda kan väl räknas som kultur men här kommer lite annat från samma område.

xkcd: "- Make me a sandwich. - What? Make it yourself. - Sudo make me a sandwich. - Okay". Inköpt på nätet. 

xkcd: "I'm not slacking off. My code's compiling.". Inköpt på nätet.

Baksida, "Slacking".

Schwa: "In the future everything will work", glow-in-the-dark, inbyggd detektor för att varna för kidnappning av utomjordingar. Inköpt på Unconvention 1996(?).

Get your war on: "If 'elitist' just means 'not the dumbest motherfucker in the room', I´ll be an ellitist!". Inköpt på nätet.

Tromeo & Juliet: "Body piercing, kinky sex, dismemberment. The things that made Shakespeare great". Inköpt på Unconvention(?).

Headpress förlag: Hjärta.

Headpress, logo

Vem är rädd för fittkonst?

Nyligen invigdes en utställning med fittkonst vid Hornstull i Stockholm. Arrangörer var gruppen  Fittkonst Sthlm som beskriver sig som "ett konstnärssällskap i Stockholm med fittan i fokus". I en intervju innan vernissagen beskriver Josefine Surin gruppen som "en blandad skara av etablerade konstnärer och kreativa människor som jobbar med helt andra saker". Att utställningen skulle väcka viss debatt var inte oväntat, som Surin säger: "så fort något visas som kan tolkas som en fitta upplever vi att det blir tabu, hyssjas ner och blir jobbigt.". Utställningen väckte mycket riktigt också kritik.

Det var dock inte högern som protesterade, det var inga kristna som demonstrerade mot den ökande omoralen eller konservativa som vill hålla fittan borta från det offentliga ljuset. Istället kom kritiken från vänster. Fittkonst Sthlm fick be om ursäkt:

Hej!
Idag har vi uppmärksammats och fått kritik för att ha uttryckt oss transfobiskt. Vi har pratat jättemycket om just detta: Vi ska inte referera till fittan som enbart kvinnans kön eller lägga någon värdering i huruvida de medverkande har fitta eller ej och hur de definierar sitt kön eller sin könsidentitet.
Vi är jätteledsna över att vi missade detta idag, särskilt eftersom vi har transpersoner med i vår grupp. Vi vill att alla ska känna sig välkomna hos oss. Det här var ett misstag som vi jobbat hårt för att inte göra, och vi ska göra vårt absolut bästa för att det inte ska hända igen. Tack till er som har uppmärksammat detta, vi är öppna för kritik och hoppas att ni förstår att vi vill bara bli bättre.

Om man pratar om fittor måste man naturligtvis vara väldigt försiktig så att man inte blandar samman fittbärare och kvinnor. I ljuset av denna kritik  kan man naturligtvis ifrågasätta hela syftet med gruppen Fittkonst Sthlm. Vore det inte bättre att arbeta för att synliggöra en utsatt grupp i samhället som kvinnor istället för att arbeta med att synliggöra fittan?

Gruppen Fittkonst Sthlm är dock inte ovana vid att dra på sig kritik. Medverkande i gruppen är Jenny Wenhammar, känd som Femen-aktivist. Nu är det dock varken hennes bröst eller fittkonst som är problemet utan hennes tatuering i pannan. Fittkonst Sthlm förklarar:

Fittkonst Sthlm är medvetna om att Jenny har fått kritik för placeringen av sin tatuering. Vi tycker att det är jättebra att kulturell appropriering medvetandegörs, och vi vill härmed belysa att vi har haft en intern diskussion om detta. Vi välkomnar alla så länge de delar våra värderingar, och placeringen av Jennys tatuering inte är ett hinder för hennes medverkan i utställningen eller i gruppen. Om någon vill diskutera detta vidare är ni välkomna att göra det med Jenny när hon ger tillfälle.

Efter diskussion beslutades alltså att Wenhammar fick medverka i utställningen trots att det finns människor i andra länder som också har tatueringar i pannan. Vi får hoppas att det i diskussionen inte refererades till huruvida Wenhammar har fitta eller ej.

Jag känner att jag inte kan avsluta detta inlägg utan en brasklapp: det kan vara så att Fittkonst Sthlm är ett troll och att allt detta är ett skämt. I så fall, gratulationer till alla inblandade, ni lurade i alla fall mig.

Mina t-shirts: esoterika/udda

Möjligen var det en och annan som inte var så imponerad av mina musik t-shirts. Det kan jag förstå, musiknörderi har aldrig varit min starkaste sida. I kategorin esoterika/udda finns nog lite fler godbitar.

Disinformation, "Fuck consensus reality", inköpt via nätet i USA

 www.disinfo.com

Aleister Crowley, The Beast, 666, inköpt på loppmarknad i London

Fortean Times, The world of strange phenomena, prenumerationsgåva

"You are being lied to", Disinformation, inköp via nätet i USA

Nostradamus quatrain om jordens undergång:

L'an mil neuf cens nonante neuf sept mois,
Du ciel viendra un gran Roy d'effrayeur.
Resusciter le grand Roy d'Angolmois.
Avant apres Mars regner par bon heur

inköpt i Tokyo 1999

"AREA 51, Secret UFO facility, Groom Lake, Nevada", inköp Rachel, Nevada 2003

Little A'le 'Inn, Rachel, Nevada