Håkan Blomqvist har en lång bakgrund som sökare. Han beskriver själv att vägen gått via spiritualism, naiv tefatstro, antroposofi, Alice Bailey, teosofi, Dion Fortune, kabbalah, paganism och hylozoik. På den sista anhalten fick Blomqvist ett brutalt uppvaknande när han insåg att hylozoikens förvaltare Lars Adelskogh förenade sitt esoterisk intresse med vad Blomqvist kallar extremhögerpolitik. Efter detta övergav Blomqvist sitt andliga sökande och engagerade sig som sekulär humanist. Men nu är han rädd att han kastade ut barnet med badvattnet: kanske finns det trots allt något av värde i den esoteriska traditionen som inte förstörts av associationen med högerextremismen?
Anledningen till Blomqvists undran är ufo-fenomenet. Han är övertygad om att lösningen på ufo-gåtan ligger bortom den materialistiska, reduktionistiska världsbild som idag dominerar. Blomqvist lutar själv mot det han kallar den esoterisk interventionsteorin, baserad på bland annat Jacques Vallées idéer. Det vill säga att det finns ufo-observationer som inte kan förklaras men dessa är inte nödvändigtvis utomjordingars verk utan jordbaserade främlingar (i form av hemliga grupper och broderskap) ligger bakom.
Blomqvist tror att teosofin är den bästa ingången för att förstå denna interventionsteori. Teosofin lär att det finns ett stort broderskap (ibland kallat Planethierarkin eller Planetväktarna) som existerat i tusentals år. De är verksamma vid utvalda platser på jorden som Atlantis och Shangri-La vilka hålls hemliga genom teknik som böjer ljusstrålar på samma sätt en yogi kan göra sig osynlig. Under några hundra år har sällskapet stegvis närmat sig mänskligheten genom att skicka meddelanden till utvalda individer. Teosofin bygger alltså inte på budskap från andar utan på
meddelanden från rent fysiska, ofta vetenskapligt och filosofiskt skolade individer förenade i en global organisation som funnits på vår jord under mycket lång tid men först i våra dagar, sedan 1875, börjat öppet ge sig till känna för mänskligheten.Blomqvist tror att ufo-fenomenet kan vara ytterligare ett steg i detta tillkännagivande, ett försök att höja medvetandenivån på jorden. Han talar också om det som en "positiv konspiration".
Författaren menar att teosofin på avgörande sätt skiljer sig från allsköns kanaliserade meddelanden inom "new age". Dessa är ofta naivt religiösa, orealistiska och långtråkiga medan verklig esoterisk kunskap är saklig, konkret och svårbemästrad. Han citerar Alice Bailey, en av teosofins centralfigurer, som i sin självbiografi 1951 skrev
Hela det här ämnet har försvårats av den mängd metafysisk och spiritualistisk litteratur som är på en så låg intellektuell nivå och till sitt innehåll så allmänna och mediokra att utbildade personer skrattar åt dem och inte bryr sig om att läsa den.Bland teosoferna vill Blomqvist speciellt lyfta fram sin gamle mästare Henry T Laurency och dennes hylozoik som värd mest studier. Han väjer dock inte för att Laurencys skrifter själva kan ha bidragit till lockelsen för högerextrema. Laurency har en del formuleringar som är "olyckliga", till exempel hans kritik av demokratin, hans totala brist på förståelse för socialdemokratin ("en demokrat kan icke vara socialist och en socialist är ingen demokrat.") och att han förespråkar celibat före äktenskapet.
Problemet för Blomqvist är naturligtvis att även om något är konkret och svårbemästrat så kan det ändå uppfattas som nonsens. I en diskussion om venusianernas sanna natur konstaterar han att enligt Laurency så är samtliga planeter i solsystemet bebodda av individer tillhörande alla sex naturrikena.
Men det är endast på vår planet, Tellus, som andra, tredje, och fjärde rikenas individer har organismer. På övriga planeter är även monadernas lägsta hölje ett aggregathölje. Många av dessa släkten har eterhöljet som lägsta hölje.Huruvida detta verkligen besvarar frågan om hur någon kan leva på Venus lämnar jag öppen. Blomqvist konstaterar att det troligen skulle behövas ett radikalt genombrott för att teosofin ska få ta plats bland övriga vetenskaper, kanske till exempel att man kan fotografera hur människans eterhölje lämnar organismen vid dödsögonblicket.
Om Håkan Blomqvists tidigare bok "Främlingar på vår jord - Ufokontakter i Sverige".