Piketen på plats i Paris

I somras besökte jag Eurosatory i Paris (se min rapport här). Eurosatory är en årligt återkommande vapenmässa, enligt uppgift den största inom sitt segment.

THE LARGEST INTERNATIONAL LAND AND AIR-LAND DEFENCE AND SECURITY EXHIBITION

En morgon i kön på väg in la jag märke till något välbekant på den jättelika affischen bredvid mig.

Männen på bilden har svenska polisuniformer. I mässkatalogen hittade jag lite mer information om bilderna. De är tagna av den franske fotografen Dominique André (mest känd som "Big Dom") som specialiserat sig på att fotografera specialstyrkor från militär och polis:

The second photographer will present its approach about intervention and special forces in the world.
Dominique André (Big Dom) has travelled the world photographing security and intervention forces, but he then works on the photos to give them a personal twist.

Inne i mässhallen hittade jag en annan bild från samma serie

samt fick bildernas motiv förklarat

Det är alltså Malmöpiketen vars övningar fotograferats av Big Dom.

Lite efterforskningar visade att bilderna tagits för tidningen Flashbang som är specialiserade på vad som skulle kunna kallas "vapenporr". Skånepiketen presenteras också på tidningens hemsida. Gruppen medverkade i första numret av Flashbang vilket det görs reklam för på Skånepiketens Facebooksida

 Via Facebook hittar jag också några andra bilder på piketen från samma serie, bland annat dessa

och även detta julkort till beundrarna

Hos mig väcker dessa bilder en hel del frågor:

Är bilderna tecken på en militarisering av polisen och är det i så fall en bra sak? Är det poliser med större och bättre vapen och fordon vi behöver i Sverige? Kan samma sak som händer i S:t Louis-förorten Ferguson efter dödsskjutningen av en ung man (DN, SvD, Expressen, Aftonbladet, Nyheter24) hända även här?

Vilken självbild finns hos piketen i Skåne? Speglar bilderna en attityd där målet ska nås till varje pris oavsett konsekvenser? Vill vi ha poliser som fokuserar på vapen, fordon och emblem?

Hur gick samarbetet mellan piketen och Flashbang till? Vem tog initiativ? Fick piketen betalt för sin medverkan eller betalade de för att få sin träning dokumenterad? På vilken nivå godkändes det?

---

Nu finns en fortsättning på detta inlägg.

Människor som har haft fel

Det är inte lätt att vara rolig i dagens Sverige. Frågan blev brännhet i samband med Galagos mordhot mot Per Gudmundson (se här) men frågan om traditionell humor kontra "readymades" har också diskuterats hos Magdalena Nordin, Pontus Lundkvist och Johannes Nilsson. Möjligen har Kalle Lind hittat den perfekta lösningen på denna fråga. Humorn i hans "Människor som har haft fel" (Adlibris, Bokus)  består av "readymades", saker som folk människor sagt och gjort på riktigt som bevisligen varit fel. Men Linds egen roll reduceras inte bara till en ihopsamlare utan böckerna är omisskännligt hans verk; hans research, hans presentation, hans torra humor. Det humoristiska hantverket är intakt och av hög klass. Framförallt är det den noggranna presentationen av bakgrunden som imponerar, man skulle nog till och med kunna säga att boken är lärorik. Dock vill jag understryka att den är rolig, jag skrattade högt flera gånger under läsningen, även om jag inte lyckades förklara för min nioåriga dotter vad det var som var roligt. Några exempel på den typ av texter man kan vänta sig i boken återfinnas på Linds blogg: Palmemordet, Goebbels, Alice Bah, Hasse Alfredson och Ian Wachtmeister.

Knutbykoden

Som övertygad anhängare av subkultur har jag svårt för sådant som är alltför populärt. Denna inställning gäller även inom de ämnen jag skriver om på denna blogg. Palmemordet och konspirationsteorier om detta är inte en speciellt obskyra men även där letar jag efter den udda vinkeln. Jag har aldrig köpt en kvällstidning för att läsa om några nya teorier utan väntat tills de sipprat ned till PALME-nytt eller Leopold Report.

Ett offer för denna inställning är nog Knutbydramat. Detta bisarra rättsfall har ju flera intressanta aspekter, framförallt den religiösa, men saken slogs helt enkelt upp för stort i massmedia för att jag skulle orka engagera mig. Naturligtvis har jag dock köpt de böcker jag trillat över. Nyligen stötte jag på några referenser på nätet till något kallat Tirsaprofetian och mitt intresse väcktes. Därför har jag nu börjat läsa "Knutbykoden" av Eva Lundgren (Adlibris, Bokus). Detta är så vitt man kan förstå en mycket kontroversiell bok, ur flera synvinklar.

Författaren Lundgren själv är kontroversiell efter den debatt som uppstod efter dokumentären "Könskriget" 2005 (kanske mest ihågkommen för yttrandet "Alla män är djur" av dåvarande Roks ordföranden). I denna refererades uttalanden av Lundgren angående bland annat förekomsten av rituella barnmord i Sverige. Debatten ledde till en granskning av hennes forskning utförd av hennes arbetsgivare Uppsala universitet. Resultatet av granskning blev att Lundgren friades från misstankar om vetenskaplig ohederlighet.

Metoden som boken använder är också kontroversiell. Den bygger på en lång rad djupintervjuer med Helge Fossmo utförda av Eva Lundgren under tre års tid på anstalten i Kumla. Detta ger intrycket av att boken i själva verket är en partsinlaga från en dömd brottsling (se till exempel Svd: Försåtlig metod skapar partsinlaga, Arena: Feminist eller Fossmoist?). Lundgren som författare är också mycket närvarande i texten vilket måhända ger ett oseriöst intryck.

Även de slutsatser boken presenterar är kontroversiella. I den massmediala bilden som målades upp av händelserna var Helge Fossmo en ensam ond man som manipulerade den oskyldiga barnflicka till att utföra de hemska handlingarna. Lundgren presenterar en annan bild där den religiösa miljön i Knutbyförsamlingen lyfts fram betydligt. Det som skedde var en konsekvens av den teologiska lära som lärdes ut där. Församlingens centralfigur, "Kristi brud", antyds ha haft en mycket mer direkt inblandning i morden och barnflickan framställs inte som ett svagt offer utan som en medveten och bestämd aktör med en egen agenda. Den bild kritiserades mycket kraftigt av framförallt de kvarvarande medlemmarna i församlingen (Expressen: Helge Fossmo i huvudroll igen).

Jag är ännu inte beredd att uttala mig om Eva Lundgrens och Helge Fossmos bild av händelserna och församlingen är trovärdig men boken ger i alla fall en helt fascinerande bild av en urspårad kyrka. Ingenting verkar saknas i denna blandning av religion och sexualitet. Fortsättning följer här.

P.S. Jag måste också peka ut det faktum att en av dem som stod på Eva Lundgrens sida i den debatt som uppstod var Rigmor Robèrt (se till exempel "Kristi bruds hemliga profetia ger förklaringar till mordet i Knutby"). Även hon har en bakgrund inom radikal feminism och nu senast var det hon som höll i Sture Bergvalls frigivningskalas. Undrar om inte hon förtjänar ett eget inlägg snart. D.S.

En bild är en bild är en bild

Att man inte kan lita på bilder för att de kan vara manipulerade torde vara en självklarhet för alla internetanvändare. Men även äkta bilder kan vara missledande. Gång på gång ser vi hur bilder av katastrofer, offer eller människomassor används för att illustrera nyheter från en helt annan tidpunkt och del av världen. Bland de senaste offren för detta finns det svenska kungaparet.

Bilden nedan föreställande det svenska kungaparet i palestinasjalar dök upp i mitt flöde på Facebook för någon vecka sedan. Den hade rubriken "King of Sweden and his wife joins demonstrators protesting the barbaric aggression against Gaza people".

En googling på "king sweden support gaza" visar att den också spritts under rubriken: King of Sweden shows his solidarity with the ppl of #Gaza. He knows Israel is committing war crimes. Ett blogginlägg av Tariq Ali på London Review of Books verkar hänvisa till bilden. Efter lite letande på Twitter verkar ursprunget till bilden vara detta tweet från kontot ArabMediaWatch den 19 juli i år.

Problemet är bara att bilden inte föreställer det som påstås. Bilden är från förra året och har inget med Gaza idag att göra. Inte heller är den uttryck för en solidaritet med det palestinska folket. Fotografiet är resultatet av en "kupp" mot kungaparet som senare tog avstånd från bilden. Hela historien kan läsas här.

Slutsats: lita inte på allt du ser.