Turism i Sverige kopplat till italiensk skuldkris

Ett anspråkslöst förslag från Slate:

Right now Sweden can borrow money extremely cheaply while Italy is being crushed by a combination of tight money and a huge legacy debt burden from the 1980s and 1990s. If Sweden were to borrow money to purchase priceless Italian artworks to build some world-class tourist attractions that would probably be win-win.

Offenligt på Facebook

(Detta är en sammanfogning av en serie tweets på aktuellt ämne som egentligen skulle passat bättre som en bloggpost. Nu blir dessa enkla funderingar båda)

Apropå några aktuella ämnen (våldtäktssamer och operakvinnor) kan man väl försöka påminna om att uttalanden på Facebook inte är offentliga. Till exempel har inte alla möjlighet att ta del av dem, inte ens teoretiskt, vilket väl är en ganska viktig del i offentliga uttalanden. Sen finns ju faktiskt fortfarande problematiken kring identiteter på nätet. Ett fb-konto som utges tillhöra någon måste ju inte göra det. Osäkerhet kring avsändare gäller ju naturligtvis även twitter och bloggar vilket inte hindrar journalister från att skapa nyheter kring det. I nästa steg kan det uppstå osäkerhet kring avsändare även om mediet är verifierat. Att "face-rape" etablerat sig så enkelt bevisar det. Å andra sidan kan man ju fundera över hur identitet verifieras i traditionella medier. Hur vet tidningar att de har kontakt med rätt person? Tillfälliga medarbetare som man aldrig träffat i person, som fakturerar via obskyrt bolag, begär man in kopia av pass för att fastslå namn? Fast det är klart, alla i mediebranschen bor ju grannar på Söder, så det är väl inget problem.

"Oj då, vad märkligt"

Den som har tråkigt på internet ska veta att denne alltid kan vända sig till Christer Åberg på sidan apg29 för att lära sig något nytt. De flesta av hans inlägg är visserligen meningslöst länksamlande men när han är bra, är han mycket bra. Se denna mycket intressanta film om Walt Disneys dolda sexbudskap, läs om att De olympiska spelen är en religiös festival, ta del av Christers kamp mot karaten.
Dessutom kan man läsa om jordens undergång i artiklar av Holger Nilsson från tidskriften Flammor.

Nytt från Mohamed Omar

Jag har flera gånger tidigare tipsat om inlägg av Mohamed Omar. Nu rekommenderar jag hans "Jag kallar mig inte längre islamist" för läsning. Förutom det spännande projekt Omar driver genom Studiegruppen Aguéli har nog hans största värde för mig varit det konsekventa och oemotsägliga sätt han har visat på meningslösheten i att använda så allmänna termer som "islam" eller "islamism". Som Omar skriver:

Jag är förvisso muslim. Det är också mina värsta fiender. De som hatar mig mest och som verkligen skulle kunna skada mig är inte icke-muslimer. De är muslimer som dessutom betraktar sig själva som ”rättrogna” och ”frälsta” (ja, de kallar sig ”den frälsta skaran”, utan att skämta). De hatar mig för att jag tillhör sufismen och för att jag kritiserar wahhabismen. Man varnar för mig i moskén.

Estoniaförlisningens Politiska Dimensioner

Rapport från Henning Wittes föreläsning om Estoniaförlisningens politiska dimensioner på ABF-huset.

Om det finns något sådant som en typisk svensk konspirationsföreläsning så var det här det inte. Henning Witte känns inte som någon typisk konspirationsteoretiker. Hans bakgrund som framgångsrik advokat kanske överraskar den som tror att konspirationsteorier bara frodas på samhällets skuggsida. Men framförallt är det hans egna position i det han rapporterar om som är otypisk. Även om Witte inte är en "insider" som hoppat av från den stora konspirationen och nu försöker väcka folket, så är han inte heller en "outsider". Som juridiskt ombud för den största föreningen för anhöriga till Estoniaoffer befann han sig under lång tid i centrum för Estoniafrågan. När Witte säger att den eller den personen anförtrott honom något är det inte osäkra andra- eller tredjehandsuppgifter utan förstahandsutsagor med en rimlig bakgrund. På samma sätt blir det begripligt när Witte säger att han omedelbart beställde ut och tittade igenom allt videomaterial från dykningarna vid vraket när det blev tillgängligt från Haverikommisionen.

Kanske är det Wittes otypiska bakgrund som gör att omständigheterna kring föreläsningen skiljer sig kraftigt från de liknande föreläsningar jag besökt. ABF-huset på Sveavägen är inte en källarlokal i ett studentområde (Israel Shamir i Uppsala) eller ett medborgarhus i en närförort (Om KOMMUNISMENS BROTT). Föreläsningen har annonserats rikligt, i alla fall på internet, och inte bara på slutna mailinglistor. Man kan fundera över vilken ställning medarrangören Vaken.se har i offentligheten. Den rapportering jag har sett om dem  har varit av typen "tokiga konspirationsteoretiker som säkert är antisemiter" men deras rykte är uppenbarligen inte så dåligt att ABF vägrar att hyra ut till dem. Jag undrar om Vaken varit acceptabla även utan Witte?

Troligen är det faktorerna ovan (Witte, annonseringen och lokalen) som gör att publiken är så otypisk. Kort kan man uttrycka skillnaden som att publiken inte bara består av troende. Detta yttrar sig på två sätt. Dels förefaller vissa vara mycket oinsatta i ämnet (någon frågar vem Jutta Rabe är), dels ger en del uttryck för skepsis för det som Witte säger. På de tidigare föreläsningarna har publikreaktionen huvudsakligen eller enbart bestått av huvudnickningar och hummande medhåll men här ifrågasätts och problematiseras det Witte säger flera gånger. Witte klarar denna respons utmärkt. Han förtydligar och försvarar men undviker också fällan att uttala sig om sådant han inte kan veta. På flera frågor av typen "hur tänkte de då" svarar han ett självklart "jag vet inte".

Möjligen är det också så att ämnet är otypiskt för en konspirationsföreläsning. Det är min klara åsikt att det finns en rad stora obesvarade frågor kring Estonia, inledd med den största: hur kunde Estonia sjunka så snabbt?  Efter allt jag läst om frågan verkar det klart att om en färja som Estonia får in massor med vatten på bildäck så kan den slå runt men den blir i så fall flytande på den inneslutna luften under lång tid, kanske ett dygn eller så. Men Estonia sjönk på under en timme. Och eftersom Haverikomissionen, så vitt jag vet, inte lyckats förklara bort detta faktum väcks nya frågor kring dess agerande, och så vidare. Något är ruttet i affären Estonia.

Under föredraget visar Witte flera videofilmer från dykningar vid vraket som, om man utgår från att de inte manipulerats av Witte själv, väcker fler frågor. I en film fattas det tre minuter just när kameran passar det område där Witte menar att det finns ett hål från en sprängning. I en annan lång, oklippt, sekvens färdas kameran från utsidan av rampen (innanför bogvisiret) in i vraket utan att passera rampen. På grund av bildernas dåliga kvalité ser man aldrig någon passage genom ett hål någonstans i skrovet men å vitt man kan förstå måste ett sådant finnas (som Witte säger "nu blir det tråkigt en stund, det är det som är beviset"). Han visar också bilder på "paket" som experter ska ha identifierat som odetonerade sprängladdningar, men som privatpersoner känns det omöjligt att ha en åsikt. Resultat av metallanalyser på bitar från skrovet känns lika svårbedömda. 

Även om Wittes föreläsning på flera sätt är otypisk för en konspirationsföreläsning så finns det dock vissa saker som känns igen. I sin bok om katastrofen ("M/S Estonia sänktes") presenterar Witte ett antal olika möjliga bakgrunder till att Estonia ska ha sänkts med en bomb (och att detta sedan mörklagts av myndigheterna). Mest utrymme, och den som verkar ligga författaren närmast hjärtat, får teorin om att Estonia användes för att smuggla sovjetiskt krigsmaterial tll USA och att hon sänktes av dem som vill hindra detta. Nu verkar Witte ha övergivit ett så begränsat perspektiv för en mer klassisk allomfattande teori. Detta förvånar inte den som följt Wittes webb-projekt WhiteTV som följer flera klassiska spår inom konspirationsområdet: tankekontroll via hjärnimplantat och liknande, jordbävningsvapen och kontroll av naturkatastrofer via till exempel HAARP, och så vidare (han har även plats för Tila Tequila på sina sidor.

Witte inleder föreläsningen med att säga att det finns tre varbölder i svensk nutidshistoria: Kreugermordet, Palmemordet och Estoniakatastrofen och att det är samma dolda krafter som ligger bakom dem. Dessa krafter har dessutom en arm som räcker runt hela jorden. På en direkt fråga från publiken vägrar han att säga något mer om dessa krafter än "jag går inte in på det nu". En ledtråd om att denna mystiska grupp, som hemlighet ligger bakom allt ont, också är en klassiker i sammanhanget ges kanske av Wittes kommentar om en Spiegel-chef som ska ha motarbetat Jutta Rabes utredningar om katastrofen "Det är allmänt känt att han arbetar för Mossad".

Anders Jallai

Anders Jallai skriver böcker om saker som intresserar mig: Palmemordet, IB, Sveriges hemliga samarbete med NATO och så vidare. I dagsläget har han utkommit med tre titlar: "Spionen på FRA", "Landsförrädaren" och "Natoagenten". Jag har dock inte läst någon av dem, i första hand för att jag nästan inte lägger någon tid alls på läsning idag, i andra hand för att jag inte tycker om när man försöker presentera fakta i skönlitterär form.

Men jag läser i alla fall hans blogg där det finns mycket intressant. Förutom att rekommendera den vill jag peka på en punkt där vi verkar ha olika åsikt: i minst två inlägg om Mikael Holmströms bok "Den dolda alliansen"(Den dolda alliansen och Frostens år) menar jag att de som tror att Palmes död orsakades av hans våldsamma hat mot USA och NATO är oinformerade. I själva verket var Palme en NATO-vän (eller "lydig betjänt" för den som föredrar det) som spelade USA-hat för att vinna politiska poänger. Baserat på två nya inlägg av Jallai (Sveriges hemliga skuggregering och Finns Natoagenter i Sverige?) verkar han försöka kombinera kunskap om den svenska socialdemokratins långa samarbete med USA och NATO med tron på Palmes USA-hat genom att föreslå att Palme bröt mot den långa traditionen inom sitt parti och faktiskt förespråkade neutralitet på riktigt. Vilka argument han har för detta framgångar inte i inläggen, om det framgår i böckerna kan ju vara svårt att avgöra på grund av deras skönlitterära natur.