Sidor

söndag 28 oktober 2012

Om barninlämningar

Ur "Momo eller kampen om tiden" av Michael Ende (hos Bokus och Adlibris):
Resultatet blev att det byggdes så kallade "barninlämningar" i alla stadsdelar. Det var särskilda stora hus där alla sådana barn som ingen hade tid med måste lämnas in för att allt efter möjlighet hämtas ut igen om man så önskade.
Och det var naturligtvis inte tal om att man skulle få leka något man hittade på själv i inlämningarna. Här fanns särskilda lekövervakare som bestämde vad man skulle leka, och de valde bara sådana lekar som var nyttiga och lärorika. Följden blev att barnen också vande sig av med en del andra saker, nämligen förmågan att glädjas och ha roligt, att fascineras av något och att drömma.

tisdag 9 oktober 2012

Anér - privatspanare

Jag brukar då och då posta uppdatering på denna blogg om vad Palmemordets nestor Sven Anér håller på med. Det senaste stora genombrottet i Palmemordets gåta är att Anér fått en ny kopia av Olof Palmes sjukhusjournal från mordnatten och att den 5:a i tidsstämpeln som Anér i flera decennier menat är en dåligt förfalskad 8:a, nu har förfalskats på nytt, denna gång till en korrekt 5:a. Av detta kan Anér naturligtvis dra slutsatsen att uppklarningen är nära.
För den som inte vill följa Anérs resonemang och brevväxling med diverse myndigheter i hans blogg, finns det numer tre nya böcker där dessa publicerats.
Dessutom medverkar Anér i en ny film, "Hassel - Privatspanarna", i den något märkliga genren "hybrid", som kommer att ha premiär i november.  

måndag 1 oktober 2012

Runkande dvärgar

Ur "Bilbo" av JRR Tolkien, översättning Britt G. Hallqvist, utgiven 2001, middag hos Beorn:
Medan de åt berättade Beorn hela tiden med sin djupa mullrande röst historier från de vilda nejderna på hans sida om bergen, och särskilt om den mörka farliga skogen som sträckte sig långt åt norr och söder en dagsritt framför dem, som en barriär på deras väg österut, den fruktansvärda Mörkmården.
Dvärgarna lyssnade och runkade på skäggen, för de visste att de snart måste våga sig in i den skogen, och att näst efter bergen var den det farligaste som de måste gå igenom innan de kom till drakens borg.
Det är tur att högläsaren av detta, såväl som av Tintin eller Pippi Långstrump, har en absolut tolkningsmakt.